"I don´t believe in you but I am a true admirer of your work"
läste jag någonstans nyligen och kan inte annat än att instämma
Snart kanske det dyker upp en politisk text här på bloggen "HEJ partiet" ska den heta. Den ska handla om hyfs, vikten av att säga hej till sin granne osv. Jag driver nämligen en hemlig kampanj. Och två författarinnor (IE och ML ha ha) som bor här i närheten VÄGRAR säga hej till mig och jag funderar faktiskt på att sluta hälsa på dem nu efter FEM år eller vad det är men det BÄR mig emot. MAN SKA HÄLSA.
Sluta gå och stirra i marken! Manners ladies, manners!
Det finns en person i samma hus här, som inte hälsade tillbaka om vi möttes ute på gatan.
SvaraRaderaJag menar - SÅ farlig är jag inte.
Jag hälsade envist varje gång och nu har han gett sig.
Ja jag vet man får inte ge upp
SvaraRaderai mitt eget hus hälsar alla utom de pubertala TONÅRINGARNA..men de har jag nästan gett upp hoppet om...
VAR är de? undrar jag.
Mitt absolut värsta är när man säger hej, o får ett motvilligt o lamt hej tillbaka, "ja, jag är alltså jenny, mamman på dagis" eller var det nu är de borde känna igen en ifrån och de svarar, lika lamt o motvilligt..."jag vet"
En av mina grannar skiner upp som en sol när han får syn på mig i Konsum eller på gatan tex. Det är alltid lika glädjande att träffa på honom. Till skillnad mot tex. Sur Eero som tar varje tillfälle i akt att förbanna Gud och Jesus och hela världen när han ser mig.
SvaraRaderaisapisa
Härlig kampanj. Men författarinnorna du nämner (den ena stöter jag allt som oftas på mellan osten och pastan på ICA) är väl inte heller de mest lätt-hejade man kan hitta. Fast det är klart: Bodil Malmsten bor inte här.
SvaraRaderahej benga!
SvaraRaderanej, jag vet att sådana där skrivande damerna kan vara svåra...jag tar det inte alltid så personligt...
Och jag kommer att hälsa nästa gång jag ser dig. Om jag känner igen dig...
SvaraRaderabra benga! jag ser ut som på fotot!
SvaraRadera