En del litteraturkritiker är inställsamma knähundar (inte Anders Johansson dock!) Jag sitter här med en bok om Tomas Tranströmer och äcklas. Det är som litteraturkritikern sitter och äter smulor under konstnärens middagsbord istället för att laga egen mat. Kritikern är inget annat än en dreglande knähund som inget vill hellre än att "få vara med" och sitta i knäet på författaren- gärna hinta redan i försättsbladet att han är kompis med den Store.
En del litteraturkritiker är dessutom som kåta småhundar. Jag satt en gång och skruvade på mig i en sal i Nässjö när en kritiker plockade isär Ann Jäderlunds poesi och äcklade sig med hennes texter. Blod Mun Rött. Han pratade om hennes "erotiska text"; jag minns inte exakt vilken bok det var. Hon satt dessutom med i salen. En försvarlös poet! Jag tyckte det var ett övergrepp - fast med ord. Vem är han att plocka sönder hennes språk och påstå en massa snusk! Ut med dig gubbe!
Jag hade lust att skälla och bråka och skydda Jäderlund.
Fast jag gick ut därifrån istället.
Andra bloggar om: litteraturkritik, ann jäderlund, litteratur
Vem va det?
SvaraRaderaJag håller med dig! Hur många finns det egentligen som är stolta recensenter, som verkligen tycker att recensionen är en konst i sig och inte bara är misslyckade författare/ musiker/ poeter/ modeskapare/ regissörer och så vidare. Jag tycker att man borde vara en stolt recensent. Eller ingen recensent.
SvaraRaderahihihi
SvaraRadera