Mina byxor ställer till det

Jag har ett par gamla jeans som jag älskar. Hög midja, från Kookai, lite bylsiga, lite hill-billy. Hittade dem på Myrorna för ett par år sedan. Det enda problemet är att gylfen åker ned ibland men jag har tyckt det är lite charmigt och tokigt. Nåväl. I går gjorde jag ett jobb i tunneln mellan T-centralen och Centralstation. Där stod en rumän och spelade fiol, en proletär och sålde Proletären, en hemlös man och sålde Situation Stockholm. Den rullstolsbundna killen var inte där.
-Förmodligen krasslig, sa proletären.
Jag snackade lite med alla. Sa att jag var journalist, stod och insöp stämningen. Det känns som att stå mitt i en rinnande flod där förövrigt. Jag tog kort på rumänen. Rumänen tittade på mig och han såg: en baltic-blond blondin med jättefula teveglasögon och stor svart mössa, två stora väskor (jag skulle träna) och…neddragen gylf.
-Are you Swedish? frågade han mig.
-Yes, I am, svarade jag.
-You really journalist? frågade han.
– Yes yes, svarade jag.
- What your husband do?
-Political researcher, svarade jag.
Rumänen pekade på gylfen påmina brallor.
-Your pants, sa han.
-Oops sa jag.

När jag gick därifrån såg jag på rumänen att han tänkte ”Tjena mittbena vad du är” Men brallorna slänger jag inte trots att syrran verkligen tyckte jag skulle göra det NU!