Döden är inte en kvinna Gunnar och Gao
Inte en person alls om ni verkligen vill veta
Döden är ingen himmel eller ett tillstånd heller
Döden är en negation
punkt slut
och egentligen ”är” döden bara om man klamrar sig fast vid tron på att liv endast hör ihop med ens egna specifika gestalt
Döden finns ju runt om oss hela tiden
och tillhör samma myller som livet
Äpplet som ruttnar
Entropi
En kvinna? Vad fel ni har, vad högtravande ni är
Vad är det ni menar då?
Att gå under i en annan?
Säg det istället då
Jag sållar mig till gänget bakom Epikuros och säger:
Där jag är, är icke död
Där död är, är icke jag
Vi kan helt enkelt inte prata om döden. Och jag ser en tydlig tendens hos människor
med stora egon att de blir skräckslagna vid tanken på sin egen utplåning.
Döden objektifierar oss, skriver Sartre.
-Ja, i bästa fall va, ego-man, de flesta av oss försvinner bara in i ner i glömska och mull.
Häromveckan pratade jag med en man som kallade konsten "en kvinna".
Och häromdagen pratade jag med en annan man som kallade konsten "ett barn".
Själv kallar jag konsten : "en sträng gubbe som ser till att man jobbar".
Jag har väl inte så stort ego och jag har ju kraftig dödsångest. Jag odlar mitt ego genom min blogg.
SvaraRaderaJag har aldrig riktigt förstått det där med att prata om döden, för... det kan man ju inte? Vi vet ju inget om döden. Vad vi vet något om är saknaden efter den som dött.
SvaraRaderaja, det är just andras död som är problematisk- för oss levande
SvaraRaderaElelr också så är konsten en hund som står och flåsar vid dörren och gläfser och vill ut ...
SvaraRadera