Så där ja! Håret är lagt och badrummet skurat

Glowing Edges -Invert -Replace Color -Median

Andra bloggar om: pappa, mamma, photoshop

Årets näst sista dag

Det bor svarta fåglar inuti kärleken


Likgiltiga, föraktfulla, arga fåglar


de flaxar runt i bland


de gormar


de väser "idiot"


de vill bort


kärleken är filten som kanske


- eller kanske inte-


omsluter oss


den kan rymma mycket av sin egen motsats





jag vet inte mer



Andra bloggar om: poesi, dikt, kärlek

Tomten kom

Och jag har återigen haft problem med Blogger och publiceringen av bilder. Dumma, dumma nya blogger. Om någon vet var problemet sitter så får ni gärna höra av er. (Jag har rensat cachen och haft mig men det är fan i mig i Bloggers publiceringsverktyg buggen finns) Jag ligger strax på sängen igen och läser Anthony Bourdains "Kitchen Confidential". Jag hade ingen plan att läsa den, häromdagen bara låg den där på nattygsbordet. Perfekt läsning. New York åttiotal, mat, knark och hårt arbete. Beställ aldrig fisk på en måndag.

På nätterna har jag legat och kollat på olika sekvenser ur "Kill Bill" och försökt avgöra om det är väldigt oansvarigt eller bara lite oansvarigt att låta Alice (12) se den. Vi lovade henne det om hon lovade att börja äta kött igen. Och nu äter hon kött igen upplyste hon oss om via sin mobil från Malmö. Men jag står inte ut med den tecknade våldtäktsmordsekevensen om O-ren Ishiis barndom . Fixar inte att se den med min dotter i alla fall. Men att se Uma och Darryl slåss i en trailer- det är ju rena rama girl powern.
I julklapp fick jag bland annat hemmagjorda kolor, en skruvutdragare , en ansiktsbehandling och så fick jag gamla hederliga Videodrome av Cronenberg. Nu ska jag passa på att vila och läsa för Olle och Martin är ute och far. Morsning.

PS via Emma Gray Munthe hittade jag den här skojiga texten av Hitchens som jag flitigt citerat ur vid julbordet. "If I am correct about this, which I am" DS

Dan före dan

Ha! Äntligen kan jag surfa, publicera bilder via datorn och inte enbart via mobilen, läsa e-post, skicka e-post, blogga med text och kommentera andras bloggar. Vilken julklapp. Heja TDC efter nio dagar! Och jag har skrivit/jobbat klart. I alla fall tills onsdag. Sillen till vänster är lite inspirerad av Gittos "imponera på svärföräldrarna-sill" fast vi hade ingen pepparrot så jag tryckte i lite chilifrukter i stället. Och gräslök. Den gröna till höger är Martins citronsill. Och himlen speglas i glasburkarna.

Bästa julklappen

Jullunch på lux med mathimlen

Läs mer om maten hos henne.

Morgonljus

Frost

Mitt kontor

Syrrans tavla

Köksväggen

Neurologen ks

Riddarfjärden

Vår son är inte Christopher Walken

På jakt efter en bra bild på geniet Sandra Bernhard hittade jag den här sidan. Innan Olle föddes snackade jag o M om vem han skulle bli lik. Jag + M= Christopher Walken kom vi fram till. Ms hästansikte, mina blåa runda ögon och ljust hår. Men Olle ser inte ut som CW. Han liknar mer Orson Welles. I vilket fall som helst så bildgooglade jag på Sandra Bernhard för att jag i går kväll för tionde gången såg min absoluta favoritfilm- "King of Comedy" där Sandra och Robert de Niro och Jerry Lewis är helt sjukt bra. Och vilket manus. Rubert Pupkin har många gemensamma nämnare med Ricky Gervais gestalt i "The Office". Och vilken ovanlig kvinnoroll Bernhard gör. Så otroligt roliga gräl hon och de Niro har. Jag kunde inte sova för jag var så uppspelt- mitt hjärn-reportage är äntligen rott i hamn. Och bilder kan jag fortfarande bara publicera här med mobiltelefonen. Därav alla bildlänkar.

Wow, tänk vad det finns..

Han

Han är lång, mörk och ganska långsam fast själv skulle han säga: noggrann. Han är oftast glad och känslomässigt närvarande. Han biter inte på naglarna eller sitter och gömmer sig långt inne i sitt eget huvud. Han gillar: mig, sin son, mina barn, sina vänner, boxning, sitt jobb, god mat, dadlar, vin, öl, film, johnny cash, mercedez, whiskey med mera. Han gillar att stå i barer på stan tillsammans med kompisar (gärna snygga, gärna tjejer. Han gillar städer. Han gillar tjejer. Han gillar barer. Han är lugn. Han är vad jag kallar "manlig". det vill säga inte som jag. Jag gillar att vakna bredvid honom och att somna bredvid honom. Han är inte kokett. Han står aldrig länge framför spegeln och stirrar på sig själv eller undrar vem han är. Han har träffsäker smak: hans bruna gubbtofflor visade sig- mot all förmodan - vara helt moderiktiga Han kan härma: sin pappa, sin morfar, min mamma en amerikan, peter walhbecks "kattaslynan", femtiotalsfilmsjargong, fyllegubbesnack med mera Han kom från ett oväntat håll och kallade på mig med mitt rätta namn vilket är "Svedis". Jag bestämde mig för att bli stor då. Jag började drömma på nätterna att jag flyttade från min barndom då. Jag hoppas att vi ska åldras ihop. Jag hoppas också att jag någon gång kan lära mig skriva bra om kärlek.

Pepparkaksbak

Med Alvas gamla formar.

Spärrvakten Hjorthagen

Om allt funkar som det ska nu kan ni snart få höra den skojiga radiointervjun med spärrvakten på Hjorthagens t-bana. Jag hittade den äntligen som mp3.

Loppisfynd

Författare & Stockholm

Tips emottages synnerligen tacksamt på författare som i sina böcker nämnt t-banor, busshållplatser osv i Stockholm i sina böcker. Typ Klas Östergren som nämner Mariatorget i Gentlemen. Tack på förhand.

Bangkok

Jag lade några bilder här i stället, i pålitliga wordpress.

Hej hemma!

Vad mörkt det är här.

Jag har bytt till beta och verkar inte kunna ladda upp bilder annars hade ni fått se lite suddiga gatubilder från Bangkok bland annat. Det funkar med semester. Man kommer hem lite brun och lite glad. Vi har haft det bra. "Jätte, jätte bra" som jag skulle säga om någon av mina systrar frågade. Vi satt i olika gränder i Bangkok och åt snabbmat. Vi lyssnade på jazz på Oriental Hotel. Vi åkte tuk-tuk. Vi blev nästan lurade av låtsas-guider vid templet. Vi åkte båt. Vi förundrade oss över att Bangkok expanderar och imploderar samtidigt. Förfallet står granne med framtiden. Plåtskjul och palats bredvid varandra. Sedan buss till Koh Samet. Vi tog thaimassage på stranden. Vi klagade över dålig techno som spelades bredvid vår hydda under hela natten. M satt mest i skuggan. Jag i solen. Glasnudlar. Fishsås. Skaldjur. Scallops. Red Snapper. Cig. Öl. Hjärnan hettas upp när den befinner sig stark värme. Det händer saker inuti den då. Jag började en liten dikt om begäret. Att det när det funkar som bäst tar oss någon annanstans än var vi är. Begäret motverkar alltså både incest och spräcker äktenskap. Som en liten motor.

"Öppnar du dörren och går, ja då har du gått.
Om du vänder och kommer tillbaka då har även jag gått"

skrev jag i hettan. Kanske inspirerad av någon gammal Pablo Neruda dikt.Fast dikten är inte klar för jag måste kolla upp Platon och Poros och Penia.

Läste Amos Oz "En berättelse om kärlek och mörker" och blev kär i nästan hela hans judiska släkt. Morfarn som föreläste hur kvinnorna egentligen var vid 93 års ålder. Mostern som kallade begäret för en eld som sveper över en stubbåker, kvar blir bara sot och aska, bättre att söka de hyggliga männen. "Hygglighet är brödet och snällhet är smöret" enligt henne. Jag böjer mitt huvud.

Sedan läste jag Carina Rydbergs " Den som vässar vargars tänder"och var tyvärr inte alls lika imponerad. Okej om hon hade varit 25. Men nu? Hon har ju alla verktyg! Varför använder hon dem inte? Varför berättar hon inte om det som är i botten av henne själv? Som hon gömmer sig bakom litteraturen! Men min största invändning mot boken är nog att hon för vidare den ack så vedertagna villfarelsen att vi blott och bart är summan av vår traumatiska barndom. Redan på baksidan kan man läsa sig till vad som ska hända. När äntligen kommer Jannis att hugga den lilla flickan i ryggen och sätta på henne bakifrån? kommer man på sig själv att tänka.

Om man man ska greppa sexualbrottslingens innersta väsen så måste man ju omfamna hela paketet och GE oss begäret. Jag tror inte på begäret mellan syskonen Jannis och Sonya. Jag tänker att Lotta Lotass bok "Min röst skall komma från andra sidan rummet" lider av samma problem. Som att dessa kvinnliga författare glömmer det konstnären Jenny Holzer har myntat: "murder has its sexual side" Men det är klart: de törs inte visa begäret i rädsla för att bli beskyllda för att vara pornografer eller gud förbjude skriva våldspornografi.
Synd, eftersom det verkar vara det som egentligen intresserar dem, menar jag.

JUST nu sitter jag på Kulturhuset. Jag ska handla mat och gå hem nu. Har lovat att inte använda datorn mellan sex och åtta. De har någon slags rymdutsällning här. Fugelsang på affisch. Och på Sveavägen köar ungdomarna utanför webbhallen för den där nya Nintendo-spelkonsollen som kommer i morgon.

Sanningen om er läsare

"Jag har stulit" ser jag nu fattas på våra synder-listan. Bilden är klickbar för bättre storlek och det är inte för sent att fylla i vilken eller vilka synder du själv har begått. En snabb genomgång ger vid handen att inte så många mördare läser min blogg, att ni inte slåss nämnvärt, att inte så många tar betalt för sexuella tjänster men att ni ljuger mycket- särkilt inför andra - inte så mycket inför er själva. Det är bra. Jag vet inte men kanske säger denna lista mer om mig än om er. Oavsett så känns det rätt & riktigt att ni inte är helt utan fläckar på era samveten. Nu drar vi snart till Bangkok och Koh Samet några dagar och farmor C och J flyttar in här och tar hand om kidsen. Vi får se om de överlever - och om vi - och om det blir någon förstulen bloggtext från något sådant där internet-café.

Bonusbild: Lungfisken Linda

Digitalt knark

Martin är inuti Coach Oleanders huvud. Ville gör Milkman-banan, Alice är nere i Lungfishopolis och jag springer runt i skogen på en liten Scavenger Hunt. Killen heter Rasputin. Det är du. Gubben bredvid heter Ford. Han vet saker. Det är verkligen höst. Hela familjen äter kastanjer och spelar Psychonauts.

Syrrans klocka

Det bor ett spöke nere i klockan. Det gjorde det redan när jag var liten. Då stod klockan på Runda Vägen där morfar och mormor bodde. Min syrra öppnar luckan, och låter Olle blicka ned i mörkret. "Fast snällt"

Den åttonde novellen

Tidskriften 00-tal har ägnat ett helt nummer åt Mare Kandre och jag förlåter nästan Madeleine Grive för att hon anordnar Stockholms tråkigaste poesifestival tillsammans med några - av Madeleine noga utvalda - svenska och utländska poeter och svenska Skådisar.

Vet inte Madeleine Grive att Poesin hatar Skådisar? Och vad gör dansaren Virpo Phakinen på festivalen? Jag säger som jag brukar: Poesin hålls som gisslan av ett gäng idioter.



Men för att återgå till 00-tal. Mikael Raattamaa, Aase Berg, Carina Rydberg och Carl Johan Vallgren i all ära -jag saknar faktiskt litteraturvetarna. Så om det här ska föreställa en början på en kanonisering av Mare Kandre så är det en rätt beige sådan. Nu ska jag läsa Mares opublicerade text ”Den underjordiske brudgummen”.




Tillägg: Okej, Mattias Fyhr är litteraturvetare. Rätt trevlig text för övrigt även om jag anser att det där med "det Gotiska" känns lite väl pompöst. Och Jonas Thente skrev bra om den åttonde novellen i "Hetta och Vitt". Barnlösa ungdomar, våga läs. Jag ryste och kved när jag läste den och insåg att jag själv aldrig, aldrig skulle komma i närheten av Kandres storhet. Jag är både för feg och för lat.

Andra bloggar om: mare kandre, 00-tal, stockholms poesifestival, madeleine grive

Vad är det som händer?

Inspirerad av en text om gammal mat hos Gitto bläddrade jag i mammas Hemmets kokbok från 1952 och fann denna bild på kokt köttfärs, morötter och ärtor. Maten på bilderna från sjuttiotalets Butlers kokbok känns inte heller helt fräsch- brunmurrig eller beige mat på brunmurrig eller beige botten. Jag vet att det gjorts journalistik på detta någonstans någon gång men jag har ändå en fråga- Borde inte färgsignalerna som kommer från bilderna trigga vårt hungercentrum oavsett tidsepok? Hur kulturellt påverkad är vår aptit egentligen? Om jag känner doften av grillat kött så blir jag hungrig oavsett- men ögat går mycket på mode uppenbarligen.

Vas, orkidé, köksvägg

Min son: Riddaren

Wernickeafasi kallas det

–Var är det fru K bor någonstans?

–Nä, jag bokar inte

–Men var är det ni bor?

–Borer?

–Vilken adress har ni?

–Nej nej, det kan jag inte säga, inte direkt, nej inte på så vis.

–Vilken gata bor ni på?

–Nää, aldrig direkt nu. Aldrig nu. Se det kan jag inte lova direkt.

–Men vilken gata är det ni bor på?

–Ja, hur kan jag veta detta

–Vilken adress?

–Ja, adress ja

–Vilken adress?

– Ja, det tycker jag…om det är bättre än förut

I love UR

Friskis och Svettis

Tiggarbrev rule

DN har granskat författarförbundets författaransökningar. Ja, och varför är inte Ann Jäderlund med på listan av de författare som får garanterad författarpenning? Och vilka är alla dessa människor?

Och varför är Linda Skugge med i Författarförbundet överhuvudtaget? Jag var med ett tag i men gick ut för ett par år sedan, mycket på grund av att jag ansåg det var förnedrande att skriva stipendieansökningar (som jag visste att jag inte hade någon större chans att få beviljade.) Det var skönt när de där årliga ansökningarna slutade dimpa ned.

Jag vet inte om jag är mot statligt finansierade författarskap. Det måste finnas något som balanserar marknadskrafterna och allt fluff som säljs. Men jag håller med Skugge om att det är ett sjuhelsikes kotteri. Och att det oftast inte hänger på enbart begåvning om folk plockas upp som värdiga i bidragssystemet eller inte.

Slutligen: hur mycket mer i tiden kan jag ligga när jag själv har skrivit ett hundra sidor långt tiggarbrev? Inte till någon statlig fond utan till Kronprinsessan Viktoria. Nåja, ingen vill förstås ge ut det förutom Kennet Klemets tidskrift Gräs som ska publicera delar av det. Men det är gott nog.



Andra bloggar om: tiggarbrev, linda skugge, ann jäderlund, författarförbundet, stipendier

Söndagmorgon

Hela himlen brukar speglas i kylskåpets vita yta


Men än har ingen strimma ljus setts till


"Det blev inget stort av dig"


Jag har vetat det länge


Men jag tycker om vädret, människorna




Gå sakta genom era liv


Gå saktare

Jerk pork & papperspåse på huvudet

Har precis marinerat karré efter Gittos recept. Nu ska den ligga ett par timmar innan det stora fredagsracet med kött, vin och choklad börjar. Jag har varit i Hornsberg (västra kungsholmen) i dag och lunchat på Fazer med softa M&M som jag känner sen ett par år tillbaka. Ljuset föll så fint så jag tänkte på film noir och en gatuscen i Grim Fandango och den industriella känslan som finns i området och närheten till vattnet fick mig att tänka på ett litet hippt område strax norr om Brooklyn Bridge på Brooklyn sidan, norr om bron. ”Nobro” kom flygande, jag tror det kallas så.

Jaha, och hur har veckan varit? Tackar som frågar: den har varit hektisk. Jag håller på med några parallella jobb i vitt skilda sfärer och huvudet jobbar hela tiden. Vaknade mitt i natten i förrgår och kunde inte somna om. Lade mig på soffan och slukade PC Jersilds bok ”Darwins ofullbordade”som jag gillade.

---borttagen text om varför jag har papperspåse på huvudet- --jag gjorde ett misstag men känner inte för att stå för det just nu---ni får helt enkelt fråga vad jag har gjort för dumt---

Nu ska jag fortsätta skriva en liten stund innan jag går genom mörka skogen för att hämta mina gossar och locka hem dem med löften om chips och teve.

Så är det

Christer Petterson mobilblogg 3

Vinterviken mobilblogg2

Ja ha.nu mobil bloggas det.

Mamma och jag mobilblogg1

Vem vill köpa vad om vem?

Jag fick ingen intervju med Malcolm G i januari trots mitt ”flattering email” så hur ska jag då finansiera (och rättfärdiga!) min så hett önskade New York-resa? Jag är ju tyvärr inte SÅ intresserad av att intervjua kändisar. Men Gladwells assistent ser ju väldigt söt ut. Kanske man kunde koncentrera sig på att skriva fina porträtt på folk i framstående människors närhet.


Fast VEMS närhet?


1993 satt jag på en diner och läste DN någonstans på Upper East Side. Då var det en blond äldre välklädd dam med päls som satt vid bordet bredvid och såg på min tidning. Vi började prata. Hon hade flyttat till New York på femtiotalet och försörjt sig hela livet som servitris. Nu var hon pensionär och levde ensam i en liten lägenhet i kvarteret. Hon verkade lite skör och värdig och hade amerikansk accent på svenskan. När jag gick därifrån kändes det som jag hade mött mig själv i ett möjligt framtida scenario.

Norr om Arlanda

Vilka av följande handlingar har du begått?

	Jag har knarkat
	Jag har horat
	Jag har ljugit för mig själv
	Jag har ljugit för andra
	Jag har varit otrogen
	Jag har slagits
	Jag har anhållits av polis
	Jag har lurat myndigheter
	Jag har förfalskat dokument
	Jag har sagt elaka saker till människor jag älskar
	Jag har mördat
	Jag har varit högmodig
	Jag har svikit

Försmak...

Leopadskinn

Alice Timander har det som gardiner. Alice Timanders dotter har det som sofftyg. Min förra svärmor hade det som duk någonstans i sitt hem om jag inte minns fel. Jag stod själv och fingrade på en leopardskinnkappa på Judits second hand i går. Och provade en klänning på Bröderna Eriksson som var svart och hade leopardkrage. (jag kommer aldrig till skott där förresten, hon borde sänka sina priser med ett par hundralappar) Det är Nalle Knutsson, det är Timander, kanske Britt Ekland, Sopranos. Fel, tantigt, bögigt, nyrikt, kul!
Men aldrig som soffa, duk, lakan eller gardin hemma hos mig. Tror jag.

Testosteron, tack

När den här killen, Fernando Nottebohm, gav testosteron till knäpptysta kanariefåglar av honkön så började de plötsligt att sjunga. Testosteronet sätter i gång nyproduktion av de hjärnceller (neurogenesis) honorna behöver för att sjunga som hannarna. Hmmm…? jag misstänker att det stämmer även på primater- jag skulle definitivt skriva mer dikter om jag gick på anabola.

Syriens smartaste kille kommer inte hit

Min unga vän Basel från Syrien får inte lämna landet. Han skulle deltagit i ett seminarium om hedersrelaterat våld i Mölndal. Och kommit hit till oss sen. Förbannade regim. Hans mail finns här "Who stabbed Syria in the face?"

Halloween-pumpan

Todays good guy

heter Roi Patursson. Han är poet och bosatt på Färöarna. Hans diktsamling Som hittade jag på Små Smulor i Liljeholmen för en tia. Roi träffade jag i New York för en massa år sedan. Han var en mycket ödmjuk och vänlig person. (Det är det många poeter som är. I alla fall de utländska) Att han dessutom såg ut som han spelade huvudrollen i en Kaurismäkifilm gjorde inte saken sämre.

Poem about moon and earth





the moon is big, almost round,


extremely heavy and firmly rooted


in eternity





earth is bigger and heavier, almost


round and hangs by a fragile thread



the moon is terribly clean, everything is


morally and mathematically organized


it is extremely peaceful on the moon



on the moon there is no immorality


and bad language does not exist



sometimes the moon is half


earth is always full

Poem by Roi Patursson

Europa

Eftersom min jobb-blogg enligt senaste statistiken har 0 besökare per dag kan ni ju bege er dit och titta på min nya Europakarta om ni vill .

"he he he"

Till en webbplats i England dit man kan skicka in sina bästa skämt kommer det ibland in mail med skämt från oss nordbor. Dessa skämt avslutar ofta mailskrivarna med ett ”ha ha ha” eller ett ”he he he”. Men det är bara vi skandinaver som skriver så efter våra skämt.

Sen hittade jag ett skämt som jag tyckte var kul fast inte på sajten utan i en gammal artikel om humor som jag råkade läsa:

”I would like to die in my sleep… like my grandfather did…..not screaming on the top of my lungs like his fellow passengers did… in his rented lime green Yugo”

Nu: fixa biljetter till "Babel" i kväll.

En mängd frågor, lite klagomål och ett konstaterande

Vad ska jag köpa för mobil? Jag skulle vilja mobilblogga. Gör man det om man har 3 G? Vad kostar det varje gång man kopplar upp sig? Blir det hysteriskt? Är inte det framtiden? Jag ser mig själv stående på Sergelstorg, mobilbloggandes. Jag har fått musarm. Jag blir galen! Högerarmen hänger som en fläskfilé med ilande värk i. Tur för mig att jag är vänsterhänt. Kan inte låta bli att trycka på musen i alla fall. Klick klick. Vad gör man åt detta? Tabletter? Doktorn? Jag ska ha möte tio. Vad är klockan nu? nio och sjutton. Okej. Jag har fått ett nytt roligt svårt uppdrag, wish me luck. Är på forskningsjakt.

Kulturministern är hörselskadad - kul! Om man är hörselskadad är det svårt att prata i telefon med de som bor i Gamla Stan. Konsonanterna går inte fram ordentligt genom de gamla telefonlinjerna. Man kan säga att konsonanter är små informationspaket som vokalerna färdas inuti. Och utan dessa paket så kommer det bara en massa oon och aan och iin och uun flygande. Det blir svårt för hjärnan då att tolka informationen korrekt. Konsonaterna är degen och vokalerna är fläsköttet, vårlöken och kryddorna inuti de dumplings våra hjärnor behöver för att skapa mening. Det här borde kulturministern veta om. Nio och tjugofyra.

Stan, here i come.

För en kvart sen

Vem kan vara barnvakt 16 mars?

Flytta tavlor i regn

Var på Konstfack och lyssnade på min kompis D som pratade så fint och visade sin konst för utbytesstudenterna. I pausen pratade jag med Erin från Baltimore och två tyskar, en tjej och en kille. Frågade dem om de hade sett något i Sverige som de upplevt som inspirerande.
Den tyska tjejen sa: "Alla rödmålade och grönmålade saker som finns på offentliga platser, det är som ni använder samma röda pigment och samma gröna pigment till allt, mycket fascinerande". Erin från Baltimore sa: "Jag har sett ett litet fyrkantigt hus med träpaneler i Sickla, Nacka. Ett sådant hus skulle du aldrig i se i USA" Den tyska killen sa: "I går vid Odenplan såg jag två män som gick omkring och bar på en enorm oljemålning utan skydd i regnet."





Bilden föreställer D framför projektionsduken, speglad i en dörr.

Bangkok by night

Jag har suttit hela förmiddagen med två olika jobb (eller tre) och skrivit och trixat. Börjar tvivla på att det funkar med alla mina tankstreck och parenteser som jag har pepprat en av mina texter med. Semikolon är ju rätt intressant. Det vill jag använda mer.

Klockan halv ett åt jag uppstekta vårrullar och gjorde en god sås med japansk soya, rödvinsvinäger, chili, sesamolja och lite socker. Till detta drack jag vatten.

Men nu är jag less på att vara hemma och jobba. Nu vill jag ut och rusa. Det är verkligen mörkt ute. Och regnigt. Jag tror inte jag kan springa så länge till. Det får bli Friskis snart.

Jag längtar till Bangkok - vi åker dit i slutet av november, M och jag. Barnen ska vara hemma med C&J. Jag ser fram emot att gå på weekendmarket och köpa tygmärken som man kan sy fast på sina kläder. Jag ser framemot att gå i chinatown på natten, att äta, läsa och stöta i hop med hundar och elefanter i gränderna.

Stadsmuseet

Blondinskämt en masse

-Vad är det första en blondin gör när hon vaknar?
-Klär på sig och går hem.




-Hur får man en blondin att skratta på en lördag?
-Dra en vits på torsdagen!



Jag är väldigt förtjust i blondinskämt. Särskilt eftersom de är så MÅNGA.

Över hela jorden sitter det folk och klämmer ur sig det ena blondinskämtet efter det andra på löpande band. Förmodligen för att blondinens makt är så stor över det manliga begäret. Det är lättare att tända på någon om man samtidigt känner lite förakt, känner sig lite förmer. Jag hade en blondinfilmsidé ett tag men den kommer jag inte på just nu.

M ropar. Han har lagat saltinbakad fisk enligt Jamie Olivers recept. Förresten gjorde M pasta med strömming, fänkål och tomat häromkvällen- jag rynkade givetvis på näsan innan- det låter ju superäckligt - men jag hade fel. Det var gott och italiensk. Strömming=sardin. Han är inte blondin. Och vi dricker champagne.

Varför jag inte svarar i mobilen

Polls &Poetry

Kan man skriva dikter med polls? Ja, uppenbarligen Nej, uppenbarligen inte Prova Det beror på hur fri du är inuti svaren. fjsdlfjsldfjslfjlsfjsldfjsldfjlsdfjlsdfjsldfjsldfjls dfjsdlfjsldfjsdlfjlsdjflsdfjsdlfjsdlfjsldjlsdjflsdfjsdlfjs Det beror hur fri du är i huvudet.sdökfösdlfkösdl fkösdlkfösdkfösdkfösdkfösdkfösd kfösdlkfösdkfsödfksödfksdöfk sdöfksdölfksdöfksdöfkösdfkösdfksdöfkösdkf Bildte Kunstler Rede Nicht

Lördagsjox