Nimis

Vi besökte bloggaren och konstnären Lars Vilks skapelse som ligger ute i underbart vackra Kullabergs naturreservat, bortom bokskogarna och brant ned för klipporna. Nimis var härlig och galen men lite läskig att gå i med barn. Jag fick lite "Kurtz, perverterad manlighet, Apocalype Now"- associationer. Bilden föreställer ett av tornen. V o T sa att det svajade högst upp i tornen men bygget verkade ändå rejält. Lars Vilks var själv där och hamrade så det stod härliga till. Jag förstår att det är mycket underhåll. Tänk om någon skulle slå i hjäl sig inuti Nimis. Det skulle jag vara rädd för om jag var honom. Det kom båtar ute på havet med guider som pekade ut Nimis för andra turister. Fast de gick inte i land vilket är märkligt för det är ju en del av upplevelsen att vara i det. Jag o S simmade lite och det kom sedan en miljon små svarta insekter o satte sig på mitt ljusgröna linne. På vägen upp sedan bar jag O nästan hela vägen och fick höra att jag liknade en liten gruvponny. Jag kände mig som en gruvponny. Jag har varit en gruvponny i ett tidigare liv.
Nu ska vi softa en stund, jag har vattnat alla blommor och tömt barnpoolen o M har slängt en svart fisk som dött i det lilla akvariet vi anvarar för och håller på att byta vatten. Det är mycket jobb med att ha hus. Kanske åker vi till Falsterbo en sväng. Nu är det konferens i trädgården.

Jag läser en intressant artikel om James Joyce arga barnbarn som förvaltar Joyce texter och som är i krig med all världens akademiker som vill skriva om hans farfar. Han anser att de förstört Joyce minne och bär skulden att vanliga människor inte tror de klarar av att läsa Joyce, i tron att han är för svår...ja nästan kidnappat honom...