Ett försök att piska unga barnlösa kvinnor med stark kulturell identitet

Torsdagmorgon. Ska snart köra Ville till mormor och jobba. Jag hittade det här förordet till en lång deppig graviddikt från 1993. Tänkte att det kanske var dags att publicera förordet i alla fall. Har uppdaterat den lite.




Vad vet du egentligen om dig själv och din plats på jorden? Du som inte om natten sover med ett öppet öra och väntar på att höra mörka röster som kan skada? Du som inte vet vad ordet ”värna” betyder? Vad vet du om livet, du som fortfarande sitter på en arbetsplats och mailar tips på kulturevenemang och GI-metoder till din arbetskompis? Uppfostrad till man? Goda karriärsmöjligheter?

Du tror att du inte alls är som din egen mor? Du tror att du lyckats skapa dig själv? Sorry, men även du kommer att nöja dig med ett radhus eller en liten snygg villa i Bromma. Även du kommer att börja dyrka ditt borgerliga hem och konsumera rätt saker. Plastlampan från Designtorget? Stolen från Room? Jag kan redan höra din röst. Du gnäller när din man kommer hem med standardmjölk istället för lättmjölk.

Men nu? Du ojar dig över att det är ”läskigt att föda”? Jag säger: att föda är ingenting.

Titta där sitter Schylla och bläddrar i Mama medan de tre ungarna klättrar i soffan bakom henne. Och se där är barnlösa Charybdis som varken blev mamma eller lyckades i arbetslivet.



Det strömmar ett underligt språk från det svarta hålet mellan dina egna ben. Ta gärna avstånd från min text, men ett säger jag dig: evolutionen kan du inte undkomma. Du virvlar i den.

Äsch, jag tror vi besvärjer döden med en bild till.

Tuff kille körde så näsblodet rann

Chauffören

På väg hem

Varit i sandviken och åkt slalom med Ville. Kul värre. Nu är vi på dödens väg norr om Uppsala. Busschauffören verkar i alla fall nykter.Gamla "Göta kanal" visas på video. Ville hungrig. Jag måste ta fram en banan åt honom. Nu!

Har en Dolly biljett över

16 mars. Först till kvarn...maila mig i sådana fall. 400 kronor.

Fynd på Bokrean

Och ingen var den andra lik

Måndag morgon. Jag funderar på att få tag i Annica Dahlströms bok och ta reda på vad hon egentligen skriver. De flesta av mina vänner har skällt på henne. Och jag har- utan att ha läst henne eller varit insatt i ämnet- försvarat henne. "Hur kontroversiellt kan det egentligen vara att det finns skillnader mellan hjärnorna eller att vi även är däggdjur" har jag till exempel sagt. Men nu måste jag nog se ned egna ögon om hon är ute och cyklar eller ej. Och även om hon har helt fel så borde vi väl tillåta hennes åsikter. Är inte det som kallas tolerans? Var är boken? På nätet hittar jag bara en massa rasande kritik om henne....

Det skulle kunna vara ett livsprojekt som heter duga- att få naturvetare och humanister att ta lyssna på varandras argument lugnt och sakligt. Den uppgiften kräver sin egen Thomas av Aquino skulle jag tro.

I eftermiddag ska jag skriva en stipendieansökan. Jag förstår egentligen inte hur man gör. Men jag har på lut att ansökan kommer att bli jätte-jättebra. Fast först ska jag träna core på KI. Och skicka i väg en text. Och se över strumpsituationen i vardagsrummet.

Andra bloggar om: Annica Dahlström, tolerans, sortera strumpor, plastic wrap, photshop, core

Second Life: här kommer jag

Jaha. Då är man inne. På en fyrkantig ö med en pyramid på träffade jag och pratade med en svensk som kallade sig Fill Ferraris. Han ville bli min kompis. Det fick han. Jag har inga pengar och ingen koll. Byter frissa hela tiden. Kläderna känns bekväma. Jag är "the girl next door". Inga konstigheter alltså. Försöker flyga och teleporta till rätt ställe. Här står jag utanför någon slags konsthall. Fast jag lyckas inte komma in. Och jag försöker flyga upp på taket men det går inte. Jag vet inte ens hur man öppnar dörrar.
Om jag varit utan familj och jobb?
Ja, oj oj oj vad jag hade hängt därinne.


Andra bloggar om: second life

Välj spel (och partner) med omsorg

Intervjuad av spelbloggen om mina (2?) favoritspel.



Andra bloggar om: grim fandango, psychonauts, spel, dikt

Jag är en juste kille!

Med tanke på att mina barn är min bästa pensionsförsäkring känns det viktigt att uppmuntra deras självkänsla tidigt i livet. "Självkänsla nu" med Olle

Darling

Heja Johan Kling! Tänk vilken otroligt sevärd film du gjort för nästan inga pengar. Vackra Michelle Meadows - uttryckslös, tom och puckad- hela filmen igenom förutom ett litet hoppfullt vinkande med högerhanden på slutet där hon sitter i sin killes SUV. Jag kan inte komma på när jag sett en så ocharmig kvinnlig huvudroll i en svensk film senast. Tjejer ska ju vara så förbannat sympatiska och smarta jämt.

Och Michael Segerström - lika god som furst Mysjkin i "Idioten". Vad skönt att de inte förändrades i filmen. Vad tråkig den konventionen är förresten- varför ska alltid hjältarna förändras? Boring. Det var ju på gång där ett tag men berättaren lurade mig. Förutom den där lilla vinkningen då. Så låt prisregnet regna.

Intervju i Dn med Johan Kling här.

Andra bloggar om: johan kling, darling, michelle meadows, michael segerström, film

Lokaljournalistik och pensionsprognos

Kennys Grill- Örnsberg har helt okej thaimat. Jag åt wokad kyckling med grönsaker och chili. Jämte kebab har de serverat thai där i ett och ett halvt år men det har alltså gått mig förbi. Trevlig personal dessutom.

Fick på omvägar höra att gamla (Para-)Diset där Pia Degermark hänger i bland har 0 kronor i kassa per dag och kan köpas för 2 miljoner kronor. (Hmmm....?) Jag tror stället har potential. Det är ett vackert ljus på eftermiddagen och Taxi Kurir ska flytta till industriområdet nedanför. Och det byggs bostadsrätter. Men jag är ju ingen restaurangutvecklare i detta liv. Tyvärr.

Jaha. What else? Pensionsprognosen damp ned häromdagen. Det ser dystert ut: Med 2 % tillväxt får jag 7600:- i månaden om jag går i pension vid 61 år. Vid 65 får jag 10 400 kronor och vid 70 år -16 000:-.

Men vem VILL gå i pension å andra sidan? Pension är för mesar.

Sarah Silverman

Det här klippet är från hennes teveshow. Det finns mer att titta på här. Men jag vet inte. Jag skrattar lite. Men inte hela tiden. Jag vill att hon ska vara bättre än killarna men jag tycker inte att hon lyckas med det. Som det stod i New Yorker:

"---We admire the purity of Silverman’s scornfulness, but we don’t want to hang out with her the way we did with Mary and Rhoda. Not that she’d let us get that close anyway. “The Sarah Silverman Program” is like a club so exclusive that only the owner can get in—not even God is on the list."




Andra bloggar om: sarah silverman, kvinnor, humor

Dagens killar

Dagens första kille:
Kennet Klemets.
Plockade upp honom och hans "Accelerator" på Myrorna, Skärholmen.



...Fridlysta dikter, dikter där man rastar hundar...



I dag läste jag en annan riktigt bra text om Google och deras Google books- projekt och jag funderar över framtiden för upphovsrätten och förlagsverksamhet osv. Google hade en konferens på New York City Library för ett tag sedan. Känner någon här någon svensk som var där så säg gärna till.



Sedan har jag på ålderns höst ( hmmm...?) börjat stendigga gamla goda Riksdag och Departement. Redaktören Nils Funcke är dagens andra kille: en duktig journalist och hans bok Tryckfriheten är toppen.



Men nu kom dagens tredje kille Olle in i hallen på skidor med dagens fjärde kille och nu ska det lagas majssoppa och ätas libanesiskt bröd med salami och drickas vatten.




Andra bloggar om: kennet klemets, tryckfrihet, google books, nils funcke, majssoppa



ds bilden är klickbar, man kan läsa Klemets dikt ds

Karaoke & Hootchy Kootchy

Läs i stället

Kinky Afro och hans kommentatorer om losers

Tack jag tar gärna med henne hem, Pippilotti Rist

Tidsfördriv

För kännedom fick "Riden sakta över spången gossar" utmärkelsen "vackrast klingande mening på svenska" en gång för länge sedan i en internationell språktävling. Artpad

Mina byxor ställer till det

Jag har ett par gamla jeans som jag älskar. Hög midja, från Kookai, lite bylsiga, lite hill-billy. Hittade dem på Myrorna för ett par år sedan. Det enda problemet är att gylfen åker ned ibland men jag har tyckt det är lite charmigt och tokigt. Nåväl. I går gjorde jag ett jobb i tunneln mellan T-centralen och Centralstation. Där stod en rumän och spelade fiol, en proletär och sålde Proletären, en hemlös man och sålde Situation Stockholm. Den rullstolsbundna killen var inte där.
-Förmodligen krasslig, sa proletären.
Jag snackade lite med alla. Sa att jag var journalist, stod och insöp stämningen. Det känns som att stå mitt i en rinnande flod där förövrigt. Jag tog kort på rumänen. Rumänen tittade på mig och han såg: en baltic-blond blondin med jättefula teveglasögon och stor svart mössa, två stora väskor (jag skulle träna) och…neddragen gylf.
-Are you Swedish? frågade han mig.
-Yes, I am, svarade jag.
-You really journalist? frågade han.
– Yes yes, svarade jag.
- What your husband do?
-Political researcher, svarade jag.
Rumänen pekade på gylfen påmina brallor.
-Your pants, sa han.
-Oops sa jag.

När jag gick därifrån såg jag på rumänen att han tänkte ”Tjena mittbena vad du är” Men brallorna slänger jag inte trots att syrran verkligen tyckte jag skulle göra det NU!

Vad jag åt till frukost med mera

Torsdagmorgon och jag har försökt fotografera min dotter A och härma Sally Manns senaste närbildsserie. Det går så där. Bara för att Sally har någon jäkla storformatskamera och jag ”bara” har en Canon Power Shot A710 IS! Jag var som hastigast på Kulturhuset i fredags och rusade runt bland alla svartkläddda vernissagegäster med vinglas och försökte se bilderna. Jag var väldigt förtjust i det hon gjorde förr, bilderna på hennes barn som väckte sådant rabalder och jag blev betagen i henne på teve i den där dokumentären SVT visade förrförra veckan. Men bilderna som jag såg i fredags imponerade inte alls på mig. Vackert, svartvitt, ointressant var min första reaktion. Nåja, kul att det går bra för henne i alla fall och att hon gjort hemmet och barnen och familjen till objekt. Hon har visst plåtat sin man i tjugo års tid. Naken. Undrar om han är lika snygg som resten av medlemmarna i familjen Mann.


Det är tredje dagen som vi inte fått någon dagstidning och jag satt istället och bläddrade i the New York Review of Books och hittade lite skojiga titlar. ”God and the welfare state” till exempel väckte nyfikenhet och inspiration. Vill skriva en artikel som ska heta ”Gud och välfärdsstaten”- kan inte tanken börja så? Med en rubrik?


Den nykläckta bloggaren på SVD, Karin Tunberg sa i tidningen att hon absolut inte skulle blogga om vad hon ätit till frukost. Varför inte undrar jag? Vad är det för fel med att tala om det? Jag själv åt en rostad macka med ost, en hård macka med ost och drack en stor kopp kaffe med mjölk. En underlig fördom att bloggar handlar om ”vad man åt till frukost” och att det skulle vara något mindre värt. Jag lovar att det förmodligen finns någon sådan frukostblogg som dessutom är bra. Det var en dam jag hörde talas om som skrev dagbok i flera år. Varje dag skrev hon samma sak: ”steg upp, tvättade håret, gick och la mig”. Jag har använt det i min dikt ”Hopkok om våren” (i ”Som hör boskapen till” sid. 73)



Jag och min väninna B och hennes trettonåriga dotter C och min tolvåriga dotter A ska åka till Paris snart över en helg. Vi tycker att det ingår i våra döttrars uppfostran att se den staden och chit-chatta lite med fransmän och så. I tidningen stod det att det fanns weekendpriser på ca 2000- 2500 kronor men det var förstås lögn. Vi måste boka snart. Ryan Air är för jobbigt tror jag…fast det kostar visst bara 200 spänn..emottager gärna tips på var man ska bo och hur man bäst tar sig dit.





Andra bloggar om: sally man, gud, välfärdsstaten, paris, karin thunberg, poesi

En typisk svensk man

Snott från läroboken Svenska B, SFI i Vårberg.

Make babies