Fem svanar guppar förbi utanför kusten och svanhonorna skriker.
-Vi hade det inte heller så jävla lätt, flicka, men inte sjönk vi för det. Bit i hop bara, barnet kommer du att älska som om det vore ditt eget!
De retas svanarna, jag ser deras nöjda miner.
-Vaddå mitt eget? skriker jag mot vinden
Men de bara skrattar och simmar vidare norröver mot fyren.
Aldrig jag ville komma ut från barndoms gömsle
men barnen inuti mig
drog mig ut i skogen för att jaga räv som föda.
Sierskan frågar den det växer i?
-Älskar du?
-Det gör bara ont, svarar rådvill.
Inte lägga kärlek i kalla bon där smekning saknas.
Den gamla säger:
-Inte ska du står och skrika efter blommor i en bokaffär, då skriker du dig hes.
-Men om det är blomma jag vill?
-Plantera frö, tala vackert om det som är, inte om det du saknar.
-Jag ser bara böcker om blomma, inte blomma själv.
-Tala vackert om det som finns.
------
hela den långa dikten "På rymmen till sensommarön" från en jobbig graviditet 1998 finns på Serum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar