Jag cyklade hem från en trevlig tillställning hos Rosa Fluff som nyss tagit studenten. En riktig försommarfest var det i ett vitt kök mitt i stan. Rosa Fluffs svåger pratade om en tv-serie: Dexter som jag verkligen, verkligen vill se. Jag ser nästan ingenting på tv längre. Jag bara bloggar och läser bloggar. Jag vill ha kabelteve. På vägen hem från stan stannade jag till vid Trekanten och tittade på den ensamma svanmamman. De sex svanungarna kanske hade varit födda nu. Hon låg där så länge och ruvade i sitt bo. Jag tänkte på aborter också. Och på religion. Och på att människor blir så ledsna när det ligger sex svanfoster vid en liten sjö där det simmar en ensam svanmamma.
M, O och svärfar kommer snart, hoppas jag. De har varit på släktfest i Hässelby. Jag ska läsa och sova. I morgon smäller det på Gröna Lund. Olle och Ville är taggade till max.
Hemskt trevligt att du kom och förgyllde min tillställning. Och tack för den fantastiska gåvan, den ska jag blogga om i morgon. God natt.
SvaraRaderaOch ja just det jag älskar Dexter.
SvaraRaderaJag har mått dåligt sen du bloggade om svanmarodörerna. Stackars svanmamman. Hoppas hon hinner få nya ägg då får ni ha en nattpatrull i området. Isapisa
SvaraRaderaJag vet isa...men samtidigt minns jag de där tanterna som brukade stå på grand central station med bössor för att samla pengar åt hemlösa HUNDAR när hela stationen var full med hemlösa människor...Vad är det med just denna svanmamma som gör att hon triggar mitt medlidande? Närheten tror jag. Att hon är "lokal"...att jag cyklar förbi henne varje dag. Det stora lidandet är för stort. Nordkorea.Familjerna som bor längst med tågrälsar och där barnen förlorar armar och ben ifall de inte är försiktiga...
SvaraRaderadet var svanpappan jag såg:
SvaraRaderase här j
Hur sorgligt får det bli.
SvaraRadera/L
jag vet inte L...svanpappa kanske dör i natt...
SvaraRadera