Som den broderade insidan på en vante genom vilken världen sipprar

I många romaner skapar författaren en fiktiv verklighet i vilken hans påhittade personer går runt och utsätts, gör och känner saker. Men hos Dostojevskij är det huvudpersonens självbild som är stommen för hela berättelsen. Vi får bara se världen och deras position i denna värld genom deras självbespegling. Eller som Michail Bachtin skriver:

”---Vad som ska framställas och karaktäriseras är inte hjältens bestämda liv och leverene, inte en fast bild av honom utan den yttersta summan av hans medvetande och självmedvetande.---För Dostojevskij är det inte viktigt vad hans hjälte är i världen utan framförallt vad världen är för hjälten och vad han är för sig själv.—”

Andra bloggar om: litteratur, dostojevskij, michail bachtin