För ett tag sedan fick jag en sturskhetsattack och hörde av mig till en duktig författare- vi kan kalla honom ”Söderberg”- och bad honom läsa min blogg. Varvid jag plötsligt drabbas av bloggvånda. Jaha, vad kan roa ”Söderberg” kommer jag på mig själv att tänka? Kan jag imponera på ”Söderberg” på det ena eller andra viset? Jag måste på något sätt frigöra mig från det där som en kvinna ger uttryck för i Greenawayfilmen ”Tecknarens kontrakt”
”trapped inbetween knowing and seeing-----he will be constrained- -----unable to pursue an idea--strongly fearing what the discerning- those whom he is eager to please- will find him wanting- not only what he knows but what they know as well”
--något sådant
Eller så får alla läsare som känner sig som litterära storheter helt enkelt lämna salen.
Nog känner jag mig som en litterär storhet alltid.
SvaraRaderaMen jag stannar kvar ändå, för du är så bra.
Jag känner mig också som en litterär storhet och jag tänker inte heller lämna salen.
SvaraRaderaBra! fortsätt med det!
SvaraRaderaDu skulle nog få ont om läsare om alla litterära storheter skulle lämna salen! F a skulle du ju själv behöva gå härifrån.
SvaraRadera