Furillen:naturen, hotellet, brooklynborna och jag

Blue Lagoon

Grannhuset

sen kvall pa gotland

Ja vi ar haer o jag anvander j's bkackberry. Nu ekeviken o faro.sen sill o stromming.husen ar toppen o vara vanner ar lyckliga att vara far away from home.det har var kul. Som att smsa. Mors mors hej vad det gar!

Är ölburken tom?

Min nya hobby (och förhoppningsvis nya fixering!) är att teckna av exakt. Köpt blyertspenna och jättebra sudd. Att teckna hjälper mot svackor. Tänker mycket på "innehåll". Att vi lever i en kultur som faktiskt inte bryr sig om "innehåll". Jag lägger något -om inte religiöst så i alla fall-metafysiskt i begreppet innehåll. Gabriella Håkansson recenserade boken "Tomhetens triumf" i förra veckans DN. Den texten innehöll något om boken som på något sätt behandlar vår samtids fixering vid yta och ingenting. Men hur hänger kulturen ihop med marknaden och ekonomin? Finns det någon ekonomisk lag som säger att yta och FLUFF lönar sig bättre?
Och har jag rätt att hävda att min avtecknade ölburk är innehåll? Har det med makt att göra vem som kan hävda vad?

värsta svackan

Våra kompisar från Usa sitter fast i Dusseldorf. De skulle varit här i morse- nu kommer de förhoppningsvis i morgon kväll (!) och vi som ska till Gotland tidigt på måndagmorgon och allt.

Jag har sett fram emot att de ska komma hela året men i dag! Vad händer? Jag drabbas av värsta svackan. Jag klarar ingenting och ingenting känns kul och allt som ska packas och när och vad ska vi äta? och lägenheten är ful och jag "kostar för mycket och tjänar för lite" och jag ångrar att jag bad min mor om pengar till en sak (jag är snart 40!) och lakanen i skåpet verkar inte rena och är inte vikta snyggt och olika komihåg- listor skrivs fast de glöms bort och saker skrivs ned på fel ställe och M o jag var osams i flera timmar och jag säger elaka saker.

fast nu har det lugnat sig lite. jag ska sälja ett guldarmband. vi har ätit thaimat. vi är snälla och tysta och våra vänner kommer väl så småningom och pengar är en världslig sak och man kan styra upp sitt liv i augusti också.

Han skriver inte bara om sprit och kvinnor, ifall någon trodde det

air and light and time and space

"–you know, I’ve either had a family, a job, something
has always been in the
way
but now
I’ve sold my house, I’ve found this
place, a large studio, you should see the space and
the light.
for the first time in my life I’m going to have a place and the time to
create."

no baby, if you’re going to create
you’re going to create whether you work
16 hours a day in a coal mine
or
you’re going to create in a small room with 3 children
while you’re on
welfare,
you’re going to create with part of your mind and your
body blown
away,
you’re going to create blind
crippled
demented,
you’re going to create with a cat crawling up your
back while
the whole city trembles in earthquake, bombardment,
flood and fire.

baby, air and light and time and space
have nothing to do with it
and don’t create anything
except maybe a longer life to find
new excuses
for.


Charles Bukowski, " The last Night of the earth poems" s 58. Se även dikten "be kind" (s 42)

Självporträtt

Inga vänner bara blogg

De publicerade inte dikten som de lovade. Men här är den:

Om den gamla på Skanstull

Hon väger 35 kilo och har blivit fågel
Den högra klon håller krampaktigt i käppen
Blåa kappan blåa väskan blåa skorna

Det vita på huvudet är hår
Ögonen har hamnat långt in i huvudet
”de gör det på oss gamla, vi skådar bättre inåt då”

Hon börjar ta små små steg söderut men det är fel
Hon vänder och tar små små steg norrut och det är rätt

Nära döden med Marianne

Jag sitter i baksätet på en vit Renault
och försöker göra ett redigt och rekorderligt intryck på
Marianne som kör mig till Halland

Vi talar bland annat om statusen på olika utbildningar
Om att hennes bror är chef
Om att tjärblomster heter rallarros i Hälsingland

Jag anstränger mig för att låta trevlig och lyckad
Marianne pratar runt
Ingenting hon säger till mig är viktigt för henne

Varför vill jag att hon ska tycka att jag är framgångsrik
och duktig?
Hur tråkigt är det inte att INTE tala med varandra?
All energi rinner ur mig

Bättre då att sitta helt tyst och invänta döden

Tresekundersregeln, kan du den Marianne?
Om du har tre sekunder till bilen framför så hinner du kanske bromsa

Marianne!
Hur kunde du bli så gammal utan att lära dig något?

Cementbunkern i Haväng

Två tavlor målade i all hast i akryl på stranden. Färgen torkade DIREKT. Gjorde ett par i olja också. De blev mer murriga. Dem jobbade jag på rätt länge.
NU är vi hemma o jag har hängt upp tavlor överallt o känner mig...rik. Det är ju rätt mysigt att vrida om nyckeln och komma in till sina egna lukter och se sitt hem med främmande ögon en stund. Vårt blommiga köksgolv var det första som fastnade i synfältet. "Hiskeligt" hann jag tänka. Men nu har jag sett det ett par gånger och vant mig.

Haväng genom svart duk

Tänk vad mycket hår som bara ligger där och väntar på att östrogenet ska släppa sitt grepp om oss

En av Trollemossagummorna i Gränna

Vart tog "jag" vägen?

Havet smetar upp sig mot himlen och är för tjockt
Det gula visar sig inte alls vara gult utan rosa vitt och grått
Ett kärlekspar kommer och sätter sig på varsin campingstol
just där det mörkaste längst bort till vänster skulle möta gräset
Havets svarta sjok flyttar sig ideligen hit och dit

Fan, havet är för tjockt
Hur ska det gråa uppstå utan brunt?
Vart tog "jag" vägen?
Varifrån kom det där vita strecket helt plötsligt?
Jävla ljus!

Jag målade 3 x "hommage a la glipa i ek"i går och för att göra en lång historia kort: jag använde ungefär hälften av mina oljefärger, nästan ingen terpentin, jag slogs mot alla färger när jag försökte göra barken rättvisa. Paletten och jag var helt tjockt brungeggig när vi var klara.

Läraren tyckte jag var "frimodig" men jag säger eder: det blev så jävla fult! Stora skrikiga murriga hemska tavlor. "Furioso" sa läraren. Men i dag var jag värsta milda terpentintjejen och målade himlen och havet och gräset...Det blev förstås inte heller bra. Vi får se i slutet av veckan. Inne i skolan har jag målat ljusets reflektioner i dörrar. Det roar mig.

En av damerna roar mig också: hon tar MYCKET plats och de andra retar ihjäl sig på henne. Hon har alltför mycket energi för att måla landskap som vi andra utan kör sitt eget race. Iförd orange läppstift och grön bh. Hon insåg snabbt att vi var lika ("du måste vara läkare - för det är jag!") Jag hjälpte henne att döpa ett av hennes alster: stort hopknycklat nedsölat tunnt papper som fick mig tänka på nedsölad jungrulighet: "Virginia" sa min nya kompis som för övrigt är i krig med en annan dam på kursen som klagat på att hon är för högjudd på hotellet. Vi får se hur detta slutar. Jag sa åt min kompis att ta det lugnt "du är stor o hon är liten" men de orden verkade inte bita på henne. "Sådana som hon förstörde hela sjuttiotalet för mig- jag fick fly!" Bägge bor på samma hotell och jag har VÄLDIGT stor lust att gå ned senare och se på en eventuell catfight mellan dessa två femtiofemplusare. Eller hålla tillbaka den ena kanske...

Möllevången

Vi bor i villa- vi har titthål

Nimis

Vi besökte bloggaren och konstnären Lars Vilks skapelse som ligger ute i underbart vackra Kullabergs naturreservat, bortom bokskogarna och brant ned för klipporna. Nimis var härlig och galen men lite läskig att gå i med barn. Jag fick lite "Kurtz, perverterad manlighet, Apocalype Now"- associationer. Bilden föreställer ett av tornen. V o T sa att det svajade högst upp i tornen men bygget verkade ändå rejält. Lars Vilks var själv där och hamrade så det stod härliga till. Jag förstår att det är mycket underhåll. Tänk om någon skulle slå i hjäl sig inuti Nimis. Det skulle jag vara rädd för om jag var honom. Det kom båtar ute på havet med guider som pekade ut Nimis för andra turister. Fast de gick inte i land vilket är märkligt för det är ju en del av upplevelsen att vara i det. Jag o S simmade lite och det kom sedan en miljon små svarta insekter o satte sig på mitt ljusgröna linne. På vägen upp sedan bar jag O nästan hela vägen och fick höra att jag liknade en liten gruvponny. Jag kände mig som en gruvponny. Jag har varit en gruvponny i ett tidigare liv.
Nu ska vi softa en stund, jag har vattnat alla blommor och tömt barnpoolen o M har slängt en svart fisk som dött i det lilla akvariet vi anvarar för och håller på att byta vatten. Det är mycket jobb med att ha hus. Kanske åker vi till Falsterbo en sväng. Nu är det konferens i trädgården.

Jag läser en intressant artikel om James Joyce arga barnbarn som förvaltar Joyce texter och som är i krig med all världens akademiker som vill skriva om hans farfar. Han anser att de förstört Joyce minne och bär skulden att vanliga människor inte tror de klarar av att läsa Joyce, i tron att han är för svår...ja nästan kidnappat honom...

Hon räfsar II