Vad jag åt till frukost med mera

Torsdagmorgon och jag har försökt fotografera min dotter A och härma Sally Manns senaste närbildsserie. Det går så där. Bara för att Sally har någon jäkla storformatskamera och jag ”bara” har en Canon Power Shot A710 IS! Jag var som hastigast på Kulturhuset i fredags och rusade runt bland alla svartkläddda vernissagegäster med vinglas och försökte se bilderna. Jag var väldigt förtjust i det hon gjorde förr, bilderna på hennes barn som väckte sådant rabalder och jag blev betagen i henne på teve i den där dokumentären SVT visade förrförra veckan. Men bilderna som jag såg i fredags imponerade inte alls på mig. Vackert, svartvitt, ointressant var min första reaktion. Nåja, kul att det går bra för henne i alla fall och att hon gjort hemmet och barnen och familjen till objekt. Hon har visst plåtat sin man i tjugo års tid. Naken. Undrar om han är lika snygg som resten av medlemmarna i familjen Mann.


Det är tredje dagen som vi inte fått någon dagstidning och jag satt istället och bläddrade i the New York Review of Books och hittade lite skojiga titlar. ”God and the welfare state” till exempel väckte nyfikenhet och inspiration. Vill skriva en artikel som ska heta ”Gud och välfärdsstaten”- kan inte tanken börja så? Med en rubrik?


Den nykläckta bloggaren på SVD, Karin Tunberg sa i tidningen att hon absolut inte skulle blogga om vad hon ätit till frukost. Varför inte undrar jag? Vad är det för fel med att tala om det? Jag själv åt en rostad macka med ost, en hård macka med ost och drack en stor kopp kaffe med mjölk. En underlig fördom att bloggar handlar om ”vad man åt till frukost” och att det skulle vara något mindre värt. Jag lovar att det förmodligen finns någon sådan frukostblogg som dessutom är bra. Det var en dam jag hörde talas om som skrev dagbok i flera år. Varje dag skrev hon samma sak: ”steg upp, tvättade håret, gick och la mig”. Jag har använt det i min dikt ”Hopkok om våren” (i ”Som hör boskapen till” sid. 73)



Jag och min väninna B och hennes trettonåriga dotter C och min tolvåriga dotter A ska åka till Paris snart över en helg. Vi tycker att det ingår i våra döttrars uppfostran att se den staden och chit-chatta lite med fransmän och så. I tidningen stod det att det fanns weekendpriser på ca 2000- 2500 kronor men det var förstås lögn. Vi måste boka snart. Ryan Air är för jobbigt tror jag…fast det kostar visst bara 200 spänn..emottager gärna tips på var man ska bo och hur man bäst tar sig dit.





Andra bloggar om: sally man, gud, välfärdsstaten, paris, karin thunberg, poesi