Litteraturen är en sjukdom

Min nya idol heter Anders Johansson. När jag läser honom känns allt (ja, hela litteraturhistorien, all konstnärlig strävan, alla teorier och all filosofi ) så enkelt och självklart. I texten "att inte bli författare" briljerar han inte med sina kunskaper, han ger mig dem.

Han skriver bland annat om vad som händer med det romantiska geniets självbild när det stängs in i en konventionell yrkesroll. Och varför slutade Rimbaud att skriva dikter? Jo, det lönade sig inte längre. Priset var för högt; eller med Johansson ord: ”den immanenta kompromisslösheten, det inre kravet på fullständig modernitet, måste balanseras mot en transcendent realitet, publikens förmåga, förlagens ekonomi, statens behov och så vidare. ”

Rimbaud blev inte författare. Han blev något annat.

Och tack vare Anders Johansson, fick jag syn på en mening av Ulf Ohlsson och Aris Fioretos: ”i den mån litteraturen inte kan läsas eller säljas är den närmast en sjukdom- obegriplig” apropå Lars Noréns erfarenheter från sextiotalet.

Exakt så är det- jag får rysningar.

Nu läser jag hans avhandling med det generiska namnet "Avhandling i litteraturvetenskap" Kapitlet ”Pippi Långstrump och friheten" lär mig en massa teori eftersom han applicerar Adorno och Deleuze i sin läsning av Pippi. Jag mår som vanligt lite illa när jag läser något riktigt bra.
It is a stomach thing, samma sak när jag målar.

Johansson läser alltså Pippi böckerna med Adorno och Deleuze glasögon och ställer frågan ”Är Pippi fri?” Pippi beter sig i böckerna ofta som om hon befann sig i ett försonat tillstånd där skillnaden mellan identiskt och icke-identiskt är upphävd. (Adorno)

Och när Pippi vägrar svara på frökens frågor i skolan för att istället formulera sina egna. ”Frihet är att vägra lösa de pseudoproblem samhället tillhandahåller--- för att i stället konstituera sina egna frågor.”(Deleuze)

Hennes agerande skapar möjliga flyktvägar utifrån Deleuzka idébygget men inte riktigt utifrån det Adornoska om jag förstår saken rätt. Fast det där med att uppfinna ordet ”Spunk” gör henne visst en aning fri. Och Leken. Utopin om frihet står att finna i det mest triviala, ett ihåligt träd, en skalbagge, några ärter! Så slutar han kapitlet.

-Äntligen en bra svensk bok i litteraturvetenskap, utbrast jag vid matbordet.
-Jaså, hur många har du läst? sa Martin.
-Nästan inga, men det har heller inte funnits någon anledning förrän nu.


Andra bloggar om: anders johansson, adorno, deleuze, litteraturvetenskap, avhandling, lars norén, pippi långstrump