Och en poppel stod grön

På moln stod du! Jord voro dina fötter och din
tanke räckte upp till Gud!
Dina ögon slog du upp och var atom i ditt sinne
var en skapelse.
Du sträckte ut din hand och sade:vad är du?
och det var luft.
Och din ande gick ut och du såg stjärnor
och solar fara förbi som moln.
Och du ropade: himmelen stod under Guds
fötter.
Och därovan var mörker dit ingen hann och du
visste din moders liv och du önskade
en kvinna.

Och en poppel stod grön i det innersta av ditt öga
och din storhet försvann och du låg som en tår
på din egen fot i din egen glans
och molnet var försvunnet.

(Heja Josef Julius Wecksell! (1860))