With grace

I Gulag av Anne Applebaum finns ett kapitel om olika sätt att överleva i ett arbetsläger. Det är en rysare av många skäl. Ett av dem är att strategierna som beskrivs påminner så mycket om de strategier människor i allmänhet hänger sig åt om den vill klättra inom ett demokratiskt samhälle, i en organisation eller ett företag . Tänk göra karriär, anställda och underordnade personer som måste bli sedda av chefen (lägervakten) för att få en position (få mat) tänk gifta sig rikt eller anamma en viss stil och ett visst beteende för att behaga rätt slags människor (de med mat, de med makt)

I Gulag stod de intellektuella männen lägst i kurs. De välutbildade intellektuella kvinnorna- som ville överleva - gjorde bäst i all bli ihop med en "urki", en yrkeskriminell. De förändrade sitt språk, de tatuerade könsord på sin kroppar- allt för att passa in…allt för att överleva. De förråades för sin överlevnads skull.

En annan sak som beskrivs så hjärtskärande är hur kvinnorna (framförallt de) duttar med sitt utseende och försöker skapa värdighet åt sig själva med hjälp av små, små medel. Att ha en viss typ av underkläder, att lyckas komma över en liten tvålbit. Att känna sig lite, lite finare än grannen skapar faktiskt en känsla av värdighet. Jag har läst liknande berättelser från koncentrationsläger.

Amanda July säger i början av "Me & You & everyone we know" att man ska försöka leva sitt liv "with grace". Den som lyckades bevara lite "grace" i gulag hade större chans. Det bör ju alltså gälla för oss också.
Urkis är förresten läskiga. De har funnits som ett kriminellt skrå i Ryssland hela artonhundratalet. Efter 1917 översvämmades Sovjet av föräldralösa barn som fick överleva bäst de ville. Då blev det ännu fler. Scary.


Andra bloggar om: gulag, applebaum, överlevnadsstrategier, amanda july, karriär, urkis