Vi satt på NKs café i källaren i fredags. Drack gott kaffe och åt räkmackor och delade på en fluffig marängbakelse med smörkräm.
Alf Svensson var där med sin fru och sitt barn(-barn?). De åt räkmackor de med.
En knubbig blond tjej med tajta Acnejeans vid bordet bredvid vårt speglade sig med ätstörningsblick i väggspegeln.
Jag satt och skojade med M om vad jag skulle skämta om ifall jag var komiker: "hängbröst och hörapparater" Då fnissar M först och tycker det där med hängbröst kan funka, men sedan FAR HAN UT och kommer med ett långt, tråkigt, negativt resonemang om att HAN tvingas ta ansvar för att JAG hör dåligt. (vilket jag alltså gör lite grann fast jag vägrar använda hörapparater) Och då blir jag rosenrasande och anklagar honom för att förstöra stämningen och surar hela vägen till Mosebacke. Hur kan man bara förstöra stämningen så där? jag fattar inte?
Sedan såg vi Wahlbeck och hade kul. Men efteråt när vi tog varsin öl på ett det ultimata jobbsvennehaket Akvarium på Hornsgatan frågade han vad vi ska göra för mat till middag dagen därpå när båda mina svärföräldrar skulle äta hos oss och vi hade redan pratat om det och jag hade sagt att jag skulle göra kyckling med saffran, chili och apelsin men han började snacka lammgryta och jag gillar verkligen inte det och det vet han, men jag sa att det förmodligen gick hem bättre med kyckling för svärfars del och då FAR HAN ut och börjar negga om att jag minsann borde kunna stå för att jag inte gillar lammgryta själv.
Och då blir jag så trött på honom att jag fräser till och börjar ironisera över lammgryta och kaningryta som han också hävdar att han gillar och sedan dricker jag upp min öl i ett svep och går. Jag vill inte vara med någon som FAR UT.
Alltså jag…hatar honom i hela min kropp….Men sedan när jag är ensam, går jag lugnt och fint Hornsgatan fram mot Mariatorgets tunnelbana och åker hem.
Båda två åker hem, med samma tåg , visar det sig för vi möts igen på Örnsbergs tunnelbanestation och blir sams till slut. Men fy fan vad trista vi är. Bråka om en lammgryta. Jag skäms verkligen. Och jag gillar inte när han far ut.
och min finaste äkta hälft har sagt okej att jag publicerade denna drapa och kommer eventuellt "om han har tid" skriva om händelsen på SIN blogg..för det lär finnas en annan version..
SvaraRaderaNähä...och jag som i min enfald gick runt och trodde att det här var the shit..som det var. Utan omsvep. Two sides of the story alltså. Skönt, någonstans...för det är jävlarimig the soundtrack of my life. Det också.
SvaraRaderaSåg att du såg mig förresten. Tack.
Förlåt men jag kan inte låta bli att garva när jag läser det här. Jag vet att det är dödsallvarligt för de inblandade, men det finns något som är väldigt komiskt med återgivna gräl!
SvaraRaderaVad knas man grälar om! Vad knas man tänder till på!
Och jag tycker lika mkt om M som innan jag läser om era gräl.
hej odenplan, visst finns det alltid två sidor...fast vi dagboksskrivare behöver ju egentligen bara ta ansvar för vår egen skit.
SvaraRaderaTack alla som mailat också om det här inlägget, jag tycker att man ska få publicera sådant här utan att familjen & kärleken behöver rasa i hop för det- att torgföra kan vara nog så fruktbart som att sätta sig i ett rum med en terapeut.