Han

Han är lång, mörk och ganska långsam fast själv skulle han säga: noggrann. Han är oftast glad och känslomässigt närvarande. Han biter inte på naglarna eller sitter och gömmer sig långt inne i sitt eget huvud. Han gillar: mig, sin son, mina barn, sina vänner, boxning, sitt jobb, god mat, dadlar, vin, öl, film, johnny cash, mercedez, whiskey med mera. Han gillar att stå i barer på stan tillsammans med kompisar (gärna snygga, gärna tjejer. Han gillar städer. Han gillar tjejer. Han gillar barer. Han är lugn. Han är vad jag kallar "manlig". det vill säga inte som jag. Jag gillar att vakna bredvid honom och att somna bredvid honom. Han är inte kokett. Han står aldrig länge framför spegeln och stirrar på sig själv eller undrar vem han är. Han har träffsäker smak: hans bruna gubbtofflor visade sig- mot all förmodan - vara helt moderiktiga Han kan härma: sin pappa, sin morfar, min mamma en amerikan, peter walhbecks "kattaslynan", femtiotalsfilmsjargong, fyllegubbesnack med mera Han kom från ett oväntat håll och kallade på mig med mitt rätta namn vilket är "Svedis". Jag bestämde mig för att bli stor då. Jag började drömma på nätterna att jag flyttade från min barndom då. Jag hoppas att vi ska åldras ihop. Jag hoppas också att jag någon gång kan lära mig skriva bra om kärlek.