tisdag 2 maj 2006

Den som kör den dyraste bilen...


Min senaste bok dedikerade jag till kronprinsessan Victoria för att trygga min ålderdom. År 2046 står jag nämligen 80 år gammal på slottstrappan och viftar med den gamla diktsamlingen" Som hör boskapen till" Den åldrade Victoria –ivrigt påhejad av framtidens Tarras-Wahlberg - öppnar då kanske dörren åt en tandlös gumma som får ett krypin i något av slottsgemaken under sina sista levnadsår. Hade jag tänkt.

Jag lade deklarationen på lådan häromdagen: inkomsten var ungefär en tredjedel av vad jag tjänade förra året. Ringde direkt till CSN o bad om en anståndsblankett, som det är nu betalar jag ca 12 000 per år i studieskulder. Det motsvarar i dagsläget 10 % av min årsinkomst. Enligt akut insikt anser vi i medelklassen att det är lika fult att berätta vad vi tjänar som vad vi röstar på…och ja…i mitt fall känns det som min låga inkomst ANTYDER att jag inte är kompetent nog att tjäna mer. Det kanske den gör. Så räkna ut den får ni göra själva.

Jag tyckte faktiskt om en period när jag hade en normal månadslön, kände mig som en i gänget. Kunde vara med och skoja om att det var "lill-lördag" och "lönehelg". Som det är nu? Så känner jag mig fri….men lite ensam i min åldersgrupp…

Men jag känner alldeles för många med fasta jobb som egentligen inte jobbar. De sitter av tid för 30 –40 papp i månaden. Det tycker jag är ett högt pris. Både för dem själva och för de som betalar deras löner. Aldrig att jag säljer mig till vilken syssla som helst bara för att få månadslön och anses som normal. För vaddå? För trygghet? För att köpa Acne jeans? Dyr soffa?

Linda Skugge - som bekant börjat ta 69 :- i månaden för att folk ska få läsa hennes blogg om hennes trädgård och växande mage- är förmodligen min totala motsats.
Till skillnad från henne ser jag inte skrivandet tillräckligt mycket som horeri utan som ett slags frihetsprojekt. Jag skulle hellre sälja kroppen- i alla fall hypotetiskt. Det som jag försöker sätta ord på här vill jag inte styra med pengar.
Men jag är inte emot business: journalistisk och copytexter har jag inget emot att ta betalt för. Heder åt dem som lyckas ta betalt.

Jag har fler än en gång bjudits in på arenan för att jag förväntades axla en roll som det fanns ett samtida sug efter men det där äcklade mig.
…vägra vägra…hellre ensam och odefinierad….än definierad och inringad…

Romantik? Nja snarare…medfött kynne…lite puckat….inget affärssinne…

Min egen ekonomiska utopi handlar snarast om att få vara exakt den jag är och göra det jag gör OCH kunna leva på det. Inte ges en given roll i offentligheten som så många gör ( i alla fall kvinnor o invandrare). De har kanske lite mer cash än jag men de är som sagt ofria. Karriär betyder underkastelse har jag alltid hävdat o det tror jag fortfarande på. De som underkastat sig allra mest kör den dyraste bilen.

Enligt min idol Johansson var Vilhelm Ekelund en poet som ofta knorrade över hur fult det var att tjäna pengar men enligt samma källa tjänade han mer på sina stipendier än vad dåtidens medelklass fick i lön. Hans påstådda fattigdom och anti- geschäft var alltså en romantisering och en falsk självbild snarare än realitet. Är det romantiserar jag gör? Men jag tycker inte det är FULT att tjäna pengar. Jag erkänner bara att jag är dålig på det. Vilka författare tjänar som medelklassen? 3-400 000 per år.

Om den dagen kom att jag blev rik på det jag skrev- då skulle jag samtidigt känna mig ofri och inringad. Jag tror det är vad den numera framgångsrike konstnären Jochum Nordström ger uttryck för i alla idolreportage han får ställa upp i.


Helt lottlös har jag inte varit. En gång fick jag faktiskt 25 000:- av författarförbundet att åka till Ryssland för. Men varför anar jag att jag måste göra våld på mitt tänkande för att jag ska bli en sådan författare som får massor av stipendier ATT LEVA på? Tillfredställa rådande kulturetablissemang?

MEN: Jag känner mig sällan fattig. Jag tycker att jag har det jag behöver. Visst, sommarstuga vore flott och jag skulle gärna köpa dyrare kläder men fattig? Verkligen inte. Barnen har det de behöver, tror jag. Jag äter ofta mat på restaurang. Jag har ganska fina kläder. Vi äter bra mat hemma. Jag dricker vin. Min man tjänar i o f sig en vanlig lön, men det är inte så att han ger mig pengar. Summa summarum: det går AN.

Jag har kompisar i bostadsrätter o villor som inte kan bjuda hem en för "de tyvärr har så lite pengar just nu"….och jag känner många som ägs av det de äger. Sitter och gnäller för att "grannarna kör bil på deras vägar" etc. Och dottern till Sveriges rikaste kvinna tog betalt på sin egen födelsedagsfest: "ni kan lägga en hundring var där för maten". Hon är alltså rik och jag är fattig men jag anser mig ha råd att bjuda folk på middag.
Så vem är vad?


("Som hör boskapen till" kom 1994 och blev rätt fett sågad. Den danske kritikern Paul Borum utnämnde den till typ "århundradets sämsta bok". Den innehåller dock en hel del bra dikter, om min morfar bland annat och om att "nuet är evighetens lillasyster" osv. Har en låda i källaren och lyckades faktiskt sälja femtio ex till en salongsberusad räddningschef på en dansrestaurang i Umeå för ett par år sedan. Han skulle ge den som julklapp till sin personal så den lär stå lite här och var hos brandmän och sjöräddningsfolk i Norrtäljetrakten.)


Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

10 kommentarer:

  1. Hej Jenny!

    Hamnade hos dig av en slump och insåg att vi måste ha gått i samma klass?! I Tibble.

    Tror att du är "rätt" Jenny och vill egentligen bara säga hej! Kommer du ihåg vår klassföreståndare "Brillan", som vi hade i engelska, så har jag rätt.

    Vi var väl inte bästisar precis, men du kanske kommer i håg mig ändå?

    Bästa hälsningar från Åse

    SvaraRadera
  2. Åååhhh...vilket bra inlägg Jenny! Den gamle (nåja) punkrockaren Johan Johansson skrev ju bland annat i sin 'VA?!:

    "SOLEN LYSER PÅ PSYKOPAT
    ÖVER A-LAGSBÄNK
    OCH PÅ BÖRSMAGNAT
    SOL ÖVER FATTIG OCH RIK

    DEN LYSER HÖGT ÖVER FULL
    OCH FET
    ÖVER FNASK
    OCH BARN
    OCH POLISPIKET
    SOL ÖVER FATTIG OCH RIK

    OM DU SITTER I FÖNSTRET OCH SER
    HUR DOM NEDANFÖR STRIDER FÖR MER
    OCH DU INTE BEHÖVER VARA MED
    ÄR DU FATTIG ELLER RIK DÅ?
    VA?!

    TIDEN RULLAR FÖR BÖG
    OCH BI
    OCH FÖR KÄRNKRAFTSTOK
    OCH FINANSGENI
    DEN RULLAR FÖR FATTIG OCH RIK

    TIDEN RULLAR FÖR DEALARE
    OCH FÖR HIV-ARE
    OCH CIVILARE

    NU NÄR RIKEDOM GÅR ÖVER LIK
    KANSKE PENGAR ÄR BORTKASTAT SLIT
    KANSKE RIKEDOM ÄR ATT VARA FRI?
    ÄR DU FATTIG ELER RIK DÅ?
    VA?!

    FÖR BÅDE VD OCH IDIOT
    FÅR SMAKA SAMMA SOL
    OCH SAMMA EVIGHET
    KANSKE JAG ÄR EN IDIOT
    DET BEDÖMER INTE JAG
    MEN DU SOM NU GÖR DET
    (vem fan du nu é)
    KAN DU OCKSÅ SE
    ATT JAG ÄR RIK FÖR DET!
    ELLER?
    VA?!

    DÖDEN VÄNTAR PÅ MIG
    OCH ER
    OCH PÅ HUND
    OCH KUNG
    OCH POLITIKER
    TILL OCH MED MÄKTIG OCH RIK

    DÖDEN VÄNTAR PÅ KATTMATS-TANT
    OCH PÅ HYRESHAJ
    OCH PÅ LANDSTINGSPAMP
    TILL OCH MED MÄKTIG OCH RIK

    SÅ NÄR DU SER DIN HISTORIA TA SLUT
    OCH DU TÄNKER PÅ VAD DU FÅTT UT
    OCH BLIR STOLT FÖR ATT DU ÄR JUST DU
    ÄR DU FATTIG ELLER RIK DÅ?
    VA?!
    VA?!
    VA?!"


    Och det är ju såklart någon slags försvarsställning i någon mening men mest jävligt livsbejakande...och särskilt passande nu när det är vår...

    Själv sliter väl även jag i viss mån i någon slags grottekvarn men förhoppningsvis rätt mycket i min takt och (oftast) på mina villkor.

    Man undrar ju dock i sitt stilla sinne vad Jan Stenbeck tänkte på när han tog sina sista andetag...

    Vad tänker man egentligen när man drar sin sista suck?

    Är det på amma mail man aldrig skickade, eller telefonsamtal man missade..eller på affärer som gått åt helvete?

    Eller är det på dagarna man var ute med segelbåten, eller när man lekte med barnen...tänker man särskilt mycket alla stålar man bränt när den dagen kommer eller tänker man istället på att man borde besökt mormor istället för att jobba så förbannat?

    Och vem är fattig...och vem är rik då?

    Jag vet inte...det är lätt att skita med arslet fullt brukar min morfar säga till mig. Icke desto mindre...jag må vara en del av ett system som i många avseenden är kaputt...men jag ska akta mig noga för att blir rik och snål...för då...då får ni gärna osäkra revolvern.

    SvaraRadera
  3. Läs även andra inlägget uppifrån på www.wiz.blogg.se

    SvaraRadera
  4. Hej Åsa! Visst kommer jag i håg dig och BRILLE- vi var hemma hos henne i vaxholm, hon var rätt kul vill jag minnas
    Kul att höra från dig!

    och Odenplan! tack för rekordlånga kommentaren! ha ha, osäkra revolvern

    SvaraRadera
  5. ÅSE menar jag förstås- Jag skrev fel i farten!

    SvaraRadera
  6. Så kul att du var "rätt" Jenny!Ibland är världen liten, eller åtminstone Stockholm med omnejd.

    Detta är väl inte direkt rätt forum för att babbla med en gammal klassis, men vill ändå tillstå att tanken är läcker om man betänker att vi varken hörts eller setts sedan 1985! Svisch! sade tiden och det blev folk av oss också, tydligen.

    Vi kanske hörs igen, sköt om dig och de dina tills dess.

    Åse

    SvaraRadera
  7. Du har fel. Eller så har du rätt.

    SvaraRadera
  8. Om wiz? om den som får köra störst bil?

    SvaraRadera
  9. Jag känner mig lite otidsenligt ledsen över att trygghet är så direktrelaterat till pengar. Min trygghet iaf, jag har varit så galet fattig, så när jag nu inte är det blir det väldigt stor skillnad. Jag vill inte att det ska vara så stor skillnad. Jag vill inte att trygghet och lycka ska vara en klassfråga. Att ha en plats att räfsa löv på, en väninna till mig drabbades av klasshat i höstas när hon längtade efter en trädgård, att vara harmonisk i och räfsa sina löv. Är de rika förunnat.
    Jag har ju numera normal månadslön (känner mig lite som om jag låtsas fortfarande, tror inte riktigt på det, liksom. Väntar mig varje månad att ngn ska säga slut på det roliga, trodde du att du var säker, va? VA?)

    F ö har jag fortfarande "Som hör boskapen till" på hedersplats i bokhyllan. Du är kung.

    SvaraRadera
  10. hemskt lite man begär egentligen när lycka skulle vara " att ha en plats att räfsa löv--" o jag fattar känslan m månadslön, ondskan

    SvaraRadera