Hon är fyrtioåtta och har två barn
För fyrtio kronor knådar hon främlingar
på stränderna
Hennes mörka smala händer far
över skinn och muskler
Under hennes händer tänker jag barnsliga tankar om att vara unik
Mina muskler, mitt brosk, mina senor är särskilda!
Här ligger minsann inte vilken kropp som helst: Känner du det damen?
Visst är just jag lite roligare att knåda än den där tjocka tyskan som ligger här bredvid? Eller gubben med den håriga ryggen?
Damen arbetar under godmodig tystnad. Jag inser att jag är ingen, jag är hennes tusende kropp. Men strax innan hon ber mig vända mig klapprar hon ryggen med händernas långsmala gavlar. Kroppen blir ett instrument: den låter som en bulkig lädertrumma. Klioff Kloff
Strax senare är det tyskans tur, hon låter annorlunda än jag, dovare, gällare
Ploff Kloff
Och sedan är det gubben med den håriga ryggens tur att ljuda över land och hav.
Doink Doink. Ploink Kloff
Rätt unika är vi som trummor trots allt
(koh samet mars 2005)
Andra bloggar om: thaimassage, koh samet, vara unik, trummor, kroppar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar