onsdag 31 januari 2007

Vad jag hittills vet om hybris

Jag ser Verner von Heidenstam som liten iförd kungakrona.

Kronan satt på hans inre huvud hela livet.

Jag känner flera Heidenstams.

De är författare, skådisar, reklamproducenter, rektorer och annat.

Men kvinnan med hybris? Hon kan möjligtvis

uppstå som clown som Miss Universum med en liten

löjlig prinsesskrona på huvudet. En anomali, något vi kan skratta åt.

Eller i en sjuk galning som Valerie Solana.

Jag skrev en gång:

”En liten snipa med en jättestor båtmotor är en lustig syn. Så ser kvinnan med stora maktanspråk ut. Skildras hon i kulturen (hög som låg) så är det alltid med patologiska förtecken. Ska hon ge röst åt sig själv använder hon humor för att inte framstå som psykotisk.”






Andra bloggar om: , , , ,

måndag 29 januari 2007

Förut stod det DIKTER- HOBBY på skylten


*Uppdatering:....Det stod "Hobby", inte som jag skrev först "Humor" och jag förbarmade mig som vanligt över de stackars diktsamlingarna som stod och samlade damm och var till salu för en spottstyver. Kan avståndet bli längre mellan poesi och kapital? Mellan ha-begär och dikt? Den libidinala ekonomin? Var gömmer den sig bland diktsamlingarna på Små Smulor, Gröndal?

söndag 28 januari 2007

Go where the money is

Det är ju inget nytt direkt- jag hörde Bo Rothstein prata om det här redan för fem, sex år sedan. Jag minns att han visade en särskilt sorglig stapel för andelen ensamstående män med låg ekonomisk status. Stapeln var skyhög. Däremot var stapeln för ensamstående tjejer med låg ekonomisk status inte alls lika hög. Det verkar inte vara så stor skillnad mellan Ania och Gosia och oss. Precis som dem går vi uppenbarligen fortfarande "where the money is and marry for love". Det konstiga är att medvetna svenska medelklasskvinnor ofta blir arga ifall de tycker att är FÖR stor skillnad i ekonomisk status mellan en kvinna och hennes partner. Det anses inte passande att bli i hop med en miljonär, helst bara en annan medelklasskille med några nästan osynliga tusenlappar mer i lön. Gärna icke jämställd- bara det inte syns.

torsdag 25 januari 2007

Okej, man ska inte negga. Men varför inte egentligen?

Fotografen Elisabeth Ohlsson borde inte kallas konstnär. Vad är det här för IQ mås konst min blick tvingades landa i SVD till morgonkaffet nyligen. Det här är inte ett dugg ”kontroversiellt” (vad menar de med det ordet?) snarare dumt, opportunt, ytligt, tråkigt och ointressant.

”Ecce Homo” projektet för några år sedan var ju provinsiellt snömos från början till slut och de här bilderna på Carolina Gynnings silikonimplantat är inte ett uns bättre. Fattar hon inte att den ”radikale” Jesus hon påstod sig skildra med sina Ecce Homo bilder även älskar de riktigt utstötta: rasisterna, våldtäktsmännen, pedofilerna och till och med dem som slår ihjäl homosexuella, tror eller ej. Nej du Elisabeth, då får du allt tänka ett par varv till. Skaffa dig smartare vänner och läs mer och varför inte: se en Norén-pjäs ?

Tjoho.

Östermalmsbrud gone slut

Så där ja. Då är man Baltic Blonde igen.

"Vad ska jag säga...det ser ut som du har peruk" var A´s kommentar.

Andy Warhola? Mia Törnblom? Robin?

Nu går jag ut i solen.

Har påbörjat en dikt i mitt nya storslagna verk "vad jag hittills vet om pengar"


Jag är en peng


Jag ligger i en hand av kött

onsdag 24 januari 2007

Framme?

Vad var det här för extremt tråkig bildserie jag publicerade nyss? Jag var på vippen att avpublicera de senaste blogginläggen när jag kom hem men så ångrade jag mig. Man måste lära sig stå för sina misslyckanden, kom jag på.

I dag försökte jag fotografera den blonda som sitter i informationsdisken på Åhléns City- hon som spelar i "Sånger från Andra våningen"- men hon sa nej med sin något ljusa och pipiga stämma. Jag hade tänkt skriva " Vad har Åhléns och Roy Anderson gemensamt?"

Men precis just nu skulle jag vilja ha en annan blogg att ösa lite galla i- anonymt. Jag funderar på att kontakta någon av mina bloggkompisar och höra efter ifall jag kan gästblogga hos någon av dem ibland. För min egen röst, min ”morellis blogg persona” är ju så käck och glad hela tiden...

Förresten så har Mathimlens fantastiska bloggtext från Friskis och Svettis gjort att jag BARA fokuserar på andra när jag tränar där. Och i dag hade jag en ENORM tantrumpa precis framför ögonen när jag gjorde situps- "gå hem och sluta ät chips" fick jag lust att säga och jag ville dessutom mörda tränaren som inte hade NÅGON känsla för rytm. Här är jag och här är mitt liv och tanterna med enorma rumpor som gör meningslösa rörelser i oändlighet till ingen nytta...Amen

Framme



På väg 3



På väg 2



På väg 1



Ung, bakis, blonderad och tjock

Weindel




Det här fiket på Varvsgatan


Rödrutiga dukar under glas


Hyfsad ambition vad gäller bakverk


bryggkaffe



Här satt jag många gånger som ung:


bakis, blonderad och tjock





Jag väntade på att besöka gamla


Jag drack kaffe och rökte


Jag skrev och skrev


lyssnade till de gamlas pipiga röster

drack och rökte


skrev och skrev





Jag är inte tjock längre


och inte heller blonderad eller bakis




Här finns inte mycket till tröst


"Modern" är inte här





Det var hon inte då heller

söndag 21 januari 2007

Bob&you&him

Tack Blogger för att jag fick publicera en bild genom dig och inte genom min sketna digitalkamera. M har fyllt år och fått fina blommor med mera. Av mig fick han bland annat
detta

Författaren som gisslan

Okej, en kort summering av Milan Kunderas text "Die Weltliteratur"som jag nu läst.

Han lutar sig mot Goethe och hans tankar om en världslitteratur som står över den enskilda nationens lilla kontext. Kundera säger att Europa inte lyckats få till stånd en stor kontext, en gemensam litteratursyn. I stället tjuvhåller varje nation på sina egna författare, tar texterna och författarna som gisslan och tolkar dem helst i väldigt nationella och snäva perspektiv. (Förringar dem skulle man ju också kunna säga)

Sanningen enligt Kundera (och Goethe) är att stor litteratur alltid står över det språk den råkar vara skriven på och den plats författaren råkar vara född. Rabelais lästes bäst av en ryss (Bakhtin), Dostojevskij förstods bäst av fransmannen Gide, Ibsen tolkades bäst av en irländare Shaw osv. Vi kanske också bäst får syn på den stora litteraturen ifall den är skriven långt borta. På flera ställen i texten hänvisar han till Gombrowiccz "Ferdydurke" som jag inte har läst. Om jag förstår Kundera rätt hävdar han att G hade räknats som en av de stora ifall han skrivit på tyska och att Kafka inte hade räknats med alls ifall han hade skrivit på sitt eget språk.

Vad kan vi i vår nordliga provins dra för slutsatser av detta? Kanske att vi måste skriva på ett stort språk för att tillförskansa oss en roll i världslitteraturen.

So, start practicing kids. Våga i alla fall vara större än er nations berättelse om er!

Nu kom jag plötsligt på en sak som Voltaire har skrivit och som faktiskt har med det stora sammanhanget att göra. Litteraturen är en eld som tillhör alla, vi har alla rätt att ta hem den och låta den brinna hos oss ett slag. Oavsett vilka vi är och var vi bor. Plötsligt blev litteratur något spännande och stort.




Andra bloggar om: , , , , ,

onsdag 17 januari 2007

Mamas Brand New Dress III



Mamas Brand New Dress II

Mamas Brand New Dress


Röda Puff-klänningen från H&M

går inte att publicera i bild här nej...men jag har precis insett att man kan maila blogginlägg.Jag undrar om inte tilltalet blir ett annat då...Mer "brevigt" mer "hejsan hoppsan" Men jag VILL verkligen publicera bilder, till exempel en liten jpg hint om vad jag ska ge till min man när han fyller fyrtio..(han läser inte min blogg särskilt ofta längre har jag märkt...det här skulle kunna vara testet...men Blogger Beta kanske skärper sig i morgon, vad vet jag. Undrar jag om man kan MAILA bilder...I will try. Nu !

måndag 15 januari 2007

Stilla överseende

när jag blir gammal


tänker jag inte


låta mig provoceras


i fall någon



sätter sig på höga hästar


tror sig förmer


ljuger för sig själv


avundas hela världen


låter sig trampas på


pratar om sina brister hela tiden


fast alltid i förtäckta ordalag



I händelse av att jag stöter på


någon sådan människa


kommer jag enbart tänka:



”håhå ja ja, sådana är vi,


vi snirklar till det hela och hittar på


för att orka med vårt ok”



och inte som nu:


rosenrasande



jag är fortfarande


ung


uppenbarligen






Andra bloggar om: , , , , ,

torsdag 11 januari 2007

Äh, det var lätt som en plätt

Lammen tystnar i pärlemorskimmer

Varför köpte jag inte fler? 1 krona styck på Myrorna när det begav sig. Det fanns en hel låda. De är i håliga och man kan ha såpa i dem om man vill. Eller billig parfym kanske. Jag tycker att de är obehagliga och ljuva på en och samma gång. "När lammen tystnar" möter Tingeling. I dag är en lugn dag tror jag. En dag att måla morgonljuset i Mörtviken.

tisdag 9 januari 2007

Täckbyxa är fuck you

Är på väg till stan på cykel för att luncha med gammal vän. Bildgogglade nyss på ordet "täckbyxa" och hittade den här bilden. Bildgoogle förvånar som alltid. Ja, jag har täckbyxa. Det märkliga är att jag känner mig som en tuff brud när jag cyklar i täckbyxa. Som om jag är coolast i hela stan. Det är lite fuck you över täckbyxa.

fredag 5 januari 2007

Som den broderade insidan på en vante genom vilken världen sipprar

I många romaner skapar författaren en fiktiv verklighet i vilken hans påhittade personer går runt och utsätts, gör och känner saker. Men hos Dostojevskij är det huvudpersonens självbild som är stommen för hela berättelsen. Vi får bara se världen och deras position i denna värld genom deras självbespegling. Eller som Michail Bachtin skriver:

”---Vad som ska framställas och karaktäriseras är inte hjältens bestämda liv och leverene, inte en fast bild av honom utan den yttersta summan av hans medvetande och självmedvetande.---För Dostojevskij är det inte viktigt vad hans hjälte är i världen utan framförallt vad världen är för hjälten och vad han är för sig själv.—”






Andra bloggar om: , ,

torsdag 4 januari 2007

Paranoia please

Jag hörde av Y att hon och S tror att anledningen till att jag inte ger ut böcker är att jag har ”mäktiga fiender”. Rolig tanke faktisk. Det handlar alltså INTE om att mina manus inte är tillräckligt bra. Tyvärr så är jag inte paranoid på det sättet. (jag måste alltid anstränga mig mer, göra mer våld på min medfödda lata lättsamma natur osv) Fast när jag tänker efter så var det en gammal punkbrud från Täby på Norstedts som jag tror snackade skit om mig. Och jag kränkte förmodligen någon mäktig kvinnlig poet utan att veta om det på någon förlagsfest. Berättade jag inte en rolig historia där? Skojade jag inte för mycket? Flamsade och tramsade? Jag ska fundera vidare. Tanken är lockande.

onsdag 3 januari 2007

Hjärnan rockar

Jag målar landskap, gör research på ett jobb jag ska utföra i Malmö snart och tänker på hjärnan. En hjärnforskare berättade en gång för mig om förhållandet mellan depression och psykos. Om man har en psykos så strömmar det som vanligt impulser från den bakre delen av hjärnan (som är den samma för både människa och råtta) "jag är hungrig", "jag är trött", "jag vill fortplanta mig", "jag vill slå i hjäl min granne", osv) Hos en frisk person tas dessa impulser emot och bearbetas av vindlingarna och vecken i hjärnans främre del och verklighetsanpassas och kultiveras där: "nej jag menar jag är sur på min granne", "jag är kär" osv. Men hos en psykotisk person är den främre hjärnans kapacitet utslagen. Impulserna som kommer från vårt "primitiva" tänkande strömmar ut oredigerat.

Hos en deprimerad person däremot, så är det tvärtom. Impulserna om hunger, sorg, trötthet, önskan om fortplantning tas inte emot ordentligt. De bearbetas inte. De trycks tillbaka. Hela tiden pågår ett samarbete mellan hjärnans olika delar. Och ju bättre samarbetet funkar desto bättre mår vi vill jag härmed hävda. Läs för övrigt senaste numret av Economist om hjärnan och känslor och tänkande. Känslan är inte förnuftets motsats om någon trott det. Hjärnan rockar, hjärnan är het.


Andra bloggar om: , , ,

tisdag 2 januari 2007

Ania och Gosia...vad ska vi göra?

”Bortglömda” av filmaren Agnieszka Lukasiak på SVT i går var riktigt bra.
"Kan du förstå att allt detta sker i mitten av Europa?" säger en tant i filmen. I ”Bortglömda” går det bäst för den streetsmarta snygga blonda fotomodellkompisen och sämst för båda de dygdiga lantlollorna som inte kan ta för sig. Tänk Justine fast Östeuropa nu. Jävla värld, hur många miljontals unga flickor och män utan möjligheter finns det inte? Och varför fortsätter vi att berätta falska historier om att dygd lönar sig och att ”kärlek”?

Man kan fortfarande se den på SVTs dokumentärfilmssida



Andra bloggar om: ,