Jag målar landskap, gör research på ett jobb jag ska utföra i Malmö snart och tänker på hjärnan. En hjärnforskare berättade en gång för mig om förhållandet mellan depression och psykos. Om man har en psykos så strömmar det som vanligt impulser från den bakre delen av hjärnan (som är den samma för både människa och råtta) "jag är hungrig", "jag är trött", "jag vill fortplanta mig", "jag vill slå i hjäl min granne", osv) Hos en frisk person tas dessa impulser emot och bearbetas av vindlingarna och vecken i hjärnans främre del och verklighetsanpassas och kultiveras där: "nej jag menar jag är sur på min granne", "jag är kär" osv. Men hos en psykotisk person är den främre hjärnans kapacitet utslagen. Impulserna som kommer från vårt "primitiva" tänkande strömmar ut oredigerat.
Hos en deprimerad person däremot, så är det tvärtom. Impulserna om hunger, sorg, trötthet, önskan om fortplantning tas inte emot ordentligt. De bearbetas inte. De trycks tillbaka. Hela tiden pågår ett samarbete mellan hjärnans olika delar. Och ju bättre samarbetet funkar desto bättre mår vi vill jag härmed hävda. Läs för övrigt senaste numret av Economist om hjärnan och känslor och tänkande. Känslan är inte förnuftets motsats om någon trott det. Hjärnan rockar, hjärnan är het.
Andra bloggar om: psykos, depression, hjärna, neurologi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar