En mängd frågor, lite klagomål och ett konstaterande

Vad ska jag köpa för mobil? Jag skulle vilja mobilblogga. Gör man det om man har 3 G? Vad kostar det varje gång man kopplar upp sig? Blir det hysteriskt? Är inte det framtiden? Jag ser mig själv stående på Sergelstorg, mobilbloggandes. Jag har fått musarm. Jag blir galen! Högerarmen hänger som en fläskfilé med ilande värk i. Tur för mig att jag är vänsterhänt. Kan inte låta bli att trycka på musen i alla fall. Klick klick. Vad gör man åt detta? Tabletter? Doktorn? Jag ska ha möte tio. Vad är klockan nu? nio och sjutton. Okej. Jag har fått ett nytt roligt svårt uppdrag, wish me luck. Är på forskningsjakt.

Kulturministern är hörselskadad - kul! Om man är hörselskadad är det svårt att prata i telefon med de som bor i Gamla Stan. Konsonanterna går inte fram ordentligt genom de gamla telefonlinjerna. Man kan säga att konsonanter är små informationspaket som vokalerna färdas inuti. Och utan dessa paket så kommer det bara en massa oon och aan och iin och uun flygande. Det blir svårt för hjärnan då att tolka informationen korrekt. Konsonaterna är degen och vokalerna är fläsköttet, vårlöken och kryddorna inuti de dumplings våra hjärnor behöver för att skapa mening. Det här borde kulturministern veta om. Nio och tjugofyra.

Stan, here i come.