Klockan är sju minuter i nio. Jag har precis skrivit ett brev till Eliza, min enda amerikanska kompis. Jenkarna är så svåra att lära känna. Jag bodde ändå där i sju år. Vi fann varandra 1987 på en filmproduktionskurs på School of Visual Arts. Hon har alltid gillat Sverige, läste Sjövall & Wahlö som barn och skrev ett stort arbete om den svenska välfärdsmodellen när hon gick på college. Hon hyllar liksom vårt sätt att leva. Att det inte är SÅ STORA SKILLNADER mellan fattig och rik. (för det är det väl inte.... eller?)
Förra sommaren kom hon till Sverige för första gången i sitt liv. Vi åt sill och nubbe här hemma, hon lånade Ms cykel, vi cyklade från Aspudden, förbi Vinterviken och sjön Trekanten, längst med Årstaviken och drack drinkar på Nyfiken Gul. Och Stockholm skötte sig verkligen exemplariskt den kvällen. Det var en sådan där helt underbar varm och doftande kväll i tidiga augusti. Och Eliza skrev efteråt i ett brev att Stockholm var helt en underbar "flowery & watery town". Och nu i sommar kommer hon tillbaka hit med sin man och sin son.
Så Stockholm: you ´d better behave!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar