På akademibokhandeln trängs diktsamlingarna med varandra men de väcker inget begär hos mig. Jag gillar inte att läsa en hel bok med dikter. Det är bulimiskt, som att trycka i sig en hel chokladask på en gång. Annars lyser de oftast med sin frånvaro i offentligheten, bortsett från i tunnelbanan då.
Inte ens när tidningarna recenserar diktsamlingar brukar de ge exempel från själva dikterna? Varför inte? Är analysen av en dikt mer intressant än själva dikten? Och varför finns det inga dikter i text teve? På sidan tre i DN?
252 500 plus moms kostar det uppgav Kerstin på annonsavdelningen nyss.
Vilka ord jag ska skriva för 252 500 kronor plus moms tål att tänka på. Jag kommer nog på det.
Andra bloggar om: diktsamlingar, bulimi, DN, moms
Vill du får du gärna berätta om dina märkliga vanor.
SvaraRaderagärna: men menar du att ringa till DN eller?
SvaraRaderaJa, om du gör det så ofta så att det är en vana, så ;o)
SvaraRadera