Greta Ekmans skyltfönster

Iakttagelser på Friskis

Intensivgymnastik på Friskis&Svettis City. Lunchtid. "35" stod det efter passet, fråga mig inte varför för det höll på i trekvart. Bra tränare, hög musik. Efteråt när alla stretchar börjar tränaren prata och nog är det minst fem personer i lokalen som pratar tillbaka och skojar och skrattar.  Jag är fel person att fråga exakt vad de pratade om men det hade ungefär att göra med olika generationer, de som är lite äldre, de som var med redan -78...och de som är lite yngre, ha ha, Roxy Music och så vidare. Alla grinar proffsigt och ler. Det är en helt annan stämning i salen än låt oss säga klockan 4 på Hornstull. Då är det mest tafatt och tyst. Den enda som pratar tillbaka är kanske clownen Manne som också tränar där. Men på Mäster Samuelsgatan kring lunchtid- här är alla på och trevliga smalltalkers med jobb mitt i city.

Lammkorvslunch hos turkarna igen

Slussen

Mitt skrivbord av misstag

Han fick en cykel-24 tum-helnöjd

Konst som säljer-Sturegatan

Söndag

Andra bloggar om: sjörövarfabbe, barn, sång, pippi, barnvisa

Lördag

Två balkonger, Blommensbergsvägen

Ett skyltfönster, Hornstull

Solen i rusningstid, Gamla Stan

There she is!

Andra bloggar om: dolly parton

Vilket fönster är ditt, Dolly?

Andra bloggar om: dolly parton

Jag har bordet för mig själv, moderna museet

Fulteve

Jag såg filmkrönikan häromkvällen och ramlade in precis när Helena von Zweigbergk och den mörka med lugg intervjuade Daniel Fridell. Jag har också sett "Säg att du älskar mig" och jag har också problem med budskapet i den- den skickar konstiga dubbla signaler- men i filmkrönikan tog jag ändå direkt parti för Fridell eftersom Helena von Z och hon den mörka med lugg gaddade i hop sig och ironiserade över hans huvud och ställde frågor om Cassavetes som de egentligen borde ställt direkt till honom. ´
Fult.




Andra bloggar om: filmkrönikan, Helena von Zweigbergk, Daniel Fridell, säg att du älskar mig, ironi

Horace Pippin, Mejans bibliotek

Kallare i dag

Sun II

Sun sun sun...

Putins Ryssland

Olle har vattkoppor och sover på soffan. Jag ligger och läser "Putin´s Russia" av journalisten Anna Politkovskaja (som mördades i höstas) och förfasas över hennes lågmälda avskalade berättelser. Intervjun med den undernärde ubåtskaptenen Dikiy i Kamtchatkaprovinsen är en rysare, hur myndigheterna behandlade offren i gisslandramat på teatern i Moskva en annan och berättelserna om "vanliga" ryssar och vad som hänt dem i deras liv sedan 1991 är otroligt gripande. Jag får liksom syn på vad journalistik är eller bör vara när jag läser henne. Jag måste återvända till soffan nu innan Olle vaknar. I Murmansk har jag redan varit. Det kanske blir Kamtchatka nästa. Fatta vad långt bort. Där svälter flottans män medan de vaktar rostiga ubåtar med kärnvapen på och hissar ryska flaggan prick åtta varje morgon.

Andra bloggar om: Anna Politkovskaja, Ryssland, Putins Ryssland, Vladimir Putin

10 öres dikt

100 sidor dikter kostade 10 kronor.

Varje sida kostar alltså...10 öre.

10 öre kostar den här sidan.

Den här dikten om att känna smärta

i det yttre och i det inre kostar 10 öre.

Travar med diktsamlingar i källaren på Ord&Bild.

Diktsamlingen är ett dött medium.

Dikten är ett levande medium.





Andra bloggar om: ann jäderlund, dikt, poesi, medium, diktsamling, bokförlag, ekonomi

Medium

Klockan nio börjar Medium som Frallan och jag alltid kollar på. Jag gillar det, till och med när det är dåligt. Jag gillar deras familjeliv. Jag gillar att den gamla puddingen Patricia Arquette är lite smårultig. Jag gillar hennes deppiga man. Jag gillar att de ligger och snackar innan de somnar.

Eftersom jag har fått ett jobb på ett "fin" tidning så hör folk av sig som plötsligt kommer på att det kan vara mödan värt att maila och berätta om sina olika projekt och bjuda mig på fester och dylikt. Sluta med det hör ni. Om tre månader kommer jag att vara samma perifera frilansloser som jag var tidigare. Och jag är inte ett dugg roligare att umgås med i dag än vad jag var för en vecka sedan så snälla, hör inte av er. Ni är pinsamma. Nu har jag 4 minuter på mig att ta av smink och borsta tänderna. Det borde gå.

Förresten så läste min dotter en dikt i går på en begravning hon var på. Jag blev så rörd och så stolt när jag läste den. Jag törs inte lägga ut den. Men satan var bra den var.

Finfina dockor på Vårsalongen

Djurgårdsfärjan 12.03

Kitchen Confidential Firre

Vi gör den som André Bourdain gör den enligt receptet i boken Kitchen Confidential. Sätt Ugnen på 250 grader, fyll firren med färska örter, lite olivolja och salt och peppar och in med den tills den är färdig.



Andra bloggar om: andre bourdain, kitchen confidential, mat, fisk

Schema för husfrid

Alla familjeterapeuter må jubla. M kom på ett slags poängsystem som redovisas längst till höger. Notera att jag har en poäng mer än honom. Hans tyngsta argument för denna orättvisa är att jag har 3 barn och han bara har 1. Vi kör på från och med i morgon då jag börjar ett heltidsknäck på tidningen Vi. Även Alice är med på ett hörn med hela 2 poäng i veckan. Jag återkommer när vi har testat detta system. Förresten, är det inte det här som är avdragsgillt?

Olle träffade Barbie

Jag glömde berätta att Olle fick följa med sin fåfänga mamma när hon köpte smink och då träffade han Barbie och fick en bakelse av henne.

Sara Stridsberg fick priset!

Jag skrev om Drömfaktulteten för Lo-tidningen för ett år sedan och har också varit kär i Solana...eller kanske ännu mer i Lily Taylor. Jag blandar liksom i hop dem.


Och vad ska Stridsberg ska göra för pengarna?



---Jag ska skriva för pengarna och sedan ska jag köpa min son allt han vill. Han ska få de allra vackraste sakerna man kan tänka sig, säger hon.--- i DN nyss.




Andra bloggar om: sara stridsberg, drömfakulteten, nordiska rådet, litteraturpris

Rival Mariatorget

Mustacherna & Pengarna

Sune Halvarsson, fd chef för Nutek, Riksbankschefen Stefan Ingves och nationalekonomen Lars Calmfors.
Nå!? Är vi Homo Economicus eller är vi Homo Mimetic? Kan inte någon på Handelshögskolan ta reda på det? Förresten har jag intervjuat Calmfors en gång för länge sedan. Han var trevlig. Han tyckte att jag ställde naiva frågor, dvs bra frågor som hans studenter inte vågade ställa i rädsla för att framstå som idioter. Det är länge sedan nu men "Vad exakt är ränta?" kan jag tänka mig att jag frågade. Som sagt: pengar är mitt nya intresseområde. Min egen mörka outforskade kontinent. Min nästa diktsamling kommer att med allra största säkerhet handla om pengar.





Andra bloggar om: Lars Calmfors, Sune Halvarsson, Stefan Ingves, mustach, pengar, ekonomi, mimetic, homo economicus

Hur svårt kan det vara?

Svar: jätte-jätte svårt. Prova själva.

Ett försök att piska unga barnlösa kvinnor med stark kulturell identitet

Torsdagmorgon. Ska snart köra Ville till mormor och jobba. Jag hittade det här förordet till en lång deppig graviddikt från 1993. Tänkte att det kanske var dags att publicera förordet i alla fall. Har uppdaterat den lite.




Vad vet du egentligen om dig själv och din plats på jorden? Du som inte om natten sover med ett öppet öra och väntar på att höra mörka röster som kan skada? Du som inte vet vad ordet ”värna” betyder? Vad vet du om livet, du som fortfarande sitter på en arbetsplats och mailar tips på kulturevenemang och GI-metoder till din arbetskompis? Uppfostrad till man? Goda karriärsmöjligheter?

Du tror att du inte alls är som din egen mor? Du tror att du lyckats skapa dig själv? Sorry, men även du kommer att nöja dig med ett radhus eller en liten snygg villa i Bromma. Även du kommer att börja dyrka ditt borgerliga hem och konsumera rätt saker. Plastlampan från Designtorget? Stolen från Room? Jag kan redan höra din röst. Du gnäller när din man kommer hem med standardmjölk istället för lättmjölk.

Men nu? Du ojar dig över att det är ”läskigt att föda”? Jag säger: att föda är ingenting.

Titta där sitter Schylla och bläddrar i Mama medan de tre ungarna klättrar i soffan bakom henne. Och se där är barnlösa Charybdis som varken blev mamma eller lyckades i arbetslivet.



Det strömmar ett underligt språk från det svarta hålet mellan dina egna ben. Ta gärna avstånd från min text, men ett säger jag dig: evolutionen kan du inte undkomma. Du virvlar i den.

Äsch, jag tror vi besvärjer döden med en bild till.

Tuff kille körde så näsblodet rann

Chauffören

På väg hem

Varit i sandviken och åkt slalom med Ville. Kul värre. Nu är vi på dödens väg norr om Uppsala. Busschauffören verkar i alla fall nykter.Gamla "Göta kanal" visas på video. Ville hungrig. Jag måste ta fram en banan åt honom. Nu!

Har en Dolly biljett över

16 mars. Först till kvarn...maila mig i sådana fall. 400 kronor.

Fynd på Bokrean

Och ingen var den andra lik

Måndag morgon. Jag funderar på att få tag i Annica Dahlströms bok och ta reda på vad hon egentligen skriver. De flesta av mina vänner har skällt på henne. Och jag har- utan att ha läst henne eller varit insatt i ämnet- försvarat henne. "Hur kontroversiellt kan det egentligen vara att det finns skillnader mellan hjärnorna eller att vi även är däggdjur" har jag till exempel sagt. Men nu måste jag nog se ned egna ögon om hon är ute och cyklar eller ej. Och även om hon har helt fel så borde vi väl tillåta hennes åsikter. Är inte det som kallas tolerans? Var är boken? På nätet hittar jag bara en massa rasande kritik om henne....

Det skulle kunna vara ett livsprojekt som heter duga- att få naturvetare och humanister att ta lyssna på varandras argument lugnt och sakligt. Den uppgiften kräver sin egen Thomas av Aquino skulle jag tro.

I eftermiddag ska jag skriva en stipendieansökan. Jag förstår egentligen inte hur man gör. Men jag har på lut att ansökan kommer att bli jätte-jättebra. Fast först ska jag träna core på KI. Och skicka i väg en text. Och se över strumpsituationen i vardagsrummet.

Andra bloggar om: Annica Dahlström, tolerans, sortera strumpor, plastic wrap, photshop, core

Second Life: här kommer jag

Jaha. Då är man inne. På en fyrkantig ö med en pyramid på träffade jag och pratade med en svensk som kallade sig Fill Ferraris. Han ville bli min kompis. Det fick han. Jag har inga pengar och ingen koll. Byter frissa hela tiden. Kläderna känns bekväma. Jag är "the girl next door". Inga konstigheter alltså. Försöker flyga och teleporta till rätt ställe. Här står jag utanför någon slags konsthall. Fast jag lyckas inte komma in. Och jag försöker flyga upp på taket men det går inte. Jag vet inte ens hur man öppnar dörrar.
Om jag varit utan familj och jobb?
Ja, oj oj oj vad jag hade hängt därinne.


Andra bloggar om: second life

Välj spel (och partner) med omsorg

Intervjuad av spelbloggen om mina (2?) favoritspel.



Andra bloggar om: grim fandango, psychonauts, spel, dikt

Jag är en juste kille!

Med tanke på att mina barn är min bästa pensionsförsäkring känns det viktigt att uppmuntra deras självkänsla tidigt i livet. "Självkänsla nu" med Olle

Darling

Heja Johan Kling! Tänk vilken otroligt sevärd film du gjort för nästan inga pengar. Vackra Michelle Meadows - uttryckslös, tom och puckad- hela filmen igenom förutom ett litet hoppfullt vinkande med högerhanden på slutet där hon sitter i sin killes SUV. Jag kan inte komma på när jag sett en så ocharmig kvinnlig huvudroll i en svensk film senast. Tjejer ska ju vara så förbannat sympatiska och smarta jämt.

Och Michael Segerström - lika god som furst Mysjkin i "Idioten". Vad skönt att de inte förändrades i filmen. Vad tråkig den konventionen är förresten- varför ska alltid hjältarna förändras? Boring. Det var ju på gång där ett tag men berättaren lurade mig. Förutom den där lilla vinkningen då. Så låt prisregnet regna.

Intervju i Dn med Johan Kling här.

Andra bloggar om: johan kling, darling, michelle meadows, michael segerström, film

Lokaljournalistik och pensionsprognos

Kennys Grill- Örnsberg har helt okej thaimat. Jag åt wokad kyckling med grönsaker och chili. Jämte kebab har de serverat thai där i ett och ett halvt år men det har alltså gått mig förbi. Trevlig personal dessutom.

Fick på omvägar höra att gamla (Para-)Diset där Pia Degermark hänger i bland har 0 kronor i kassa per dag och kan köpas för 2 miljoner kronor. (Hmmm....?) Jag tror stället har potential. Det är ett vackert ljus på eftermiddagen och Taxi Kurir ska flytta till industriområdet nedanför. Och det byggs bostadsrätter. Men jag är ju ingen restaurangutvecklare i detta liv. Tyvärr.

Jaha. What else? Pensionsprognosen damp ned häromdagen. Det ser dystert ut: Med 2 % tillväxt får jag 7600:- i månaden om jag går i pension vid 61 år. Vid 65 får jag 10 400 kronor och vid 70 år -16 000:-.

Men vem VILL gå i pension å andra sidan? Pension är för mesar.

Sarah Silverman

Det här klippet är från hennes teveshow. Det finns mer att titta på här. Men jag vet inte. Jag skrattar lite. Men inte hela tiden. Jag vill att hon ska vara bättre än killarna men jag tycker inte att hon lyckas med det. Som det stod i New Yorker:

"---We admire the purity of Silverman’s scornfulness, but we don’t want to hang out with her the way we did with Mary and Rhoda. Not that she’d let us get that close anyway. “The Sarah Silverman Program” is like a club so exclusive that only the owner can get in—not even God is on the list."




Andra bloggar om: sarah silverman, kvinnor, humor

Dagens killar

Dagens första kille:
Kennet Klemets.
Plockade upp honom och hans "Accelerator" på Myrorna, Skärholmen.



...Fridlysta dikter, dikter där man rastar hundar...



I dag läste jag en annan riktigt bra text om Google och deras Google books- projekt och jag funderar över framtiden för upphovsrätten och förlagsverksamhet osv. Google hade en konferens på New York City Library för ett tag sedan. Känner någon här någon svensk som var där så säg gärna till.



Sedan har jag på ålderns höst ( hmmm...?) börjat stendigga gamla goda Riksdag och Departement. Redaktören Nils Funcke är dagens andra kille: en duktig journalist och hans bok Tryckfriheten är toppen.



Men nu kom dagens tredje kille Olle in i hallen på skidor med dagens fjärde kille och nu ska det lagas majssoppa och ätas libanesiskt bröd med salami och drickas vatten.




Andra bloggar om: kennet klemets, tryckfrihet, google books, nils funcke, majssoppa



ds bilden är klickbar, man kan läsa Klemets dikt ds

Karaoke & Hootchy Kootchy

Läs i stället

Kinky Afro och hans kommentatorer om losers

Tack jag tar gärna med henne hem, Pippilotti Rist

Tidsfördriv

För kännedom fick "Riden sakta över spången gossar" utmärkelsen "vackrast klingande mening på svenska" en gång för länge sedan i en internationell språktävling. Artpad

Mina byxor ställer till det

Jag har ett par gamla jeans som jag älskar. Hög midja, från Kookai, lite bylsiga, lite hill-billy. Hittade dem på Myrorna för ett par år sedan. Det enda problemet är att gylfen åker ned ibland men jag har tyckt det är lite charmigt och tokigt. Nåväl. I går gjorde jag ett jobb i tunneln mellan T-centralen och Centralstation. Där stod en rumän och spelade fiol, en proletär och sålde Proletären, en hemlös man och sålde Situation Stockholm. Den rullstolsbundna killen var inte där.
-Förmodligen krasslig, sa proletären.
Jag snackade lite med alla. Sa att jag var journalist, stod och insöp stämningen. Det känns som att stå mitt i en rinnande flod där förövrigt. Jag tog kort på rumänen. Rumänen tittade på mig och han såg: en baltic-blond blondin med jättefula teveglasögon och stor svart mössa, två stora väskor (jag skulle träna) och…neddragen gylf.
-Are you Swedish? frågade han mig.
-Yes, I am, svarade jag.
-You really journalist? frågade han.
– Yes yes, svarade jag.
- What your husband do?
-Political researcher, svarade jag.
Rumänen pekade på gylfen påmina brallor.
-Your pants, sa han.
-Oops sa jag.

När jag gick därifrån såg jag på rumänen att han tänkte ”Tjena mittbena vad du är” Men brallorna slänger jag inte trots att syrran verkligen tyckte jag skulle göra det NU!

Vad jag åt till frukost med mera

Torsdagmorgon och jag har försökt fotografera min dotter A och härma Sally Manns senaste närbildsserie. Det går så där. Bara för att Sally har någon jäkla storformatskamera och jag ”bara” har en Canon Power Shot A710 IS! Jag var som hastigast på Kulturhuset i fredags och rusade runt bland alla svartkläddda vernissagegäster med vinglas och försökte se bilderna. Jag var väldigt förtjust i det hon gjorde förr, bilderna på hennes barn som väckte sådant rabalder och jag blev betagen i henne på teve i den där dokumentären SVT visade förrförra veckan. Men bilderna som jag såg i fredags imponerade inte alls på mig. Vackert, svartvitt, ointressant var min första reaktion. Nåja, kul att det går bra för henne i alla fall och att hon gjort hemmet och barnen och familjen till objekt. Hon har visst plåtat sin man i tjugo års tid. Naken. Undrar om han är lika snygg som resten av medlemmarna i familjen Mann.


Det är tredje dagen som vi inte fått någon dagstidning och jag satt istället och bläddrade i the New York Review of Books och hittade lite skojiga titlar. ”God and the welfare state” till exempel väckte nyfikenhet och inspiration. Vill skriva en artikel som ska heta ”Gud och välfärdsstaten”- kan inte tanken börja så? Med en rubrik?


Den nykläckta bloggaren på SVD, Karin Tunberg sa i tidningen att hon absolut inte skulle blogga om vad hon ätit till frukost. Varför inte undrar jag? Vad är det för fel med att tala om det? Jag själv åt en rostad macka med ost, en hård macka med ost och drack en stor kopp kaffe med mjölk. En underlig fördom att bloggar handlar om ”vad man åt till frukost” och att det skulle vara något mindre värt. Jag lovar att det förmodligen finns någon sådan frukostblogg som dessutom är bra. Det var en dam jag hörde talas om som skrev dagbok i flera år. Varje dag skrev hon samma sak: ”steg upp, tvättade håret, gick och la mig”. Jag har använt det i min dikt ”Hopkok om våren” (i ”Som hör boskapen till” sid. 73)



Jag och min väninna B och hennes trettonåriga dotter C och min tolvåriga dotter A ska åka till Paris snart över en helg. Vi tycker att det ingår i våra döttrars uppfostran att se den staden och chit-chatta lite med fransmän och så. I tidningen stod det att det fanns weekendpriser på ca 2000- 2500 kronor men det var förstås lögn. Vi måste boka snart. Ryan Air är för jobbigt tror jag…fast det kostar visst bara 200 spänn..emottager gärna tips på var man ska bo och hur man bäst tar sig dit.





Andra bloggar om: sally man, gud, välfärdsstaten, paris, karin thunberg, poesi

En typisk svensk man

Snott från läroboken Svenska B, SFI i Vårberg.

Make babies

Vad jag hittills vet om hybris

Jag ser Verner von Heidenstam som liten iförd kungakrona.

Kronan satt på hans inre huvud hela livet.

Jag känner flera Heidenstams.

De är författare, skådisar, reklamproducenter, rektorer och annat.

Men kvinnan med hybris? Hon kan möjligtvis

uppstå som clown som Miss Universum med en liten

löjlig prinsesskrona på huvudet. En anomali, något vi kan skratta åt.

Eller i en sjuk galning som Valerie Solana.

Jag skrev en gång:

”En liten snipa med en jättestor båtmotor är en lustig syn. Så ser kvinnan med stora maktanspråk ut. Skildras hon i kulturen (hög som låg) så är det alltid med patologiska förtecken. Ska hon ge röst åt sig själv använder hon humor för att inte framstå som psykotisk.”






Andra bloggar om: Hybris, Megalomani, Storhetsvansinne, Miss Universum, Valerie Solana

Förut stod det DIKTER- HOBBY på skylten

*Uppdatering:....Det stod "Hobby", inte som jag skrev först "Humor" och jag förbarmade mig som vanligt över de stackars diktsamlingarna som stod och samlade damm och var till salu för en spottstyver. Kan avståndet bli längre mellan poesi och kapital? Mellan ha-begär och dikt? Den libidinala ekonomin? Var gömmer den sig bland diktsamlingarna på Små Smulor, Gröndal?

Go where the money is

Det är ju inget nytt direkt- jag hörde Bo Rothstein prata om det här redan för fem, sex år sedan. Jag minns att han visade en särskilt sorglig stapel för andelen ensamstående män med låg ekonomisk status. Stapeln var skyhög. Däremot var stapeln för ensamstående tjejer med låg ekonomisk status inte alls lika hög. Det verkar inte vara så stor skillnad mellan Ania och Gosia och oss. Precis som dem går vi uppenbarligen fortfarande "where the money is and marry for love". Det konstiga är att medvetna svenska medelklasskvinnor ofta blir arga ifall de tycker att är FÖR stor skillnad i ekonomisk status mellan en kvinna och hennes partner. Det anses inte passande att bli i hop med en miljonär, helst bara en annan medelklasskille med några nästan osynliga tusenlappar mer i lön. Gärna icke jämställd- bara det inte syns.

Senaste Vi

Kändisjournalisten Morelli intervjuar Helena Bergström med flera.

Det blir inga fler chips före maten!

Mathimlen och Morelli på MTV fest

Okej, man ska inte negga. Men varför inte egentligen?

Fotografen Elisabeth Ohlsson borde inte kallas konstnär. Vad är det här för IQ mås konst min blick tvingades landa i SVD till morgonkaffet nyligen. Det här är inte ett dugg ”kontroversiellt” (vad menar de med det ordet?) snarare dumt, opportunt, ytligt, tråkigt och ointressant.

”Ecce Homo” projektet för några år sedan var ju provinsiellt snömos från början till slut och de här bilderna på Carolina Gynnings silikonimplantat är inte ett uns bättre. Fattar hon inte att den ”radikale” Jesus hon påstod sig skildra med sina Ecce Homo bilder även älskar de riktigt utstötta: rasisterna, våldtäktsmännen, pedofilerna och till och med dem som slår ihjäl homosexuella, tror eller ej. Nej du Elisabeth, då får du allt tänka ett par varv till. Skaffa dig smartare vänner och läs mer och varför inte: se en Norén-pjäs ?

Tjoho.

Östermalmsbrud gone slut

Så där ja. Då är man Baltic Blonde igen.

"Vad ska jag säga...det ser ut som du har peruk" var A´s kommentar.

Andy Warhola? Mia Törnblom? Robin?

Nu går jag ut i solen.

Har påbörjat en dikt i mitt nya storslagna verk "vad jag hittills vet om pengar"


Jag är en peng


Jag ligger i en hand av kött

Framme?

Vad var det här för extremt tråkig bildserie jag publicerade nyss? Jag var på vippen att avpublicera de senaste blogginläggen när jag kom hem men så ångrade jag mig. Man måste lära sig stå för sina misslyckanden, kom jag på.

I dag försökte jag fotografera den blonda som sitter i informationsdisken på Åhléns City- hon som spelar i "Sånger från Andra våningen"- men hon sa nej med sin något ljusa och pipiga stämma. Jag hade tänkt skriva " Vad har Åhléns och Roy Anderson gemensamt?"

Men precis just nu skulle jag vilja ha en annan blogg att ösa lite galla i- anonymt. Jag funderar på att kontakta någon av mina bloggkompisar och höra efter ifall jag kan gästblogga hos någon av dem ibland. För min egen röst, min ”morellis blogg persona” är ju så käck och glad hela tiden...

Förresten så har Mathimlens fantastiska bloggtext från Friskis och Svettis gjort att jag BARA fokuserar på andra när jag tränar där. Och i dag hade jag en ENORM tantrumpa precis framför ögonen när jag gjorde situps- "gå hem och sluta ät chips" fick jag lust att säga och jag ville dessutom mörda tränaren som inte hade NÅGON känsla för rytm. Här är jag och här är mitt liv och tanterna med enorma rumpor som gör meningslösa rörelser i oändlighet till ingen nytta...Amen

Framme