Till en webbplats i England dit man kan skicka in sina bästa skämt kommer det ibland in mail med skämt från oss nordbor. Dessa skämt avslutar ofta mailskrivarna med ett ”ha ha ha” eller ett ”he he he”. Men det är bara vi skandinaver som skriver så efter våra skämt.
Sen hittade jag ett skämt som jag tyckte var kul fast inte på sajten utan i en gammal artikel om humor som jag råkade läsa:
”I would like to die in my sleep… like my grandfather did…..not screaming on the top of my lungs like his fellow passengers did… in his rented lime green Yugo”
Nu: fixa biljetter till "Babel" i kväll.
Nå: vad tyckte jag då om filmen Babel?
SvaraRaderaNär jag kom hem frågade M mig hur den var och jag sa att jag gillade den men kände mig känslomässigt manipulerad av den och inte riktigt visste. Jag tyckte musiken var fantastisk och blev ledsen och orolig och bad till gud när alla barn for illa på olika sätt. Men...den tryckte på alldeles för förtusägbara känsloknappar. Jag tror inte jag någonsin gillat "globala" filmer som ska greppa hela jordklotet och tala om att människor på olika platser hör samman. Jag gillar lokala filmer gjorda på EN plats (ja som falkenberg tex)jag tycker de är mer...ärliga. Manuset var snyggt visst med telefonsamtalet i början och slutet men lite för KONSTRUERAT- vaddå japan & jägaren till exempel. När jag tänkte efter så var den ju TYPISK hollywoodsk- (som tex Cape Fear) dvs kärnfamiljen är helig och bör hålla i hop till vilket pris som helst. Jag tror den där Alejandro Gonzáles Iñárritu själv har dåligt samvete för att han gör film istället för att vara hemma med sina egna ungar, han tom dedikerade filmen till dem. Blir lite väl sliskigt...som en pappa som är ute och super jämt och kommer hem och är sentimental och ska pussa på ungarna när de sover . Sen är jag helt övertygad om att den mexikanska nannyn ALDRIG skulle ha hoppat in i bilen med den fulla släktingen. ALDRIG!