Hej hemma!

Vad mörkt det är här.

Jag har bytt till beta och verkar inte kunna ladda upp bilder annars hade ni fått se lite suddiga gatubilder från Bangkok bland annat. Det funkar med semester. Man kommer hem lite brun och lite glad. Vi har haft det bra. "Jätte, jätte bra" som jag skulle säga om någon av mina systrar frågade. Vi satt i olika gränder i Bangkok och åt snabbmat. Vi lyssnade på jazz på Oriental Hotel. Vi åkte tuk-tuk. Vi blev nästan lurade av låtsas-guider vid templet. Vi åkte båt. Vi förundrade oss över att Bangkok expanderar och imploderar samtidigt. Förfallet står granne med framtiden. Plåtskjul och palats bredvid varandra. Sedan buss till Koh Samet. Vi tog thaimassage på stranden. Vi klagade över dålig techno som spelades bredvid vår hydda under hela natten. M satt mest i skuggan. Jag i solen. Glasnudlar. Fishsås. Skaldjur. Scallops. Red Snapper. Cig. Öl. Hjärnan hettas upp när den befinner sig stark värme. Det händer saker inuti den då. Jag började en liten dikt om begäret. Att det när det funkar som bäst tar oss någon annanstans än var vi är. Begäret motverkar alltså både incest och spräcker äktenskap. Som en liten motor.

"Öppnar du dörren och går, ja då har du gått.
Om du vänder och kommer tillbaka då har även jag gått"

skrev jag i hettan. Kanske inspirerad av någon gammal Pablo Neruda dikt.Fast dikten är inte klar för jag måste kolla upp Platon och Poros och Penia.

Läste Amos Oz "En berättelse om kärlek och mörker" och blev kär i nästan hela hans judiska släkt. Morfarn som föreläste hur kvinnorna egentligen var vid 93 års ålder. Mostern som kallade begäret för en eld som sveper över en stubbåker, kvar blir bara sot och aska, bättre att söka de hyggliga männen. "Hygglighet är brödet och snällhet är smöret" enligt henne. Jag böjer mitt huvud.

Sedan läste jag Carina Rydbergs " Den som vässar vargars tänder"och var tyvärr inte alls lika imponerad. Okej om hon hade varit 25. Men nu? Hon har ju alla verktyg! Varför använder hon dem inte? Varför berättar hon inte om det som är i botten av henne själv? Som hon gömmer sig bakom litteraturen! Men min största invändning mot boken är nog att hon för vidare den ack så vedertagna villfarelsen att vi blott och bart är summan av vår traumatiska barndom. Redan på baksidan kan man läsa sig till vad som ska hända. När äntligen kommer Jannis att hugga den lilla flickan i ryggen och sätta på henne bakifrån? kommer man på sig själv att tänka.

Om man man ska greppa sexualbrottslingens innersta väsen så måste man ju omfamna hela paketet och GE oss begäret. Jag tror inte på begäret mellan syskonen Jannis och Sonya. Jag tänker att Lotta Lotass bok "Min röst skall komma från andra sidan rummet" lider av samma problem. Som att dessa kvinnliga författare glömmer det konstnären Jenny Holzer har myntat: "murder has its sexual side" Men det är klart: de törs inte visa begäret i rädsla för att bli beskyllda för att vara pornografer eller gud förbjude skriva våldspornografi.
Synd, eftersom det verkar vara det som egentligen intresserar dem, menar jag.

JUST nu sitter jag på Kulturhuset. Jag ska handla mat och gå hem nu. Har lovat att inte använda datorn mellan sex och åtta. De har någon slags rymdutsällning här. Fugelsang på affisch. Och på Sveavägen köar ungdomarna utanför webbhallen för den där nya Nintendo-spelkonsollen som kommer i morgon.