Fulla och bakfulla fyrtioåringar

I går var jag lite bakis efter fyrtioårsfesten i lördags. S hade gjort så fint o lagat libanesisk mat o chokladtårta o jag kände mig tjusig i en brunprickig klänning (från Bröderna Erikssons dammode som jag lånat av Mathimlen. Kul att träffa gamla vänner men jag lyckades prata med några okända stjärnor också.

M o jag vinglade hem på våra cyklar framåt tre på natten. Ja, det uppstod ett lite handgemäng i slutet av kvällen och min man var inblandad. Han har temperament M och något fick honom slutligen att se rött. I det här fallet förstod jag honom precis. Och vi fyrtioåringar är inte så tråkiga och lugna som ni ungdomar kanske tror!

Så i går mådde jag bra. För om jag dricker vin (eller helst sprit) kvällen innan och fått sova ut så känner jag mig känslomässigt begåvad, närvarande i nuet och njutningslysten. Jag gråter lättare, känner starkare, älskar mer. Allt går på något sett ”rakt in”. Jag blir helt enkelt bättre på att vara människa.

När jag beskrev detta tillstånd för en kompis sa hon
-Är du säker på att du är bakfull, du kanske fortfarande är full?
Men om det skulle stämma - vad är jag då när jag är berusad?
M intygar att jag vid ett par tillfällen uppträtt tämligen berusat, så det verkar inte som om själva fyllan kommer en dag försent.

Så vad är det då med mig? Jag har faktiskt roat mig med att leta efter forskare som kan förklara detta. En universitetslektor i psykiatri i Göteborg och ledande inom alkoholforskning svarade: ”det kan jag dåligt, känner faktiskt inte till fenomenet” En annan forskare skrev att de inte ens i läroböcker har hört talas om detta.

Men ett par av mailen med negativa besked hänvisade till Johan Franck på Beroendecentrum, Karolinska Institutet i Stockholm.

Så här svarar Johan Franck. Eller spekulerar Johan Franck, är han är noga med att poängtera.

När man dricker alkohol samspelar den med en rad signalsubstanser i hjärnan för att ge upplevelsen av ett rus. Men gradvis tömmer man hjärnan på signalsubstansen dopamin. Dopamin styr vårt välmående bland annat. När vi gör något vi behöver eller gör något bra belönar hjärnan oss med dopamin vilket gör oss lyckliga. Att de flesta människor upplever bakfyllan som något obehagligt är på grund av att deras ”kopp” med dopamin är tom och det ger dem då en känsla av ångest och olust . Att slagsmål och gråt inte heller är ovanliga sent på natten har med dopaminnivån att göra. Sedan tar det tid för kroppen att återställa balansen, homeostasen, som kroppen strävar efter.

Men hos somliga individer går ett nödsystem igång när dopaminet sjunker.
- Ta en gammal lat katt som inte fått mat på hela dagen som blir hyperaktiv. Dopaminkoppen svämmar nästan över, säger Johan Franck

Nödsystemet ser alltså till att katten jagar runt efter käk. I mitt fall skulle det då kunna vara så att när min dopaminkopp är tom (på grund av alkoholintag) så går mitt nödsystem i gång och sprutar in dopamin i koppen. Euforin är ett faktum.

Fast jag blir ju oerhört lugn…det talar faktiskt emot denna teori. I vanliga fall rusar jag runt som en gammal lat katt utan mat i magen. Men när jag är bakis ligger jag ju mest still.

Johan Franck betonar dock att när det kommer till hur folk upplever rus och bakrus är det svårt att säga något precist. För att veta exakt måste man scanna hjärnan och det är dyrt. Allt handlar ju om hur man mår innan. Det KAN vara så att min dopamin nivå är så låg till vardags och att jag med hjälp av alkoholen kommer upp i ett normal läge. Att det jag känner som bakfull är vad ni andra känner varje dag. Då kan jag bara gratulera.


Andra bloggar om: sprit, vin, bakfylla, dopamin, signalsubstanser, neurologi