Kinky afro och Roll on

Bloggaren Kinky afros samtal med DNs läsarombudsman Lilian Öhrström är ju nästan en slags pippirull -journalistik.
Och apropå radio: I går när jag körde Ville till fotbollsmatchen i Nacka, Boo (som Aspudden förlorade med 12 -1 fast de kämpade bra och inte hängde läpp) så lyssnade jag på P3. Klockan var ca 11.00. Det var 2 kvinnor som skämtade och de var faktiskt rätt roliga. Nu kollar jag upp det och ser att det måste varit Zimmergren och Skäringer. Kul när folk pratar dialekt. Kul med radio.

Andra bloggar om: pippi rull, kinky afro, roll on, radio

Helgnöje

Skojslagsmål i hallen med dammsugare

Om honom

Kan det sägas klarare?

Den i hushållet ingående medlemmen av samma kön som undertecknad drabbas allt oftare av hormoniella stormar som totalt omöjliggör vistelse i samma rum som de två yngre representanterna av det motsatta könet som även de behöver inmundiga morgonföda.

Lite hipp lite happ

Jonas Thente skrev så här om Sonja Åkesson:
"Bortom önsketänkande och varumärke var Sonja Åkesson en mycket medveten, professionell och betydande poet."

Det där läste jag häromdagen och uppfattade som nedsättande. I det påståendet ligger nämligen motsatsen inbäddad som en liten ful groda. Vem definierar medvetenheten undrar jag och varför säga att medvetenheten är något FINT och omedveten något FULT. Det där skulle man gräva lite mer i anser jag.
"vi har alltid trott att hon hade noll koll men det verkar ju som tanten egentligen visste vad hon gjorde" skulle han också kunnat skriva.

Men den där dikten "Vara vit mans slav" fick man ju läsa tills man storknade i gymnasiet. Jag har aldrig tyckt om den. Varför fick man läsa just den? Har hon skrivit något bra?Eller är det bara feministerna som vill få oss att tro det eftersom de så väl behöver några att kanonisera?

Det här rockar inte heller riktigt :

"Jag sprang ut i den tidiga skymningenoch ville sträcka handen genom himlen men skyndade tillbaka hemför att inte bränna vid potatisen"

Men den förträffliga Jenny Tunedal har precis gett ut en antologi och skriver mycket passionerat och respektfullt om Sonja Å här.

Vi kanske bara fick FEL dikter i oss.
Fast jag är ändå lite tveksam.


Andra bloggar om: sonja åkesson, vara vit mans slav,

Brasklapp

För kännedom är jag ju egentligen en oerhört stram och asketisk människa.
Tro inget annat! Det som synes vara kan mycket väl vara sin egen motsats.

Vem har finast balkong? Grannarna måste verkligen vara avundsjuka-eller hur?

Fina Öppna kanalen

Nej, jag är inte ironisk, bevare mig.
Jag bara gillar att öppna kanalen finns. Jag antar att dess närvaro lär mig något om den etablerade konventionen, precis som Dorinel Marc lär mig något om det etablerade genom att peka på det som står långt utanför. Här är Klara Kyrkas påskspel med kasperdockor. En gång såg jag en härlig intervju på samma kanal då den dåvande DN-chefen, en osminkad och rödmosig Joachim Berner, oavbrutet och nitiskt intervjuades av en arabisk man med jättemusche som ställde frågor han knappt förstod.
That is how we like it!

Litteraturen är en sjukdom

Min nya idol heter Anders Johansson. När jag läser honom känns allt (ja, hela litteraturhistorien, all konstnärlig strävan, alla teorier och all filosofi ) så enkelt och självklart. I texten "att inte bli författare" briljerar han inte med sina kunskaper, han ger mig dem.

Han skriver bland annat om vad som händer med det romantiska geniets självbild när det stängs in i en konventionell yrkesroll. Och varför slutade Rimbaud att skriva dikter? Jo, det lönade sig inte längre. Priset var för högt; eller med Johansson ord: ”den immanenta kompromisslösheten, det inre kravet på fullständig modernitet, måste balanseras mot en transcendent realitet, publikens förmåga, förlagens ekonomi, statens behov och så vidare. ”

Rimbaud blev inte författare. Han blev något annat.

Och tack vare Anders Johansson, fick jag syn på en mening av Ulf Ohlsson och Aris Fioretos: ”i den mån litteraturen inte kan läsas eller säljas är den närmast en sjukdom- obegriplig” apropå Lars Noréns erfarenheter från sextiotalet.

Exakt så är det- jag får rysningar.

Nu läser jag hans avhandling med det generiska namnet "Avhandling i litteraturvetenskap" Kapitlet ”Pippi Långstrump och friheten" lär mig en massa teori eftersom han applicerar Adorno och Deleuze i sin läsning av Pippi. Jag mår som vanligt lite illa när jag läser något riktigt bra.
It is a stomach thing, samma sak när jag målar.

Johansson läser alltså Pippi böckerna med Adorno och Deleuze glasögon och ställer frågan ”Är Pippi fri?” Pippi beter sig i böckerna ofta som om hon befann sig i ett försonat tillstånd där skillnaden mellan identiskt och icke-identiskt är upphävd. (Adorno)

Och när Pippi vägrar svara på frökens frågor i skolan för att istället formulera sina egna. ”Frihet är att vägra lösa de pseudoproblem samhället tillhandahåller--- för att i stället konstituera sina egna frågor.”(Deleuze)

Hennes agerande skapar möjliga flyktvägar utifrån Deleuzka idébygget men inte riktigt utifrån det Adornoska om jag förstår saken rätt. Fast det där med att uppfinna ordet ”Spunk” gör henne visst en aning fri. Och Leken. Utopin om frihet står att finna i det mest triviala, ett ihåligt träd, en skalbagge, några ärter! Så slutar han kapitlet.

-Äntligen en bra svensk bok i litteraturvetenskap, utbrast jag vid matbordet.
-Jaså, hur många har du läst? sa Martin.
-Nästan inga, men det har heller inte funnits någon anledning förrän nu.


Andra bloggar om: anders johansson, adorno, deleuze, litteraturvetenskap, avhandling, lars norén, pippi långstrump

Sucuk rules

Hötorgshallen, 35 spänn för en lammkorsvburgare. Gratis juice därtill. Mysigt att bara stå där och mumsa och kolla på folk. Bredvid bageriet, längst med den östliga väggen.

Kinespennalisterna- storyn

Här nedan är en trailer för den lilla finfina filmen Kinespennalisterna som vi INTE fick stöd från filminstitutet att klippa klart. Men nu har jag efter mycket knep och knåp lyckats publicera den på nätet. Tyvärr vet jag inte hur man får bättre kvalitet.Den fick max vara 100 kb. Om ni inte kan läsa vad de säger så säger de ungefär så här:

-Kolla in den där bruden
-Ja usch, allt de har att vara stolta för är sina glesa gula hårstrån
-Titta där då
-ha ha
-Ungarna ser ut som hårlösa råttor
-ha ha
-de får inte tillräckligt att äta och mamman ser ut att rösta på det där miljöpartiet
-ja så måste det va
-Har du märkt att de åldras väldigt fort, efter 30 är de hlet rynkiga och ser ut som gummor
-Tänderna har de kvar i alla fall
-ja ha ha

Visst det är en kvinnofilm med mycket blommor och smink men notera gärna John Woo slutet...duvor som flyger upp och förebådar...våld..

Kinespennalisterna

Jag länkar till Kinespennalisterna här. Den var för fet för att ligga här på bloggen, alla länkar i högerspalten hamnade så långt ned...

Ont dum vill bort

Ont dum vill bort
Det slamras i kök
Det gnager och skvätter och jäser

Hårda ord ur munnar hårt kallt
likgiltig jord fyller mark
i de åt oss tilldelade rummen

här ska liv jäsa och pysa
som i gryta ett slag
värme kommer
värme går

fyrahundra månader nu
åttio månader totalt
tack och adjö

det bubblar och jäser
livet gnager sig
som vanligt vidare
mot ingenting

jag vill inte

vill vara högt högt upp
vill att det ska vara över

det jäser och bubblar och männens röster
är hårda och kalla som stålpinnar
det måste de vara , annars kan de inte ta sig in
de rör med pinnarna i grytan som är liv

det står i männens inre böcker att de ska låta elaka nu
det står i deras inre böcker att de ska ta kvinnorna
och lägga sig tungt på dem

Men det står i min inre bok:
Gör motstånd, finn dig inte

Bli svala trast och mes
inte vara gryta

Plastmattan- the new generation

Den gamla hederliga plastmattan med nya design hade varit perfekt för vår balkong. Men jag är som vanligt för snål. Den går lös på ca 1300. Åhlens City. Martin sa, "kan inte mormor väva en...hon har ju vävstol". Bra idé. Vi åt förresten mycket bra thaimat på Pong. Rekommenderas varmt. Glasnudlar, krabbsallad, varm het söt kyckling, olika curries etc. Men inte under lunchtid. Det är för hög ljudnivå och väldigt lång kö till buffén. Slammer och Buller. Men maten var prima!

Pappa tar kort

Hoppsan det är sol ute

Hitlergympa

Alldeles strax ska jag skynda ned till Ringen och göra Ki-gympa med sparkar och slag så det står härliga till. Man står inte i en rund och slafsig ring, nej, i raka härliga led. Disciplin och kampsport i love it. Min man tyckte att jag skulle hämta Olle eftersom dagis stänger fyra och mitt jobb är mindre betalt än hans (hmmmmm...ja!)
Men tji fick han!
Den själviska moderna kvinnan gör inte avkall på sina gympapass.
Hon gör dem bara med lite lite dåligt samvete.

Så hjärtekrossande rättskaffens, så långtråkiga!

"Ack, vad är ni för något, ni mina skrivna och målade tankar! Det var inte länge sedan ni var färggranna, glada och elaka, fyllda av sporrar och hemliga kryddor som fick mig att både nysa och skratta - och nu? Redan har nyhetens behag svunnit och några av er är, fruktar jag, redan på väg att förvandlas till sanningar, så odödliga ter de sig redan, så hjärtekrossande rättskaffens, så långtråkiga!"


Av kloka och roliga"Lill-Feffe", som vi brukade kalla honom
Friedrich Nietzsche "Bortom ont och gott, 1886"

Lyrikvännen

Nytt nummer ute. Köp, köp, köp Endast 65:-
Min dikt är på sidan 8. Tröttnar man på den kan man även läsa debutanter, Lars Norén, Bruno K Öijer och Birgitta Lillpers med flera.
Okej, back to work

Jag och mina kändisar

En grå höstdag i början av nittiotalet när jag som vanligt, både deprimerat och planlöst, vandrade runt på Manhattan höll jag på att krocka med Dennis Hopper i hörnan Carmine Street och Bedford Street i West Village.

Hello! sa jag.
Hello! sa han och log.

Ja ja, det är ju inte så märkvärdigt att säga hej, jag vet ju till och med andra som har legat med honom. Men för mig blev det där en punkt när fiktion smälte samman med verklighet. Och kändisar är alltså en del av fiktionen. Vad det nu är? Ni får gärna förklara.


Apropå kändisar så har jag precis läst klart en artikel om Sean Penn i New Yorker. När jag såg den här bilden tänkte jag att honom skulle jag gärna vara med. Sitta i framsätet på hans svarta sport utility vehicle och låta honom puffa på sina röda marlboros. Vill ni träffa honom live? Besök då baren Toscas i San Fransisco. I artikeln står det för övrigt att Penns föräldrar söp när han och brorsan hade somnat, att Woody Allen tycker att Penn kan vara kul och leverera one liners. (I filmen ”Sweet and lowdown” var han med men enligt min man är den inget vidare) att han är lyckligt gift nuförtiden, gillar att köra bil och har en Anne Coulter docka på sitt kontor som går helt i färgen ”bordello burgundy”. Coulter är en superkonservativ tevekommentator som Penn och många andra vänsterliberaler uppenbarligen avskyr. Penn brukar trycka in brinnande cigaretter i den dockan. Lite barnsligt kan tyckas. Ju längre jag läser i artikeln desto mindre vill jag faktiskt tillbringa tid med honom.

Ha, det är förstås kvaliteten hos ett BRA kändisreportage.
Om vi skrev bra (det vill säga inte insmickrande och inställsamt och UNDERDÅNIGT) om andra människor så skulle folk rycka lite mer på axlarna. Skita i andra mer. Leva sina egna liv mer. Vilket är bra, eller hur?

Men för att återgå till mina kändisar: De jag gärna intervjuar är: David Lynch. Jag är- skulle jag vilja påstå - nämligen den enda i hela världen som förstår honom på rätt sätt. Jag kan t.ex. sätta 1000 spänn på att det finns en bortklippt scen i "Lost Highway". En scen med Robert Blake och den unga killen som har oroliga blonda föräldrar. Och jag skulle fråga honom varför han gjorde samma film två gånger; dvs Lost Highway och Mulholland Drive eftersom de egentligen är samma film. David Lynch klippare Mary Sweeney kan jag också passa på att intervjua när jag ändå är over there. Jag tror nämligen att det är hon som är nyckeln in till….det hela….

De kända svenskar jag kan tänka mig att hänga med en längre tid och skriva porträtt på som jag ska kränga till medierna är följande personer: Amanda Ooms, Peter Wahlbeck, KG Hammar och Tomas Tranströmer. Det är bara att höra av sig.


Andra bloggar om: kändisar, sean penn, dennis hopper, david lynch, amanda ooms, peter wahlbeck, kg hammar,

Ps själv är jag före detta kändis, eller som jag själv hört "halvkändis" så jag är hälften verklighet och hälften fiktion ds

97 kinesiska barn

Mathimlen
har bästa analysen av människosmugglarna från Kina.

Andra bloggar om: människosmuggling, kina

Några sköna bloggar

Paggan for president: Ja, det är något kul med skägg. Obs flera magstarka bilder på håriga gubbar lite länge ned bland annat under rubriken "ibland går det lite för långt"

Rostsverige Bilder och texter från ett övergivet Sverige. Det här var ju poesi. Och politik. Very nice. Här i Söderhamn.

Annandag Påsk

Andra bloggar om: påsk, påsken

Påskdagen

Andra bloggar om: påsk, påsken

Påskafton

Lammstek, pesto, palsternacka, vin.


Andra bloggar om: påsk, påsken

Långfredag

Vi gör ingenting. Jag har till och med sovit middag. Det händer aldrig annars. Jag drömde om svärd och huvuden som rullade. Martin förbereder lammgrytor, en med bockhornsklöver, en med harissa. Jag är inte så förtjust. Men det är i alla fall inte kanin. Och vi ska äta citronfromage efteråt. Det är gult- påsken till ära.

Andra bloggar om: påsk, påsken

Maka dig svensk

Ha ha, 80 miljoner. Jag leder alltså ligan i uppskattningen av hur många människor som får plats i Sverige. Krönikan skrev jag efter ett besök i Karlskrona en söndagseftermiddag på vintern. Det var som om en vätebomb hade utplånat allt liv. Jag hade aldrig sett en ödsligare stad. Och den här dikten handlar ju egentligen om samma sak. Fast tvärtom.

Kallt om natten

Om nätterna slår ni er ned vid era datorer
och försöker hitta ord för all er kärlekslängtan
Det ordet blir ofta "thaimasssage"
Ni hamnar då hos mig
Välkomna hit!
men ett tips är att bildgoogla på thaimassage istället.
Jag önskar er all lycka.


Andra bloggar om: thaimassage, kärlek, natt, längtan

Vad morfar sa till mormor

I sorg och nöd
en blomma röd
upplyste mörka natten
Den ledde mig
från villsam stig
till källans klara vatten

Den blomman röd
så stark, så spröd
stenbräckan lik, bröt marken
trots allt och gav sin friska sav
till liv åt murkna barken

Det var så länge sedan nu
men blomman röd, var du
och samma blomma spirar än
ur jordens grus som då, för länge sen

Det sägs i min familj att morfar skrev den här dikten till mormor på ålderns höst. Jag hoppas att det är så men är inte helt säker. Det sägs en hel del i min familj. Jag läste den högt en gång på Tre Backar. Då skockade det sig i strupen. Den haltar i rytmen, särskilt i sista raden tycker jag, men det gör inget.

Andra bloggar om: dikter, kärlek, mormor, morfar

Vi snackar konst, grovsoprum, vi snackar snygg balkong

Hör upp gott folk! Jag behöver en bit PVC plast, cirka 90 cm x 2,5 meter som jag ska montera upp på balkongen med öljetter i kanterna och rep och sedan ska jag gå lös och måla på plasten, en gammal vit rullgardin skulle också funka, men materialet måste tåla fukt. Vaxduk är för sladdrigt. Jag har redan varit i kontakt med Printley i Farsta, hänvisad dit av Åhléns dekoratör Johanna som inte verkade hysa någon vilja att låsa upp sitt grovsoprum.

På Printley var de mycket tillmötesgående, där jobbade engelske Richard och dit var jag hur välkommen som helst- men Farsta är lite off road för mig och någon av er har kanske en bättre idé. Känner någon kanske någon dekoratör, månne? Jag skulle faktiskt tycka det var rätt flott att måla på gamla PVC reklamskyltar från gamla kommersiella kampanjer. Dessa slängs ju huller om buller i grovsoprum! Slöseri! På mitt förra jobb brukade ADn och jag smyga ned till Åhlens grovsoprum som låg i samma hus där vi jobbade. Där kunde man fynda.

ps bildgooglar man på pvc plast hittar man bland annat denna bild bildgoogle rules ds

Fraternal kanonisering

Okej. Vilgot Sjöman är död. Men den plötsliga mediala kanoniseringen eller att "han har åstadkommit några av de allra bästa svenska filmerna" som Ingmar Bergman säger till Aftonbladet. Det är ju inte sant. Tre sidor får hans död i DN.

Själv bar jag en hemstickad svart tröja när det begav sig: NYFIKEN GUL hade jag broderat på framsidan i rosa och gult garn.

Andra bloggar om: vilgot sjöman, kanon, kanonisering

"Aldrig mer kommer hon få höra klampet av tösens skor på linoleumgolvet hemmavid"

tack mathimlen för tipset. Nu har jag också provat babelfish

"A girl gets her feet eaten by a fish.The mother cries. Never again she will hear the clippery clappery of her daughter´s shoe on the linoleum carpet at home."

blev:

"Une fille obtient lui des pieds mangés par des cris d'une mère de fish. Jamais encore elle entendra le clappery de clippery de la chaussure de sa fille sur le tapis de linoléum à la maison."

Blind slog döv

Blind full gubbe frågade döv gubbe om tiden. Döva gubben kunde inte svara men visade snällt fram klockan. Blinda gubben lackade till och slog. Hela storyn finns här Eller i Expressen här
Det här är visst den största nyheten i bloggosfären i dag..hmmm

Andra bloggar om: grannar i vilt slagsmål

Olles visa

Olle var en kille
Visste vad han ville
Bodde med sin mamma
Ja, det gör detsamma

Han var en liten skälm
Hade en jättestor hjälm
Han körde motorcykel
Hade egen nyckel

Cyklade till parken
Jättefort på marken
Där träffade han
maja Aja maja braja…

De började att gunga
Så småningom att sjunga
De sjöng en liten visa
Om nån som hette lisa


refräng: Olle var en kille
Visste vad han ville
Bodde med sin mamma
Ja, det gör detsamma

Laj laj laj laj laj Maj maj maj maj maj

Inte blomma själv

Fem svanar guppar förbi utanför kusten och svanhonorna skriker.

-Vi hade det inte heller så jävla lätt, flicka, men inte sjönk vi för det. Bit i hop bara, barnet kommer du att älska som om det vore ditt eget!
De retas svanarna, jag ser deras nöjda miner.
-Vaddå mitt eget? skriker jag mot vinden
Men de bara skrattar och simmar vidare norröver mot fyren.

Aldrig jag ville komma ut från barndoms gömsle
men barnen inuti mig
drog mig ut i skogen för att jaga räv som föda.

Sierskan frågar den det växer i?
-Älskar du?
-Det gör bara ont, svarar rådvill.

Inte lägga kärlek i kalla bon där smekning saknas.

Den gamla säger:
-Inte ska du står och skrika efter blommor i en bokaffär, då skriker du dig hes.
-Men om det är blomma jag vill?
-Plantera frö, tala vackert om det som är, inte om det du saknar.
-Jag ser bara böcker om blomma, inte blomma själv.
-Tala vackert om det som finns.

------

hela den långa dikten "På rymmen till sensommarön" från en jobbig graviditet 1998 finns på Serum

Kitschbalkong

Första steget till att förvandla vår trista balkong till ett kitschparadis är taget. Var i Vårbergs centrum och fyndade blommor (hela denna klase 30 kronor!) och på IKEA och hittade platskorgar. Helst vill jag ha en stor rosa/orange plastmatta från Afro Art, Mariatorget men de är så dyra, typ 800 kronor.
NU: ut och städa naturen, fotbollsplanen, parken med svart sopsäck.

Om män och kvinnor och homoerotik

Nej, jag har inget förhållande till feminismen, tycker inget om bröstoperationer, bantning, har inget särskilt förhållande till kroppen, tänker inte så mycket på åldrande, inte alls på att kvinnor tjänar mindre än män, jag delar inte samtidens neuroser och hyser inga särskilda känslor utifrån ett kvinnoperspektiv.

Det finns inget tråkigare. Låt mig vara.

Varför måste kvinnor alltid förväntas ha sån jävla tråkig koll på sin egen roll? Säj den journalist som inte frågar den för tillfället uppmärksammade kvinnliga konstnären: hur känns det att vara kvinnlig konstnär då? Hur känner du inför skapandet och feminismen? Är det en typiskt kvinnlig film du har gjort?

Kan man inte få vara ifred? Kan man inte få vara omedveten om kön? Som man faktiskt var de första tolv åren av sitt liv- och sedan igen efter femtio eller när det nu är. Tillhöra ett visst kön gör man ju en väldigt kort period av sitt liv. Mellan tolv och femtio, hur många år blir det?

Förövrigt läste jag i tidningen Axess som har ett SEX-tema en mycket upplysande text om homosexualitet och pedofili under antiken. Och den gamla sanningen slog mig återigen när jag läste texten: OM inte männen hade börjat tända på varandra och sätta på varandra ute på torget eller var nu offentlighetens vagga än stod: så hade de ju inte kunnat utveckla någon vidare kultur: då hade de ju ideligen fått springa hem till sin Agrippa eller vad nu frugan hette för att få komma till och fortsatt sina lite slöa och oinspirerande ”domestic lifestiles” och inte haft tid att utveckla vare sig filosofi eller demokrati. I begynnelsen var alltså: homoerotiken som så småningom tappade fart och förvandlades till homosocialitet.

Såg klart "Good Night och Good Luck" Snacka om mysig stämning journalisterna emellan i vita skjortor och med cigaretter när de firade med whiskey. Malebonding? There´s nothing like it!

I nästa liv, förövrigt, är jag man.

Andra bloggar om: feminism, homosexualitet, homoerotik, film, konst, good night and good luck

Bilder med lysrörsblänk

Frauen, Offer oder Luder etc

Bortskänkes: Två konstnärliga idéer och en affärsidé

1. Gå och knacka dörr i ett bostadsområde. När någon öppnar så tar du en bild och rusar därifrån. Sedan målar du jättestora oljemålningar av motiven: det vill säga den som öppnar dörren, lite perspektiv av hallen, kanske en hallampa och i bästa fall familj som skymtar i bakgrunden. Kalla dessa "Det kommer Främmat" Försök måla som Ola Billgren. Var noggrann. Ta många bilder.

2. Gå in på en dam frisersalong där äldre svenska kvinnorna permanentar sig. Gör dig kompis med den som jobbar där. Ha med en storformatskamera. Ta sedan en serie bilder av de äldre kvinnornas hår och huvuden, med papiljotter och svål. Se till att motivet utnyttjar hela negativet, och kvinnorna nästan blir avpersonifierade. Gör en fotoutställning. Kalla den: "Frauen, Offer oder Luder"

3. Sätt in en liten annons i "New Yorker" under rubriken resor. Erbjud däri rika amerikaner att komma till Sverige och att under en vecka vandra i "Bergman Country" eller " in the footsteps of Bergman". Ta mycket betalt, du vill bara ha rika kunder. Hämta dem med buss på Arlanda och kör dem till Grand Hotel. Hyr in några av Bergmans gamla avpolletterade skådespelare (eller varför inte hans dotter Anna?) som guider/värdar/anekdotberättare. Kör sedan runt amerikanarna till de platser där Bergman spelat in sina filmer. Visa Bergmanfilmer i bussen. Avsluta veckan på Fårö: grand final. Då kan de vallas runt på stränderna där och har de tur kan de kanske få sig en skymt av idolen.

Seså; gå och jobba nu!


Andra bloggar om: konst, konstnärer, ingmar bergman, affärsidé, bortskänkes

Hagamannen

Maria Kuchen skrev detta i Expressen angående bildpubliceringen av Hagamannen. Jag har varit emot till bildpublicering, nu är jag mer tveksam. Det handlar om detta med demonisering. Har inte tid att blogga mer. Ensam med kidsen. Vi har ätit fläskkarré marinerad i soja, blackbeansauce, lite socker, lite olja. Nu ska det bli efterätt. En överbliven bit chokladtårta som just nu skärs MINUTIÖST rättvist i tre delar inne i köket. Själv äter jag: dadlar.

Andra bloggar om: hagamannen,

Hoppsan, jag är visst Rimbaud också

Är man en daglig hemsida så är man. Det går inte att smita undan från sin plikt att uppdatera.
Författaren Lars Gustafsson som några av er förmodligen redan känner till har en rolig hemsida som jag hittade på Malte Perssons blogg.

Om Lars Gustafsson kan berättas följande: För en herrans massa år sedan när jag med- i bland stort i bland mindre stort- nöje svansade runt i de fina litterära salongerna träffade jag nämnde herre på Svenska konsulatet i New York. Eftersom jag då brevväxlade med författarens son passade jag på att berätta detta för fadern som hade sporadisk om inte obefintlig kontakt med denne son. "jaså, så du umgås med den generationen" var det lakoniska yttrandet från den gubbens mun.
Mmm. Men han skriver bra så jag förlåter honom. "Windy berättar" till exempel

Sedan läser jag Res Publica nr 2 2005 "om Rimbauds nej" efter ett tips från Helena som skriver på den här bloggen och upptäcker att: inte bara är jag Nietzsche, jag är även Arthur Rimbaud.
Han var också rastlös och slarvig och såg inte heller litteratur som ett mål i sig. Att vara författare - att spela den rollen- är att bli instängd i en roll som ställer vissa krav både på ens tänkande och uppförande. Det är märkligt att så många unga tror att de vill bli det. Jag tror egentligen inte att de menar vad de säger. Vet de hur ensamt ett författarliv är? Har de aldrig hängt utanför psykakuterna och sett de ensamma stackare som tyngda av litterär berömmelse hasar in där? Oftast menar de unga som säger att de "drömmer om att bli författare" egentligen att de vill bli intervjuade om vettiga saker på teve, dvs sedda. Och det är väl okej.
I bland menar de: Jag känner mig ofri och vilsen och ingen tar mig i anspråk. Jag skulle vilja bli tagen på allvar. Jag skulle vilja kunna skapa mening åt mig. Jag längtar efter ett sammanhang där jag kan verka i kraften av mitt fulla jag.

Och allt det kan man få. Men inte nödvändigtvis genom att svepa om sig en författarkappa.

Dat is it for now.


Andra bloggar om: Friedrich Nietzsche, Arthur Rimbaud, Lars Gustafsson,

fara ut

Vi satt på NKs café i källaren i fredags. Drack gott kaffe och åt räkmackor och delade på en fluffig marängbakelse med smörkräm.

Alf Svensson var där med sin fru och sitt barn(-barn?). De åt räkmackor de med.
En knubbig blond tjej med tajta Acnejeans vid bordet bredvid vårt speglade sig med ätstörningsblick i väggspegeln.

Jag satt och skojade med M om vad jag skulle skämta om ifall jag var komiker: "hängbröst och hörapparater" Då fnissar M först och tycker det där med hängbröst kan funka, men sedan FAR HAN UT och kommer med ett långt, tråkigt, negativt resonemang om att HAN tvingas ta ansvar för att JAG hör dåligt. (vilket jag alltså gör lite grann fast jag vägrar använda hörapparater) Och då blir jag rosenrasande och anklagar honom för att förstöra stämningen och surar hela vägen till Mosebacke. Hur kan man bara förstöra stämningen så där? jag fattar inte?


Sedan såg vi Wahlbeck och hade kul. Men efteråt när vi tog varsin öl på ett det ultimata jobbsvennehaket Akvarium på Hornsgatan frågade han vad vi ska göra för mat till middag dagen därpå när båda mina svärföräldrar skulle äta hos oss och vi hade redan pratat om det och jag hade sagt att jag skulle göra kyckling med saffran, chili och apelsin men han började snacka lammgryta och jag gillar verkligen inte det och det vet han, men jag sa att det förmodligen gick hem bättre med kyckling för svärfars del och då FAR HAN ut och börjar negga om att jag minsann borde kunna stå för att jag inte gillar lammgryta själv.

Och då blir jag så trött på honom att jag fräser till och börjar ironisera över lammgryta och kaningryta som han också hävdar att han gillar och sedan dricker jag upp min öl i ett svep och går. Jag vill inte vara med någon som FAR UT.

Alltså jag…hatar honom i hela min kropp….Men sedan när jag är ensam, går jag lugnt och fint Hornsgatan fram mot Mariatorgets tunnelbana och åker hem.

Båda två åker hem, med samma tåg , visar det sig för vi möts igen på Örnsbergs tunnelbanestation och blir sams till slut. Men fy fan vad trista vi är. Bråka om en lammgryta. Jag skäms verkligen. Och jag gillar inte när han far ut.

Dadlar buy- Dadlar dont buy

Glöm de torra, skrynkliga närapå oätliga dadlarna som era föräldrar köpte på jularna och som fick trängas med nötterna och de nästan lika oätliga plastförpackade fikonen. Världen krymper, tiderna förändras och dadlarna likaså.

Eldorados iranska dadlar för 25 kronor håller samma kvalitet som de dyra dadlar man köper i lösvikt på tex. Hötorgshallen. Några dadlar och ett glas vin efter maten är bibliskt gott.

Tyvärr håller inte dessa dadlar i grön kartong samma kvalitet. Skrynkliga och torra och ledsna. Stay way, don´t buy.

Andra bloggar om: mat, dadlar,

Hästen tämjd?

Vi var alltså på Peter Wahlbeck och Mikael Reuters power point show på Mosebacke i går kväll och var lätta och lyckliga när vi gick därifrån. Skrattade så vi grät bitvis.

Och föreställningen innehöll bland annat: Lite trumsolo på digitala vegan trummor, Reuters söderkis ”Sosse- snajdarn” visar diabilder på sig själv: här är han ute på stan en fredagkväll, här visar han visar bilder på klotter som han krigar mot, här träffar han tyske Greedy (Wahlbeck) på sossekongress på Gran Canaria, här slår han ner Greedy i en härligt tafflig bildsekvens, han fixar inte att Greedy vill byta namn, här förlåter Greedy honom, ”vi sossar är jävligt bra på att förlåta, sorry Greedy for hitting you down, oj hoppsan nu ringer greedy i en jättelik svart låtsastelefon, "hello Greedy sorry for hitting you down…" Greedy vill att snajdarn kommer ned till irak med sina SOCIAL DEMOCRATIC books.

I en annan sketch spelar Wahlbeck en skånsk konstnärinna som vill varna oss nåt som drabbat Malmö och som i FOLKMUN kattas KATTASLYNAN som slår sönder fönster kommer in i sovrummet på natten och står vid sängen och skriker.


Helnöjda var vi alltså och jag har härmat sossesnajdarn hela frukosten, lite hes tjackpundarsöderkis dialekt och Martin har härmat kattaslynantanten.
Vi tycker själva att vi gör det toppenbra…

Men för att prata lite allvar…Wahlbeck håller på att bli lite lycklig….domesticerad, vuxen, välmående och juste…och det märks i hans gestalter. Han är inte lika arg längre och inte fullt lika galen. (Har han en skön mogen fru som dresserar honom, kunde jag inte låta bli att tänka? Är det testosteronet som börja sjunka?)

Han skrattar sitt sköna wahlbeckskratt ibland men inte åt riktigt så anarkistiska saker som förr.
Jag tror ta mig tusan att karln håller på att bli riktigt snäll...
Han har en fin hemsida: där finns bland annat en oljemålning på KATTASLYNAN.

Andra bloggar om: peter wahlbeck, mikael reuter, power point, mosebacke, recension, stand-up comedy