Till slut lyckades jag se Sofia Coppolas ”Lost in translation” med Bill Murray och Scarlett Johansson. Visst har den ett nytt ungt indiefilmsuttryck eller vad man ska säga, nästan dokumentärt. Men jag är väldigt kluven till deras skildrade relation. Varför fnissar Scarlett hela tiden åt Bill Murray(-s karaktär)? Varför bär han henne in i sovrummet som en far bär sitt barn efter det att de varit ute och festat? Visst, hon är en yngre tjej men hon är ju en vuxen kvinna. Gift dessutom. Har hon något att lära honom undrar jag. Kan inte hon säga ett kul skämt som han kan garva åt? Uppenbarligen inte. Enligt Coppola är kvinnan fortarande mest till för att bekräfta och garva åt halvroliga äldre mäns skämt.
måndag 19 juni 2006
Halvroliga äldre män
Till slut lyckades jag se Sofia Coppolas ”Lost in translation” med Bill Murray och Scarlett Johansson. Visst har den ett nytt ungt indiefilmsuttryck eller vad man ska säga, nästan dokumentärt. Men jag är väldigt kluven till deras skildrade relation. Varför fnissar Scarlett hela tiden åt Bill Murray(-s karaktär)? Varför bär han henne in i sovrummet som en far bär sitt barn efter det att de varit ute och festat? Visst, hon är en yngre tjej men hon är ju en vuxen kvinna. Gift dessutom. Har hon något att lära honom undrar jag. Kan inte hon säga ett kul skämt som han kan garva åt? Uppenbarligen inte. Enligt Coppola är kvinnan fortarande mest till för att bekräfta och garva åt halvroliga äldre mäns skämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fredrik Strage har kallat LIT "rasistisk"- Det är väl att ta i men kulturrasistisk -helt klart. Det är det i o f sig massor m filmer som är..."Jalla jalla" tex
SvaraRaderaJag älskar LIT. Den är en av mina bästa filmer (den andra är Groundhog day. Varför spelar Bill Murray i BÄGGE mina livsviktigaste filmer). Jag vet inte, hon får väl fnissa om hon vill. Men jag tycker den visar det lite läskiga, fantastiska och underbara när man förvirras och tappar fotfästet i främlingskapet och så hittar man en plats i alla fall, som man inte behöver definiera. Sen är man där. JAG tycker den är en kärleksförklaring till Japan. Men jag är kanske dum.
SvaraRaderaJag gillar också groundhog day (dog?) och jag GILLADE faktiskt LIT och bill murray också även om det inte framkommer av mitt inlägg. Fick en klump i halsen i slutet där när de kramas HÅRT för att sedan skiljas...Men jag kunde i alla fall inte låta bli att reta mig på hur underordnad hon var...hon hade ju för sjutton en filosofiexamen-Men det enda hon lärde Murray var typ att festa & lyssna på bra låtar--
SvaraRaderaDet är ju Japan skildrat "utifrån"- som skildras- det är väl det man menar med "rasistisk"...
För övrigt vill jag också åka till dit & lyllo dig som t.o. m har vänner där.
Men ibland tappar man ju även det man kan, när man hamnar i ett helt borttappat sammanhang? Nu var det ju ett tag sen jag såg den sist, men lite är väl hennes förvirring också beroende av att hon knappt känner igen sin make, som har massor med sammanhang och massor med saker att göra och hon stämmer inte alls längre. Då kan man ju lätt nedvärdera sin filosofiexamen och inte känna att den tillför så mycket just då.
SvaraRaderaMurray kanske BEHÖVDE lära sig festa och lyssna på bra låtar. Det syntes när han kom och hämtade henne iförd orange camotshirt.
& absolut, det är Japan skildrat utifrån - hur skulle det kunna vara något annat - det som skildras är ju utifrån kommande besökare till Japan och hur de ser Japan! Klart att det blir etnocentriskt skulle jag nog ändå vilja säga med en liten eufemistisk omskrivning. Rasistisk tycker jag är att ta i.
Coolt att du också gillar Groundhog day!
ondskan! det märks att du älskar filmen & du lyckas få mig se den med dina ögon-jag börjar ge mig... Hans t-shirt var ju toppen och när han sjöng MORE THAN THIS på Karaoke.
SvaraRaderaJag måste se LIT igen. Lånade den på DVD när jag nyss skaffat maskin fr Kina och fick se den i svartvit. Maken tyckte den var stentrist och vi kollade inte ens till slutet.
SvaraRaderaGillar också Groundhog Day.
Denna film lämnade mig ganska oberörd. Jag tyckte den var jämn, tråkig och deras relation var ingenting...Absolut fint om Japan - men relationsdramat var "sådär"...Och att lyssna på äldre tråkiga gubbar känner nog många igen sig i. USCH så trist. Jättevanligt. Jätte, jätte-vanligt. Och jätte, jätte, jätte-trist.
SvaraRaderaÄntligen en kommentar från Gudrun. Nu har ni alla gjort mig nyfiken som inte har sett filmen. Det kanske regnar i midsommar.... Isapisa
SvaraRaderaJag blir så glad när jag får ngn att se lite ngt som jag har sett och tyckt om! :)
SvaraRaderaNu blev jag glad - att jag inte är den enda som inte är 100% till frk Coppolas förenklade verkligheter och låtsat mänskliga samspel... I mina ögon är allt bara så konstlat!
SvaraRadera(Fast jag har iofs inte sett just den här filmen)
även om jag gillar LIT så känns Coppolas filmer lite för.. som om de inte riktigt är förankrade i sin egen verklighet. Som om hon medvetet lämnar en lucka för människor att fylla i själva, jag kan inte bestämma om jag tycker det är bra eller bara ger mig en känsla av obehag, som i hennes "virgin suicides".Den är för lågmäld för min smak och ganska meningslös.
SvaraRaderaMen LIT älskade jag just för att den här humorn - som man uppfattar som bäst när man sett filmen en tredje gång - och Murray som är något av en smygskådis men en talang som man inte riktigt slås av till en början.
Men att [Scarlet] fnissar och är allmänt undergiven i filmen beror väl på hennes roll som just det; hon färväntas vänta på sin man medan han är ute och gör roliga saker. Hon är bara en traditionsbunden hemmafru, fast på ett hotell i ett främmande land,och Murray är den som tillför liv för henne, och hon för honom.
Egentligen inte så komplicerat men aj, så snyggt.