Hos kopplerskorna

Jag halkar på balkongen i min mans tofflor.
Det är väldigt mycket snö och jag vill röka.
Jag har druckit vodka och citron och cointreau.

Jag har nyss letat efter en dikt som heter ”Rökpaus i Mystic” från 1993 som jag vill översätta och skicka till New Yorker. Men jag hittar den inte. Däremot hittar jag en massa andra bra texter som jag vill publicera. Om en kväll i State Forest, Massachusetts och om min före detta svärmor Barbara och hennes olika dietpreparat ” i cant believe it is not butter” till exempel och att hon föraktar mig eftersom jag inte lönearbetar.

Min dotter kommer in i och pratar om Peppe Eng som var jättedålig i programmet ” Lets dance” förra veckan men som gjorde otroligt bra ifrån sig den här veckan. Jag ler och säger: "vad kul, och vet du , jag är ett geni, bara så att du vet, du kommer att bli rik på det jag skriver så småningom, när jag är död."
Hon ler och säger ”vad tur att inte mina kompisar är här” och rusar in till sitt sovrum för att inte missa något av ”let´s dance”

Och jag håller på att skriva om en text om Stridsbergs bok som i sin tur skrivit om Solana och en av mina dikter från way back (-92) går så här:

-Var har du varit?
-Hos hororna.
-Var är du nu?
-Hos kopplerskorna.
-Vart är du på väg?
-Till de döda, med lite dricka.

Och jag tycker att det verkligen är så
Jag är hos kopplerskorna