Tänk vad lätt man plattar till mig. Hur lätt man kan få mig att känna mig som Valerie Solana när hon närmar sig Warhol i tron att hon är jämlik. (Jag tänker på scenen i "I shot Andy Warhol" när hon stryker längst med väggarna i Factory och vill inleda ett samarbete med den framgångsrike Warhol)Jag har stor respekt för den här mannen X och hans tänkande och det har jag delgivit honom två gånger, en gång via mail och en gång via brev. I brevet bifogade jag ett reportage och frågade honom hur jag ska göra för att jobba för honom. Detta gör mig inte till en groupie. Jag har inget personligt intresse av honom, men hans skrivande inspirerar mig och jag vill också vara del av det han står för. Jag försöker på mitt sätt dra mitt strå till stacken.
Men på seminariet för vilket han var moderator så ville jag växla några ord med honom efteråt. Och då visar han med all önskvärd tydlighet att jag inte är en jämbördig samtalspartner. Att mitt inlägg inte betyder något.
Så jag går därifrån och undrar följande: om den som jag anser vara en av vårt lands stora demokrater inte tycker att han och jag är jämlika utan viftar bort mig och får mig att känna mig påflugen. Vad i hela fridens namn ska jag tro på då?
Men jag skjuter inga Warhols, jag gör det jag alltid har gjort, jag drar mig undan och försöker skapa ett uns värdighet åt mig själv. Vilken fighter jag är!
Andra bloggar om: demokrati, åskådardemokrati, valerie solana, i shot andy warhol,
Hm. Ska man försöka vara förstående? Det är säkert svårt att vara en av landets ledande demokrater och få ryggdunkar till höger och vänster. Svårt att urskilja vilka som kommer fram som verkligen har något att säga och inte bara reflexmässigt dras till ett känt ansikte.
SvaraRaderaSjälv drar jag mig reflexmässigt undan ett känt ansikte.
ja, du har en poäng att han säkert drar åt sig folk fr alla håll, jag var mest barnsligt sur att inte bli sedd tillbaks och få sista ordet! sista ordet vill jag ha!
SvaraRaderausch space babe, nu fick du mig att se det patetiska i det hela, jag är bara åskådare men upplever mig vara i samma rum som de deltagande på scen..Moderatorn å andra sidan, ser just ett hav av åskådare och ser man på! som vanligt kommer det en starfucker som vill sola sig i skenet av de deltagande
SvaraRaderajag ska i fortsättningen göra som du...dra mig undan
---Men å andra sidan i det demokratiska rummet som jag drömmer om finns just ingen sådan skillnad...
Nej, jag menar inte att du är patetisk, men för ett ögonblick tänkte jag ur hans synvinkel.
SvaraRaderaJag är ju precis som du, i inlägget om politiker-rollspelet var jag lika sur över att inte bli sedd som intressant och unik av folk jag försökte få kontakt med. Försöker själv att titta på människor så rättvist som möjligt, men det är kanske inte lika många som pockar på min uppmärksamhet.
Usch låt oss sluta ägna oss åt självpiskan och istället piska andra för att de inte ser oss som de borde göra!
Jag hatar folk med otrevlig attityd! Det är inte nödvändigt att ha en sån, om man inte är Madonna. Och det finns bara en Madonna.
SvaraRadera