Sverker börjar vakna i mig

Hej IF! Hej Cykelringen!

Min cykel blev stulen i mitten av juli och tack vare min försäkring hos IF kunde jag kvittera ut en ny cykel på Cykelringen förra veckan. Jag tänkte redan då i mitt stilla sinne: varför MÅSTE jag köpa cykel på Cykelringen. Alla cyklar jag hittills köpt därifrån rostar ju ihop på nolltid. Borde inte IF låta mig välja? Jag kanske ville lägga 4000:- på en Skeppshult i stället till exempel. Ett märke som inte Cykelringen saluför och som inte rostar ihop lika snabbt.

Nåväl, jag var i grunden glad och tacksam att jag skulle få ersättning och hade inte lust att bråka om detta utan gick till Cykelringen på Hornsgatan och köpte en ny damcykel. En ”Svalan” för 2400 kronor. Med barnstol och lampor och lås och allt gick det på 4100:-.
Jag betalade 1100:- . Resten betalade IF mot rekvisition.

Cykelringen monterar ihop cyklar mot betalning (595:-) och det lät som väl spenderade pengar eftersom jag inte har den tid det kan ta att montera själv och jag vet av tidigare erfarenhet hur arg man kan bli innan man får ihop sin produkt. Dessutom har jag väldig respekt för cykelbarnstolar, tänk till exempel om man monterar fel. Lika bra att proffs gör det, tänkte jag.

På lördagen den 19 juli hämtade jag sålunda min nya cykel och for hem.

Två dagar senare, på måndagen den 21 hämtade jag min minsta son på dagis med cykel och körde sedan till Ica för att handla. Barnstolen satt vingligt och konstigt. Jag skruvade ett tag på skruvarna men tänkte ändå ”det så klart att de vet vad de gör och satt på den rätt”
Vi handlade, vi for hem. Inget hände. Inga barn for i marken.

Men dagen efter tog jag cykeln till Cykelringen på Renstiernasgata för att få dem att sänka sadeln något och då anmärkte jag på den skeva barnstolen. Killen i affären där såg genast att den var felmonterad och såg till att den skruvades på rätt.

I går kväll när jag cyklade från stan märkte jag att den lilla plastbubblan på framstyret inte alls var en lampa, som jag hade trott, utan en liten reflex eller möjligtvis en lampa utan batteri. Varvid jag utsatte mig för fara i mörkret.

Min fråga är nu: vad tänker ni på Cykelringen göra för att inte någon av era ungdomars slarv kan innebära att en unge ramlar av en cykelstol som ni monterat?

Och IF? Vad har ni egentligen för deal med Cykelringen? Borde inte jag som konsument få välja den cykelförsäljare som jag vid köptillfället har störst förtroende för?

Tacksam för svar från er båda

/Jenny Morelli


Andra bloggar om: cykelringen, if, konsument, cykel, barnstol

Mitt absolut mest lästa blogginlägg

Andra bloggar om: leila K, fuck you very much, jenny morelli

Pre Puberty Art och ut och invända hus

Var på Moderna Museet och såg McCarthy-utställningen i går. Ett tema är helt klart övergrepp och rent konkret: att tvinga barn att äta mot deras vilja och det är JÄTTHEMSKT. Det är de enda videorna jag inte klarar av att se.

En tratt i en gummiboll som det trycks mat igenom och en arg mansröst som tvingar på. En jävla gummidocksgubbe som trycker i en gummidockpojke mat med en gummidockmamma med ljusa flätor som sitter bredvid och tittar på (gjord med själsfränden Mike Kelly för övrigt)

Men jag känner inte så starkt för hans andra anti-disney, pinoccio-våldspolitiska saker. Jag upplever dem som alltför opersonliga och ”generella”. Men barnet som tvångsmatas tar tag i mig. Och någon slags ond fadersgestalt som spökar. Vad hade det blivit för slags konst utan den där onda gubben? kunde jag inte låta bli att tänka när jag gick där bland allt oväsen. Är han påhittad?

Och så finns det inget sexigt med i konsten allt juckande och alla nakna kroppar till trots. Mc Carthy är som många andra storheter en vad jag kallar ”pre-puberty” konstnär. En sådan som alltid är tio år. Innan könet. Fantomen, streckgubbar och en fascination för köttet och erotiken och porren och järnvägar och maskiner och kroppar och sköten osv men som ändå står för något helt osexigt själv. Är det inte där i den åldern som vi är som friast för övrigt? Nu måste jag fundera på vilka konstnärer som är "sexiga" förresten...osexiga kan jag rabbla upp ett helt gäng.

Där fanns en avskalad metallskulptur i form av ett stort avlångt ihåligt H som låg på golvet. Man kunde böja sig ned och kika in genom benen på H:t om ni förstår vad jag menar. Skulpturen hette ”Dead”eller ”Death”. Den lilla plutten: strecket mellan de två benen kan man ju inte se rakt igenom. Och det är det mystiska i oss som man aldrig kan förstå. Det var fint.

Sedan i källaren var det en annan utställning och där fick jag syn på bilden jag sett en gång för länge sedan som jag skrivit om och som känns som ett porträtt av mig. ”The house that harbours the whole world except itself” av islänningen Hreinn Fridfinnson. Huset är vrängt ut och in med tapeterna på utsidan.

Bad om tillstånd för att plåta så bilderna är inte tagna i smyg så att ni vet.


Andra bloggar om: paul mccarthy, konst, våld, sex, moderna muséet

Finstämd nekrofili

1987 såg jag Love is a dog from hell av Dominique Deruddere. Den bygger på Bukowskis bok med samma namn. Jag mindes den plötsligt nu när vår svenska nekrofil passerar genom medierna att det var en väldigt rörande scen i filmen när en av alkisarna har sex med en död kvinna. Man förstår verkligen varför han har det. Vore roligt att se om den faktiskt.

Duktigt=dåligt?

"Agneta Pleijel har ibland anklagats för duktighet - något som bara verkar drabba begåvade kvinnliga författare (Expressens Nina Lekander inledde till och med en recension med att hon var "rädd" för Pleijel) - ---"

Ulrika Kärnborg i DN om Pleijels nya roman "Drottningens chirurg" som får...godkänt.

Jag tyckte mycket om hennes bok Lord Nevermore. Jag minns fortfarande en strof om att kvinnan var ett landskap mannen gick igenom för att bli sig själv. Det har jag nog snott och använt någonstans om jag känner mig själv rätt.

Andra bloggar om: agneta pleijel, litteratur

Fulla och bakfulla fyrtioåringar

I går var jag lite bakis efter fyrtioårsfesten i lördags. S hade gjort så fint o lagat libanesisk mat o chokladtårta o jag kände mig tjusig i en brunprickig klänning (från Bröderna Erikssons dammode som jag lånat av Mathimlen. Kul att träffa gamla vänner men jag lyckades prata med några okända stjärnor också.

M o jag vinglade hem på våra cyklar framåt tre på natten. Ja, det uppstod ett lite handgemäng i slutet av kvällen och min man var inblandad. Han har temperament M och något fick honom slutligen att se rött. I det här fallet förstod jag honom precis. Och vi fyrtioåringar är inte så tråkiga och lugna som ni ungdomar kanske tror!

Så i går mådde jag bra. För om jag dricker vin (eller helst sprit) kvällen innan och fått sova ut så känner jag mig känslomässigt begåvad, närvarande i nuet och njutningslysten. Jag gråter lättare, känner starkare, älskar mer. Allt går på något sett ”rakt in”. Jag blir helt enkelt bättre på att vara människa.

När jag beskrev detta tillstånd för en kompis sa hon
-Är du säker på att du är bakfull, du kanske fortfarande är full?
Men om det skulle stämma - vad är jag då när jag är berusad?
M intygar att jag vid ett par tillfällen uppträtt tämligen berusat, så det verkar inte som om själva fyllan kommer en dag försent.

Så vad är det då med mig? Jag har faktiskt roat mig med att leta efter forskare som kan förklara detta. En universitetslektor i psykiatri i Göteborg och ledande inom alkoholforskning svarade: ”det kan jag dåligt, känner faktiskt inte till fenomenet” En annan forskare skrev att de inte ens i läroböcker har hört talas om detta.

Men ett par av mailen med negativa besked hänvisade till Johan Franck på Beroendecentrum, Karolinska Institutet i Stockholm.

Så här svarar Johan Franck. Eller spekulerar Johan Franck, är han är noga med att poängtera.

När man dricker alkohol samspelar den med en rad signalsubstanser i hjärnan för att ge upplevelsen av ett rus. Men gradvis tömmer man hjärnan på signalsubstansen dopamin. Dopamin styr vårt välmående bland annat. När vi gör något vi behöver eller gör något bra belönar hjärnan oss med dopamin vilket gör oss lyckliga. Att de flesta människor upplever bakfyllan som något obehagligt är på grund av att deras ”kopp” med dopamin är tom och det ger dem då en känsla av ångest och olust . Att slagsmål och gråt inte heller är ovanliga sent på natten har med dopaminnivån att göra. Sedan tar det tid för kroppen att återställa balansen, homeostasen, som kroppen strävar efter.

Men hos somliga individer går ett nödsystem igång när dopaminet sjunker.
- Ta en gammal lat katt som inte fått mat på hela dagen som blir hyperaktiv. Dopaminkoppen svämmar nästan över, säger Johan Franck

Nödsystemet ser alltså till att katten jagar runt efter käk. I mitt fall skulle det då kunna vara så att när min dopaminkopp är tom (på grund av alkoholintag) så går mitt nödsystem i gång och sprutar in dopamin i koppen. Euforin är ett faktum.

Fast jag blir ju oerhört lugn…det talar faktiskt emot denna teori. I vanliga fall rusar jag runt som en gammal lat katt utan mat i magen. Men när jag är bakis ligger jag ju mest still.

Johan Franck betonar dock att när det kommer till hur folk upplever rus och bakrus är det svårt att säga något precist. För att veta exakt måste man scanna hjärnan och det är dyrt. Allt handlar ju om hur man mår innan. Det KAN vara så att min dopamin nivå är så låg till vardags och att jag med hjälp av alkoholen kommer upp i ett normal läge. Att det jag känner som bakfull är vad ni andra känner varje dag. Då kan jag bara gratulera.


Andra bloggar om: sprit, vin, bakfylla, dopamin, signalsubstanser, neurologi

AW på vinden 1982

Vi barn från Bahnhof Tingsvägen

Oj oj, nu står jag med händerna djupt i åttiotalsgömmorna. Det här fotot bör vara från 1980-81. Från vänster: P med min pappas motorcykeljacka, min pappas läsbrillor, min mormors pampuscher. Jag med mammas handskar och silverskor. A med brillor lånade av någons storasyster. Massa smink och hårspray förstås. Under det sena sjuttiotalet och tidiga åttiotalet stylades det och togs en hel serie (mode!)bilder med en liten Canon Dial, en svinbra halvformatskamera jag fått av pappa. I det här fallet är det nog pappa som ställt upp och plåtar. Eller Boris 15 år.

Mobilarerna- det var vi!

S har redan fyllt fyrtio men har fest nu på lördag. Kidsen ska sova på madrasser i mormors källare. Jag har grävt i mina fotolådor för att hitta lämpliga bilder att använda till gratulationskort. Den här är från 1984 eller 1985. Jag gick på fotoskola och bodde inackorderad i ett vitt rum med vit heltäckningsmatta hos en kompis mamma på Fridhemsplan och hade i hop det med JM, en fransk kille, en desertör som var FEM ÅR ÄLDRE. Jag anar att mina kompisar var djupt imponerade. Kanske, kanske inte. Jag gjorde slut med honom titt som tätt. En gång hade han mycket dramatiskt blodat ned min vita ytterdörr. Då fick han skäll minns jag.

På den tiden hängde vi på ett ställe på Nybrogatan som hette "Stockholm Mobile". Det var ett konstgalleri. Carouschka Streijffert, Jonas Bohlin och Charlotte (numera Engelkes) var med och startade det.

Hur gamla var de? Tjugofem? Vi tyckte de var gudar.
Vi "ungdomar" (ja vi var väl typ 18) kallades "mobilarer" och gick runt på stan med strutar på huvudet och kläder i plats som Carouschka designat. Vore kul att se hur vi såg ut, jag minns bara att det var färgglatt. Jag minns också ett foto som föreställde det helt okända aidsviruset. Jag minns att det ryktades att Carouschkas toalett saknade dörr. Those were the days. Snygg tjej för övrigt, S. Peruken kom från min pappa. Jag hade ett helt lager med Lotta-peruker.

Mikrobloggen

Det går inte att komma i från. Det är något visst med bloggar med ETT enda tema. Konsekvent! Sköna bilder dessutom. Bilderna till höger föreställer julpynt, det vill säga mikrovågsugnar gjorda i marsipan, en med chokladöverdrag, en utan.

Kokain & Sprit

Sven Nylander tog kokain och ljög som en idiot och påstod att någon hade lagt knark i hans drink. Slutligen erkände han och nu får han sparken från uppdraget i ”Ren Idrott”. Till och med DN rusar åstad och tar paparazzibilder utanför villan i Limhamn på tisdagen. Nylander sitter plågad i bilen. "jag berättar mer sen" säger bildtexten.

Men hycklar och ljuger Nylander egentligen mer än någon annan i vårt land? Att predika en sak och göra en annan som Nylander gjort är ju egentligen bara vardagsmat. Han gestaltar det dubbla i hela vårt lands alkohol- och narkotikapolitik. Titta på systembolagets tidning som både ska sälja och varna. Självklart kan man vara för att svenska idrottsutövande ungdomar bör skyddas från doping samtidigt som man själv drar en lina då och då.

Själv har jag snart tonårsbarn: inför dessa kommer jag se ut som ett frågetecken när eventuella positiva erfarenheter av alkohol och narkotika kommer på dagordningen. Det är så hela vår kultur funkar. Ungdomar ska skyddas och vi ska hyckla. Så gjorde våra föräldrar och så gör vi.

Och förresten vilka andra jobb än politiskt korrekta ”Ren idrotts” -uppdrag blir man egentligen erbjuden som före detta häcklöpare?

Han får väl börja designa underkläder han med när han har repat sig.

Andra bloggar om: sven nylander, doping, kokain, sprit, hyckleri

Jag minns den Smuggler jag aldrig fick

Skön prosa

Nu har hon photoshopat igen!

Alltså, jag brukar ju ofta kallas för Sveriges intellektuella Madonna (Om ni inte tror mig se här till exempel) och det är ju okej, även om jag skulle föredra att hon kallades "Usas ointellektuella svar på Morelli" men nu verkar det som hon spritt ut bilder på nätet av MIN kropp och satt SITT huvud på. Helt sjukt!

Andra bloggar om: madonna, photoshop, jenny morelli wanna be

Ugglan och kissen de for till sjöss

Jenny Morelli sings

Ugglan och kissen de for till sjöss
i en båt som var grön som gräs.
Tog med sina vantar och massor av slantar
inlagda i majonäs...


Ja, jag övar mig för i eftermiddag ska jag läsa in några dikter i en ljudstuga i Nacka

“On the Web, everyone will be famous to fifteen people.”

Läsvärd artikel i New Yorker om huruvida bloggare "hotar" den traditionella journalistiken eller ej. Svaret är enligt artikeln: förmodligen inte. Trots att tolv miljoner amerikaner bloggar. De flesta av oss är bara glada amatörer som visar våra alster i "salon de refusé". Men "riktiga" reportrar kommer nog ses mer och mer på internet tror skribenten Nicholas Lemann. Det stod faktiskt en riktigt bra definition av reporter i texten:

"Reporting—meaning the tradition by which a member of a distinct occupational category gets to cross the usual bounds of geography and class, to go where important things are happening, to ask powerful people blunt and impertinent questions, and to report back, reliably and in plain language, to a general audience—is a distinctive, fairly recent invention. It probably started in the United States, in the mid-nineteenth century, long after the Founders wrote the First Amendment. It has spread—and it continues to spread—around the world. It is a powerful social tool, because it provides citizens with an independent source of information about the state and other holders of power."


Visst kan vi själva ta på oss den rollen. Men frågan är som vanligt vem som ska betala. Våra åsikter och spridda tankar kostar inte lika mycket att producera som "riktig" journalistik.

Men det finns ett intressant projekt startat av Jay Rosen på NYU som heter Pressthink . Där kan man betala journalister för att skriva om ämnen som man anser att de gängse nyhetsmedierna har glömt bort eller inte fokuserar på.


Intressant är det att tänka att journalistiken i dess nuvarande form är så ung. De tryckta pamfletter som började dyka upp i 1700-talets England och som skrevs av bland andra Daniel Defoe var subjektivt hållna och deras populariet byggde (precis som bloggen) på interaktivitet.


Andra bloggar om: bloggosfären, journalistik, new yorker, reportrar, bloggar, media

"Det finns kvinnor som kastar sig för Guds fötter först när djävulen inte längre vill ha dem."

Henry Miller

Kul citat&ordspåkssajt jag fann när jag letade efter ett Nietzschecitat som jag verkligen, verkligen behövde just nu. Klicka på Henry Miller.

I botten av dig fanns visst ingen botten

"Till sist når man så djupt att det där med "identiteten"- kulturell, nationell, social, sexuell, professionell - förlorar sin mening. Ens identitet är alltid falsk, något man tillskrivs. En person sedd inifrån saknar identitet, är egentligen inte ens en person, utan ett formlöst intet som rymmer allt."

Stefan Jonsson, DN 5 augusti om Nathalie Sarrautes "Planetariet"

Det där håller jag helt med om! Jag kan inte skriva romaner av just detta skäl. Jag vet inte hur man beskriver människor. Inte ens mig själv. Jag vet fortfarande inte vad "jag" är. Och det är okej. Ett formlöst intet- exakt så! Den boken måste jag läsa.

Mamma, jag, syrran

Foto: Olle 3

Om frukt

Det finns frukt och det finns frukt.
Det finns klimakteriska frukter och det finns oklimakteriska frukter.
Oklimakteriska frukter kan indelas i två kategorier:
frukter som aldrig mognar efter skörd och frukter som endast mognar efter skörd.
Till den senare kategorin hör bara avokadon.

Bland de klimakteriska frukterna kan vi urskilja tre väsensskilda kategorier: frukter som mognar efter skörd men som inte tilltar i sötma, frukter som tilltar i sötma, också bananen. Som mognar på alla tänkbara sätt och alltså intar samma särställning som avokadon gör i den första gruppen.

 Förövrigt är hallonet -och nu pratar vi struktur- inte något annat än ett ut och invänt fikon

Gifta 365 dagar

För ett år sedan stod vi darrande i Allahelgonakyrkan och välsignades av prästen Olle, vår familj och våra vänner. Äktenskap? Vi kallar det "den goda viljan". I bland morrande och sammanbitet men i dag? Med lätthet. I glädje. Champagne från svärfar. Blommig Benetton- klänning från M.

Kleta Geni

Pughs ” Ja, Dä Ä Dä” kom 1969. Mina storasyskon hade den förstås. Jag satt hemma med enorma vita hörlurar vid stereon på vinden och lyssnade om och om på skivan och jag kan fortfarande nästan alla texter utantill.

Jag har ett ställe på en gata,
långt från rio de la plata
där vi kan sjunga vi kan prata
och ta det lugnt.

Där har jag blommor o choklad marmelad lite vin kanske gin
så vi kommer i stöten
o kan knäcka nöten
långt bort från en värld
av förfalskad flärd
Ja jag tar dit dom som e elit
dom som är som du

vad säger du tjejen?
Gillar du ej en
Som inte vill ha
cadillac o slips?

När vi nu i sommar åkt en massa bil har vi spelat Jojje Wadenius ”Goda’ Goda’" platta (också från 1969 med texter av Barbro Lindgren) så inser jag hur stort inflytande Jojje hade på ” Ja, Dä Ä Dä” och undrar varför Pughs o Jojjes samarbete sprack och varför det mest var Pugh som fick cred för skivan. (Han lyckades ju aldrig överträffa den.)
Barbro Lindgren är ju för övrigt också ett geni men på "Goda´Goda´" plattan i vår bil är det bara Jojjes namn på framsidan. Varför det?

Det verkar som vi bara klarar av att förknippa genialitet med ett manligt subjekt. Jag tror det är en vanföreställning, nästan en falsk 1900-tals religion. Vi kletar geni på enskilda gestalter. Genialitet är något som kan uppstå mellan två eller flera subjekt. Gregg Toland möter Orson Welles. Klaus Kinski möter Werner Herzog. Anna och Fyodor...



Andra bloggar om: pugh, jojje wadenius, ja dä ä dä, barbro lindgren, musik

Om kvinnans livslängd och livsuppgift II

Varför envisas kvinnan med att leva efter det att hon är klar med sitt barnafödande och sin omsorg om de allra minsta? Evolutionsbiologerna har verkligen problem med att förstå detta. Andra däggdjurshonor klamrar sig ju inte fast vid livet på det sättet, år efter år.

Jo, en del kvinnokroppar försöker ju dö förstås. Men då stoppas de av vetenskapen. Den som tvingar kvinnorna att klämma på sina bröst i duscharna, för att sedan med knivar och mediciner stoppa naturens gång.

Jag vet vad somliga av er nu kommer att säga: att man lever för kärleken. Och för barnen som blir ledsna när mödrar dör. Men ni själva har inget att förlora på att slippa de mångåriga umbärandena det innebär att vara mor. Se bara till att bygga ett rejält nätverk som tar över när ni försvinner och att inte knyta de små till er för hårt. 

En del tänkare har ansett att uttjänta föderskors egentliga funktion är att upplysa de yngre generationerna om "vad som gäller". För att mänskligheten genom detta ska bli lite klokare som kollektiv och därigenom kunna föröka sig ännu bättre. Jämför med vildsvin.

Men kvinnan sviker oss ofta på den punkten. Istället för att berätta historier så konsumerar hon historier. Hur ofta ser vi henne inte sitta till bänks med jämnåriga i teatersalongerna och gapskratta åt unga hannars verklighetsbeskrivningar? Hur ofta ligger hon inte och suger i sig ungdomarnas världsbilder, genom romaner och populärmusik och annat istället för att vara den som själv berättar?

Men nu ska det bli ändring. Försynen, som länge känt till detta problem, har lierat sig med både biologin och kulturen. Och de har gemensamt beslutat att endast honor som klarar av att berätta korta kärnfulla historier får leva länge. Resten kommer naturen ta hand om vid klimakteriet.

Om kvinnans livslängd och livsuppgift

Varför envisas kvinnan med att leva efter det att hon är klar med sitt barnafödande och sin omsorg om de allra minsta? Biologerna undrar verkligen. De andra däggdjurshonorna klamrar sig inte fast vid livet på det sättet, år efter år.

Jo, en del kvinnokroppar försöker ju dö förstås. Men då kommer vetenskapen och hindrar dem. Vetenskapen tvingar kvinnorna att klämma på sina bröst i duscharna, för att sedan med kniv och medicin stoppa naturens gång.


to be continued...

Andra bloggar om: kvinnor, bikini, bröst, liv, livets mening, poesi, dikter,

Swedish bombshells & De andra

I bilen från Fårö häromdagen pratade jag om mitt favoritämne; marknadsföring av poesi, med J&E. Och frågan var denna gång: "Hur får man aktiekillarna på Wall Street att vilja köpa och läsa dikter?" J&E ansåg att det var en riktigt dead end street men jag försöker i alla fall:
1. Översätt eller skriv på engelska!
2. Sätt en snygg blondin med eller utan en väldigt urringad tröjan på framsidan.
3. Bokomslaget får inte på något sätt antyda att boken handlar om något annat än sexy swedish girls.
4.Tatuera (eller nåja, skriv) dikter på kropparna på de glatt poserande nakna eller halvnakna kvinnorna.
5. Victoria Silverstedt! vad sägs om att höja din kulturella status? Work with me.

När Wall Street killarnas barn dör och de saknar språk för sina känslor- vad händer då? Då kan de hyra in elegiska svenska barder som ger ord åt deras sorg. (Fast det visade sig att det redan finns sådana speech writers förstås)
Det är inte de människorna som gillar att läsa och tänka och känna för mycket som styr världen påminde E mig om. Det är de andra. Kanske att de andra hittar hit nu genom mitt taggande. Jag får ladda för deras ankomst.

Andra bloggar om: swedish bombshells, victoria silverstedt, swedish girls, swedish poetry, wall street, poetry, poesi, sex, marknadsföring

Kullad av Mathimlen

1) One book that changed your life?“Bevingade Ord” by Pelle Holm
2) One book you have read more than once?“The Idiot” by Dostojevsky
3) One book you would want on a desert island?“Karamazowbrothers” by Dostojevsky
4) One book that made you laugh?“Expedition L” by Erlend Loe
5) One book that made you cry?“Kejaren av Portugallien” by Selma Lagerlöf
6) One book you wish had been written?“Fyodor, me, King” an Odyssean tale that starts in 19th century St Petersburg, makes a stopover in Täby, Sweden in the 1980ths and ends up in Las Vegas 2030 on a Xmas party where Stephen Kings grandson gets drunk.
7) One book you wish had never had been written?Many
8) One book you are currently reading?“De tretton klockorna” (“the 13 clocks”) by James Thurber
9) One book you have been meaning to read?“Blink” by Malcolm Gladwell
10) Now tag five people –
Alltså, jag kullar några killar…Min man, Magnus, Akut Insikt, Killen på Odenplan och Lyxunge

Räntans själ

Tillbaka igen från en finfin vecka på norra gotland. Varje gång jag är där vill jag bo där. Gotland är så greppbart. Jag vill ha ett eget hus och jobba med vad som helst.

Jag tycker om människorna jag träffar, jag tycker om rutnätet av vägar, jag tycker om alla caféer och loppisar och all den ödslighet man kan känna på hedarna och havets närhet. Gotland är som Marthas Vineyard utanför Cape Cod tyckte E&J. (Det är så roligt att se sitt eget land med en främlings blick. Redan björkarna vid E4n vid Arlanda imponerade på jenkarna) Varje dag åt vi gott bröd från H&Es nyöppnade stenugnsbageri i Gerungs, Rute och vi åt middag en kväll på Mejeriet i Stenkyrka som hade bättre mat denna sommar jämfört med för två år sedan. Vi badade i kalkstensbrottet strax väster om Fårösund och två gånger i Ekeviken på Fårö. Vi var i Kyllaj, Furillen, Ireviken och Klinthamn där K &K bor.

Amerikanarna är nu i Kalmar o Göteborg men kommer igen till helgen (vi ska bland annat dricka kaffe med min mamma o pappa i mitt föräldrarhem! Jag ser framemot att E ska få se VARIFRÅN jag VERKLIGEN kommer)

Jag har förhört J om pengar och sådant. Han jobbar som skattejurist i NY. Jag ställde ungefär lika naiva frågor om ekonomins lagar som jag ställde till Lars Calmfors när det begav sig. Rivalerna till pengar heter enligt J framförallt vänskap, kärlek och byteshandel. Men jag har mycket kvar att lära om Räntans Själ eller snarare om vilken typ av samhälle som möjliggjorde idén om räntan. ”jag GER dig inte min säd ifall jag har mer än vad jag behöver, för du är inte min bror. Däremot får du LÅNA lite säd om jag sedan får tillbaka det du lånat plus lite till när du skördat” På sätt och vis möjliggör räntan en social rörlighet i ett samhälle som inte enbart består av släktingar. Den som är rik på säd tillåter ju den främling som inte har, att låna säd och eventuellt själv också bli rik (eller gå under). Intressant vore det att lära sig hur det ekonomiska systemet hänger i hop med religionen. Augustinus var emot ränta och kristendomens förhållningssätt till räntan går att läsa mer om här. Hur gör man då i muslimska stater där ränta är helt förbjudet? Jo, man går runt förbudet och kallar den något annat enligt J.

Furillen:naturen, hotellet, brooklynborna och jag

Blue Lagoon

Grannhuset

sen kvall pa gotland

Ja vi ar haer o jag anvander j's bkackberry. Nu ekeviken o faro.sen sill o stromming.husen ar toppen o vara vanner ar lyckliga att vara far away from home.det har var kul. Som att smsa. Mors mors hej vad det gar!

Är ölburken tom?

Min nya hobby (och förhoppningsvis nya fixering!) är att teckna av exakt. Köpt blyertspenna och jättebra sudd. Att teckna hjälper mot svackor. Tänker mycket på "innehåll". Att vi lever i en kultur som faktiskt inte bryr sig om "innehåll". Jag lägger något -om inte religiöst så i alla fall-metafysiskt i begreppet innehåll. Gabriella Håkansson recenserade boken "Tomhetens triumf" i förra veckans DN. Den texten innehöll något om boken som på något sätt behandlar vår samtids fixering vid yta och ingenting. Men hur hänger kulturen ihop med marknaden och ekonomin? Finns det någon ekonomisk lag som säger att yta och FLUFF lönar sig bättre?
Och har jag rätt att hävda att min avtecknade ölburk är innehåll? Har det med makt att göra vem som kan hävda vad?

värsta svackan

Våra kompisar från Usa sitter fast i Dusseldorf. De skulle varit här i morse- nu kommer de förhoppningsvis i morgon kväll (!) och vi som ska till Gotland tidigt på måndagmorgon och allt.

Jag har sett fram emot att de ska komma hela året men i dag! Vad händer? Jag drabbas av värsta svackan. Jag klarar ingenting och ingenting känns kul och allt som ska packas och när och vad ska vi äta? och lägenheten är ful och jag "kostar för mycket och tjänar för lite" och jag ångrar att jag bad min mor om pengar till en sak (jag är snart 40!) och lakanen i skåpet verkar inte rena och är inte vikta snyggt och olika komihåg- listor skrivs fast de glöms bort och saker skrivs ned på fel ställe och M o jag var osams i flera timmar och jag säger elaka saker.

fast nu har det lugnat sig lite. jag ska sälja ett guldarmband. vi har ätit thaimat. vi är snälla och tysta och våra vänner kommer väl så småningom och pengar är en världslig sak och man kan styra upp sitt liv i augusti också.

Han skriver inte bara om sprit och kvinnor, ifall någon trodde det

air and light and time and space

"–you know, I’ve either had a family, a job, something
has always been in the
way
but now
I’ve sold my house, I’ve found this
place, a large studio, you should see the space and
the light.
for the first time in my life I’m going to have a place and the time to
create."

no baby, if you’re going to create
you’re going to create whether you work
16 hours a day in a coal mine
or
you’re going to create in a small room with 3 children
while you’re on
welfare,
you’re going to create with part of your mind and your
body blown
away,
you’re going to create blind
crippled
demented,
you’re going to create with a cat crawling up your
back while
the whole city trembles in earthquake, bombardment,
flood and fire.

baby, air and light and time and space
have nothing to do with it
and don’t create anything
except maybe a longer life to find
new excuses
for.


Charles Bukowski, " The last Night of the earth poems" s 58. Se även dikten "be kind" (s 42)

Självporträtt

Inga vänner bara blogg

De publicerade inte dikten som de lovade. Men här är den:

Om den gamla på Skanstull

Hon väger 35 kilo och har blivit fågel
Den högra klon håller krampaktigt i käppen
Blåa kappan blåa väskan blåa skorna

Det vita på huvudet är hår
Ögonen har hamnat långt in i huvudet
”de gör det på oss gamla, vi skådar bättre inåt då”

Hon börjar ta små små steg söderut men det är fel
Hon vänder och tar små små steg norrut och det är rätt

Nära döden med Marianne

Jag sitter i baksätet på en vit Renault
och försöker göra ett redigt och rekorderligt intryck på
Marianne som kör mig till Halland

Vi talar bland annat om statusen på olika utbildningar
Om att hennes bror är chef
Om att tjärblomster heter rallarros i Hälsingland

Jag anstränger mig för att låta trevlig och lyckad
Marianne pratar runt
Ingenting hon säger till mig är viktigt för henne

Varför vill jag att hon ska tycka att jag är framgångsrik
och duktig?
Hur tråkigt är det inte att INTE tala med varandra?
All energi rinner ur mig

Bättre då att sitta helt tyst och invänta döden

Tresekundersregeln, kan du den Marianne?
Om du har tre sekunder till bilen framför så hinner du kanske bromsa

Marianne!
Hur kunde du bli så gammal utan att lära dig något?

Cementbunkern i Haväng

Två tavlor målade i all hast i akryl på stranden. Färgen torkade DIREKT. Gjorde ett par i olja också. De blev mer murriga. Dem jobbade jag på rätt länge.
NU är vi hemma o jag har hängt upp tavlor överallt o känner mig...rik. Det är ju rätt mysigt att vrida om nyckeln och komma in till sina egna lukter och se sitt hem med främmande ögon en stund. Vårt blommiga köksgolv var det första som fastnade i synfältet. "Hiskeligt" hann jag tänka. Men nu har jag sett det ett par gånger och vant mig.

Haväng genom svart duk

Tänk vad mycket hår som bara ligger där och väntar på att östrogenet ska släppa sitt grepp om oss

En av Trollemossagummorna i Gränna

Vart tog "jag" vägen?

Havet smetar upp sig mot himlen och är för tjockt
Det gula visar sig inte alls vara gult utan rosa vitt och grått
Ett kärlekspar kommer och sätter sig på varsin campingstol
just där det mörkaste längst bort till vänster skulle möta gräset
Havets svarta sjok flyttar sig ideligen hit och dit

Fan, havet är för tjockt
Hur ska det gråa uppstå utan brunt?
Vart tog "jag" vägen?
Varifrån kom det där vita strecket helt plötsligt?
Jävla ljus!

Jag målade 3 x "hommage a la glipa i ek"i går och för att göra en lång historia kort: jag använde ungefär hälften av mina oljefärger, nästan ingen terpentin, jag slogs mot alla färger när jag försökte göra barken rättvisa. Paletten och jag var helt tjockt brungeggig när vi var klara.

Läraren tyckte jag var "frimodig" men jag säger eder: det blev så jävla fult! Stora skrikiga murriga hemska tavlor. "Furioso" sa läraren. Men i dag var jag värsta milda terpentintjejen och målade himlen och havet och gräset...Det blev förstås inte heller bra. Vi får se i slutet av veckan. Inne i skolan har jag målat ljusets reflektioner i dörrar. Det roar mig.

En av damerna roar mig också: hon tar MYCKET plats och de andra retar ihjäl sig på henne. Hon har alltför mycket energi för att måla landskap som vi andra utan kör sitt eget race. Iförd orange läppstift och grön bh. Hon insåg snabbt att vi var lika ("du måste vara läkare - för det är jag!") Jag hjälpte henne att döpa ett av hennes alster: stort hopknycklat nedsölat tunnt papper som fick mig tänka på nedsölad jungrulighet: "Virginia" sa min nya kompis som för övrigt är i krig med en annan dam på kursen som klagat på att hon är för högjudd på hotellet. Vi får se hur detta slutar. Jag sa åt min kompis att ta det lugnt "du är stor o hon är liten" men de orden verkade inte bita på henne. "Sådana som hon förstörde hela sjuttiotalet för mig- jag fick fly!" Bägge bor på samma hotell och jag har VÄLDIGT stor lust att gå ned senare och se på en eventuell catfight mellan dessa två femtiofemplusare. Eller hålla tillbaka den ena kanske...

Möllevången

Vi bor i villa- vi har titthål

Nimis

Vi besökte bloggaren och konstnären Lars Vilks skapelse som ligger ute i underbart vackra Kullabergs naturreservat, bortom bokskogarna och brant ned för klipporna. Nimis var härlig och galen men lite läskig att gå i med barn. Jag fick lite "Kurtz, perverterad manlighet, Apocalype Now"- associationer. Bilden föreställer ett av tornen. V o T sa att det svajade högst upp i tornen men bygget verkade ändå rejält. Lars Vilks var själv där och hamrade så det stod härliga till. Jag förstår att det är mycket underhåll. Tänk om någon skulle slå i hjäl sig inuti Nimis. Det skulle jag vara rädd för om jag var honom. Det kom båtar ute på havet med guider som pekade ut Nimis för andra turister. Fast de gick inte i land vilket är märkligt för det är ju en del av upplevelsen att vara i det. Jag o S simmade lite och det kom sedan en miljon små svarta insekter o satte sig på mitt ljusgröna linne. På vägen upp sedan bar jag O nästan hela vägen och fick höra att jag liknade en liten gruvponny. Jag kände mig som en gruvponny. Jag har varit en gruvponny i ett tidigare liv.
Nu ska vi softa en stund, jag har vattnat alla blommor och tömt barnpoolen o M har slängt en svart fisk som dött i det lilla akvariet vi anvarar för och håller på att byta vatten. Det är mycket jobb med att ha hus. Kanske åker vi till Falsterbo en sväng. Nu är det konferens i trädgården.

Jag läser en intressant artikel om James Joyce arga barnbarn som förvaltar Joyce texter och som är i krig med all världens akademiker som vill skriva om hans farfar. Han anser att de förstört Joyce minne och bär skulden att vanliga människor inte tror de klarar av att läsa Joyce, i tron att han är för svår...ja nästan kidnappat honom...

Hon räfsar II

Hon ska räfsa

Köpa glass springa runt

I am an unususal thing

Kväll på Sturkö

Jag går hit och du går dit

Horn, Östergötland.

Varium et mutabile semper femina

Har hämtat lille M på flygplatsen. Han är vår nioåriga Las Vegas släkting som ska lära känna Scandinavia i hela fem veckor. Jag bestämde mig för att "semestern" började när jag hämtade honom. Vi kommer att fara runt: Östergötland i helgen, Sturkö i Karlskronas skärgård nästa vecka, Malmö en vecka, Ravlunda (på målarkurs!) en vecka, Stockholm, Gotland etc. Jag kommer säkerligen att "vykortsblogga" om det funkar med uppkopplingar genom telefonlinjer.

Bra intervju med Marie Louise Ekman i Dn i dag.

- Jag har förstått först efteråt vad det är jag gör, ja, vad jag har hållit på med hela tiden. Jag är inte konstintresserad alls. Jag försöker förstå tillvaron genom att rycka ut fragment ur den som jag håller på med tills jag känner mig... lugnare, i alla fall med just den lilla skärvan. Men jag har ingen ambition alls att göra konstverk.

Jag har alltid gillat henne fast jag har alltid upplevt att hon gör det så förbannat lätt för sig. Hon är begåvad och har humor och en självklar postition men hon anstränger sig aldrig.
"Hoppsan, en utställning! Den blev bra! "
Jag har alltid undrat vad hon skulle kunna åstadkomma om hon hade ambitionen.

Från det ena till det andra så finns det en tjänst jag nyss hittade: hitta.se/trafiknytt med vilken man kan se trafiken just nu genom lite olika uppsatta online kameror.

Vi drar åtta i morgon bitti och kommer köra förbjudna vägen och bredvid E4n så långt söderut vi kan. Jag hatar att inte komma i väg! Man har packat bilen, man har städat, man har svalt sin irritation, man har i bästa fall inte snäst, barnen sitter i baksätet med varsin gameboy, bilen är tankad och så kör man och så blir det STOPP. Inte undra på sen att alla kör som tokdårar när det väl släpper.

Bildad, berest & belevad

Magstarkt, roligt, härligt, jobbigt. Se även intressant bild på Jörn Donner lite längre ned på sidan.

Vetenskapliga hål i huvudet

Sista kapitlet i Hur människan blev människa står det så mycket av intresse att jag inte kan sammanfatta det här. Fanns det en kurs på universitet om detta skulle jag hoppa på den direkt. Spelteori, evolutionära aspekter på omsorg och empati, exemplet med fångarnas dilemma, fladdermöss som spyr upp blod i andra fladdermöss munnar - men bara i de justa fladdermössen som spytt blod i deras munnar tidigare, här jämförs hjärnan med en grupp bävrar, att språket har varit med och skapat hjärnan, att psykopati har sin evolutionära förklaring, att önskan att tillhöra gruppen och vinna respekt till och med kan vara starkare än moderskärleken (här hänvisar han till grymma grymma exempel från Rwanda). Nu ska jag genast jaga rätt på två evolutionsforskare: Steven Pinker och en annan som heter Terrence Deacon. Jag märker nu att jag är en gammal Hum-tjej. Det är stora vetenskapliga hål i huvudet på mig. Evolutionen och hjärnan är ju SÅ intressanta.
Sen står det också att man brukar mäta människans personlighetsdrag enligt fem variabler:

extrovert/introvert
stabil/neurotisk
nyfiken/ointresserad
medgörlig/antagonistisk
noggrann/slarvig

Jag tyckte tre var lätta att pricka in på mig själv, extrovert, nyfiken, slarvig
Men jag vet inte om jag är stabil eller neurotisk. Stabil låter i o f sig så tråkigt så jag vill nog vara neurotisk. Men medgörlig eller antagonistisk? Jag tror medgörlig men vet faktiskt inte.

Enäggstvillingar som varit skilda hela livet o jämförs i vuxen ålder prickar enligt uppgift alltid samma resultat i sådana tester. Uppfostra barn? Förändra barns personligheter? Det verkar mest handla om att ge barn en lycklig eller olycklig barndom. De är typ redan färdiga till 90 % när de kommer. Rätt skönt egentligen.

Halvroliga äldre män

Till slut lyckades jag se Sofia Coppolas ”Lost in translation” med Bill Murray och Scarlett Johansson. Visst har den ett nytt ungt indiefilmsuttryck eller vad man ska säga, nästan dokumentärt. Men jag är väldigt kluven till deras skildrade relation. Varför fnissar Scarlett hela tiden åt Bill Murray(-s karaktär)? Varför bär han henne in i sovrummet som en far bär sitt barn efter det att de varit ute och festat? Visst, hon är en yngre tjej men hon är ju en vuxen kvinna. Gift dessutom. Har hon något att lära honom undrar jag. Kan inte hon säga ett kul skämt som han kan garva åt? Uppenbarligen inte. Enligt Coppola är kvinnan fortarande mest till för att bekräfta och garva åt halvroliga äldre mäns skämt.

Europatröjan & Gräl på Ikea

Den finfina Europakarta tröjan med kryptisk baksidetext har nu återvänt från Mathimlens garderob. Den är svår- men kul. Framsidan föreställer en Europa-karta. Den får ni kanske se en annan gång.

Ring aldrig er äkta hälft från IKEA precis när ni står vid kassan och har fyllt vagnen med hyllsystem som ni tänkt ut på egen hand och som ni vill sätta upp i era barns sovrum. Er äkta hälft kan komma med synpunkter. Ni kan då svara med att låta "aggressiv och elak och inte alls kreativ" och när ni fått höra detta omdöme om er själva kommer ni att slänga på luren.
Det tar tid att lägga tillbaka hyllsystem. Man måste förbi lagret, blommorna, ramarna, mattorna, lamporna etc. Fast lunchen var okej. Och en dikt om att "Sverige gråter" påbörjades i restaurangen.

Affektion

Utsidan på den här träasken målade min morfar åt mig för länge, sedan en sommar i Holänna i Hälsingland. Teckningen ritade min kompis i sjuan. Varför ligger just dessa saker här? Tärningar, nycklar till bortglömda lås, en schackpjäs, en gummisnodd? Säger innehållet något om vad som var viktigt? Vad gör alla dessa gem här? Jag känner plötsligt väldigt starkt hur obetydlig jag är. Mer än det här blev det inte.

Als das Kind Kind war

Jag erkände, när vi ätit fläsk med blackbeansauce, sallad med avocado och färskpotatis och druckit ett gott syltigt Shiraz från Australien, en svaghet jag har: Om jag läser, ser eller lyssnar på en annan människas verk som berör mig så BLIR jag den personen. När jag ser filmer av Lynch eller Wong Kar Wai tex eller läser bra böcker eller hör en riktigt bra låt eller ser på konst som drabbar mig blir jag ett med upphovsmannen som gjort verket. Gränsen suddas ut mellan subjekt & objekt, sändare & mottagare.
”Var slutar du och var börjar jag”? Als das Kind Kind war.

Det läskiga med detta är att jag blir så MORSK av att uppleva bra grejer att jag får för mig att jag kan svara på konstverket eller texten hur lätt som helst. Vilket jag då eventuellt inte alltid kan. Men det är väl ett annat problem antar jag. Att vara MORSK är ju bra vill jag hävda- the more "morsk" the merrier.

I dag låg jag på mage i solen och läste ut Anna Dostojevskajas bok medan M tog O runt sjön Trekanten.

Och däri gick det lätt att identifiera sig: Dostojevskij var heller aldrig arg på de framgångsrika i hans samtid. Inte heller klagade han på att det var tufft ekonomiskt eller att han inte fick vara med i ryska akademin. (Det tog trots allt 35 år av skrivande innan det samtida etablissemanget tog honom till sitt hjärta) Nåja, han klagade kanske emellanåt på ”ödet”, men det kändes bara skönt mänskligt. Jag fick också lust att våga klaga mer på ”ödet” här i bloggen. Det är kanske det jag gör nu (?)

Jag har tre delikata problem: 1) Ska jag gå på målarkurs på Ravlunda skjutfält och sitta där i naturen och måla i olja i fem dagar i juli med en lärare som lär vara jättebra 2. Eller åka ensam någonstans för att skriva dikter? 3) och hur ska detta finansieras?

Just nu känns det som att få vara helt ensam och tänka och skriva vore guld. Sola & läsa & betrakta på dagarna och renskriva på kvällarna.

M sa att han nästan VILL att jag drar någonstans så att han kan vara ensam med sin avkomma O. Det är en rätt skön snubbe jag är gift med - helt klart. Nu ska vi dricka kaffe. Ajöss

Playa del Tingsvägen

foto:Vilhelm Candlert

Demokrati? Nej politisk aristokrati

"-----Vi vill inte längre bråka om hur regeringen skött sig, att folket ska vara herre i eget hus och att det är nödvändigt att välja utan säger i stället att det gäller att samla sig till en sådan politik, som på bästa sätt gagnar välfärden under de närmaste åren.Eftersom detta tycks vara den allmänna meningen, borde vi kanske ändra vår definition och i Platons anda säga att vi lever med en styrelseform, varigenom politiska eliter ges möjlighet att planera och verka för medborgarnas framtida välfärd. De flesta nickar nog instämmande i denna omformulering. Så varför klaga?"

Leif Lewin, statsvetare DN debatt i dag

Guerilla Girls på El Mundo

Alen var en hägg

Hej Jenny

Naturen är inte alltid så snygg och ren som man kanske skulle önska. Det är precis som du tror larver som spunnit in träden. Av bilderna framgår att det inte är alar utan troligen hägg. Dessa är helt klart angripna men dock inte "sjuka". Normalt klarar dom denna "behandling" utan några allvarliga men och sätter nya blad senare. Insekten som gör detta är troligen häggspinnmalen. Titta närmare under "floret" så ser du kanske fortfarande larverna som så glupskt satt i sig det mesta av bladmassan, och så flitigt spunnit in både sig och trädet. Du hittar mer information på nedanstående hemsidor:

Alla dessa småkryp 1
Alla dessa småkryp 2

Hälsningar
Göran Blom, Naturvårdsverket

Köpte nästan kjol

I läder! Med applikationer. Värsta rean på "Lokalen" (Södermalm, hörnet Högbergsgatan/Östgötagatan)

Städa Fixa Göra Fint

Nu ska Kitschbalkongen jag &bloggen vara med i Ica Kuriren. Fotograf & journalist kommer kl 2.

Kvinnor och frimärken

I boken Mitt liv med Dostojevskij skriver Fjodors fru Anna Dostojevskaja sin levnadsberättelse och som namnet antyder är det livet med den berömda maken som står i fokus. Anna framstår som en tidig bloggare: rättframt och generöst inviger hon oss i hennes och Fjodors vardagliga bekymmer. Hon beskriver styvfamiljsproblematik, gräl, dispyter och trångmål. Fjodors sjukliga svartsjuka verkar asjobbig. Han blev helt galen om hon hade kul med yngre män till exempel.

Det fanns en slags kvinnor i Ryssland som kallades Nihilistflickor. Dessa kunde Fjodor inte fördra.
”Deras förnekande av all kvinnlighet, deras ovårdade yttre och affekterat grova ton tyckte han var motbjudande, och hos mig satte han värde just på de motsatta egenskaperna”

Fast hon framstår inte som ett mähä och det verkar som om Fjodor ser henne som sin intellektuella jämlike. Deras samliv framstår som rätt modernt. Vid middagsbordet var det till exempel förbjudet att tala om saker ovanför barnens huvud: alla skulle ha en chans att delta i samtalet.

En sak de bråkade om: Fjodor förnekade att kvinnor hade uthållighet och sa att de inte kunde sträva envist och långvarigt mot ett uppsatt mål. Han tog frimärken som exempel. Män som börjar samla frimärken, de samlar och samlar systematiskt och envetet och överger aldrig sitt frimärkssamlande. En kvinna däremot: hon grips av en brinnande önskan att börja samla, köper ett praktfyllt album, tråkar ut alla släktingar och vänner med att tigga till sig frimärken, gör av en massa pengar på att köpa dem, men sedan slocknar henns önskan. Det praktfulla albumet ligger bara och skräpar!

Anna blev arg och för att bevisa att han hade fel började hon samla frimärken. Vilket hon envist och uthålligt höll på med hela livet.

Vem väver in alarna i nylonstrumpsväv?

Hela stan är full av dem. Mitt i all grönska står alla dessa sjuka träd...

Över vems hus ska det vakas?

Konstnärlig idé: Sitta i framsätet en bil utanför någons hus och skriva dikter varje dag i 100 dagar. Gärna med årstidsväxlingar. Dricka kaffe, äta munkar och spana som deckare gör. Men vems hus? Ingmar Bergmans? Kungens? Carolas? Svenska Akademins? Utanför vems hus alltså och inte att förglömma: i vad för slags bil?

Nero Photosnap Mormors Azalea

Jag smyger på Er när Ni tittar på Fotbolls-VM

Så att ni vet, det finns andra bloggar om: fotbolls-vm

Ta sin Mats ur skolan

sade syrran och det hade jag aldrig hört förut. Enligt SAOL betyder det: "att dra sig ur en brydsam eller farlig situation utan förlust eller förödmjukelse; göra sig kvitt något; bege sig av från något besvärligt; dra sig ur spelet; fly fältet".

Skolavslutning

Olle siktade in sig på sjunde tårtan, nedre raden från vänster. Och när de sjöng sista raden i Idas sommarvisa: "Då blir barnen fulla med sommar och bena blir fulla med spring " fick jag en klump i halsen.

Kille se hit!

Jag är kompis med en tjej (+35 är hon) som vi kan kalla "A" och som vill gå på date med en trevlig man i passande ålder.
Hon är snygg, smart,rolig, kul och ser ungefär ut som en blandning av Angelina Jolie och Ingrid Bergman. Jag skulle definitivt bli kär i henne om jag var kille. Eller i alla fall beundra henne på avstånd.

Hon har varit gift, har ett barn, gillar sitt jobb och sitt liv. Den viktigaste egenskapen hos dig som ska ta ut henne (på exemplevis middag) är: humor, brains, självförtroende, stil och mognad. Sedan spelar det mindre roll vilket jobb du har eller så. Alkoholiserade eller deprimerade män gör sig dock inte besvär. (Det här har alltså JAG hittat på, det är inte HON som sagt ”stil och mognad” etc.) I alla fall så får ni som är intresserade antingen lämna en kommentar här nedan och/eller maila mig för det är jag som så att säga är gatekeeper i ärendet här, ha ha.

Ketchup, Amplitud, Kvalitet

För några år sedan läste jag en helt otrolig artikel om ketchup och smakteknologi i New Yorker och sedan dess har jag inte förspillt en enda chans att prata om amplitud så snart jag hamnat i diskussioner om konstnärlig eller gastronomisk kvalitet.

Skillnaden mellan hög och låg amplitud kan sägas vara skillnaden i ljudbild när en amatör och en konsertpianist spelar samma pianostycke. De må spela exakt samma toner men när proffset spelar blandas de bättre med varandra. Det blir något mer än bara tonerna.

“When something is high in amplitude, all its constituent elements converge into a single gestalt“
Det är ju helt lysande! Och det går att applicera på ketchup och cocacola och allt annat med.
Det tangerar faktiskt mitt gamla kvalitetskriterium för dressing och blasfemi och fromhet.

Artikeln om ketchup är skriven av Malcolm Gladwell som gav ut boken Blink förra året. Han skriver så bra att jag förlåter honom för att han ser ut som Viktor i "Ville, Valle Viktor"

Ett annat kvalitetsbegrepp som jag förknippar med just New Yorker är för övrigt att sätta texten i centrum i stället för personen. Det är inte alltid ens intressant att veta vem som skrivit texterna. Inget personhype, endast texthype om ni förstår vad jag menar. Mera sånt.


Andra bloggar om: ketchup, smak, amplitud, malcolm gladwell, new yorker,

Döden ingen kvinna men konsten är en sträng gubbe

Döden är inte en kvinna Gunnar och Gao
Inte en person alls om ni verkligen vill veta

Döden är ingen himmel eller ett tillstånd heller
Döden är en negation
punkt slut
och egentligen ”är” döden bara om man klamrar sig fast vid tron på att liv endast hör ihop med ens egna specifika gestalt

Döden finns ju runt om oss hela tiden
och tillhör samma myller som livet
Äpplet som ruttnar
Entropi

En kvinna? Vad fel ni har, vad högtravande ni är
Vad är det ni menar då?
Att gå under i en annan?
Säg det istället då

Jag sållar mig till gänget bakom Epikuros och säger:
Där jag är, är icke död
Där död är, är icke jag


Vi kan helt enkelt inte prata om döden. Och jag ser en tydlig tendens hos människor
med stora egon att de blir skräckslagna vid tanken på sin egen utplåning.

Döden objektifierar oss, skriver Sartre.
-Ja, i bästa fall va, ego-man, de flesta av oss försvinner bara in i ner i glömska och mull.

Häromveckan pratade jag med en man som kallade konsten "en kvinna".
Och häromdagen pratade jag med en annan man som kallade konsten "ett barn".
Själv kallar jag konsten : "en sträng gubbe som ser till att man jobbar".

Herr groda red på friarfärd

Jenny Morelli proudly presents herself singing "Herr Groda red på friarfärd" Right here. Right now.

Andra bloggar om: musik, humor, nedladdning, barnvisor,

Man fyller 3 år Man får en Misk

Möte med Role Mother

Hon satt vid ratten i en öppen sportbil
och pratade med två dansare som stod
på trottoaren när jag och Space Babe gick förbi
Vänta sa jag till Space Babe
Där sitter min gamla role mother
Så vi gick fram och sa hej
Hon kunde inte placera mig först
Men kom sedan på vem jag var
-Just det, du gör ”det och det” sa jag
-Ja, men det finns de som tycker att jag ska sluta
med ”det och det” sa hon
-Vad gör den ”den och den”? sa hon
-"den och den" jobbar med ”Henne” sa jag
-Jaså med ”Henne” usch, sa hon och räckte ut tungan

Hej då giftiga gamla tant!
Du var bäst på åttiotalet, tror jag
innan du blev bitter

Lycka till nu med din konst
och din sportbil och ditt fina hus och din rike man


Elegi

Recent Key Word Analysis

lyckliga horan
klimakteriska frukter
komiska dikter och skämt
joanna rytel
jenny morelli
forsgrenska badet
makadi bay
leila k
ricky bruch
homoerotik
svälja tuggummi
afamia hotel, damaskus
babydrama
potatisbollar

Identiteten som mask

"Varje människa har tusentals möjligheter, men omgivningen lär henne att odla högst en eller två av dessa möjligheter och glömma alla de andra, så att hon till sist uppfattar den person hon stelnar i som trygg och god." Stefan Johnsson om Lars Gyllensten

"Lapptäcken Livstecken" var en av mina ungdomsfavoritböcker. Han signerade den åt mig på Akademibokhandeln en gång för länge sedan.

Hängbröst- nå ja- men vi har ju en konfektionsindustri. Det är brydsammare med hängsjäl.

Glass 6300:-

Vi cyklar till slut iväg alla fem, olle på min hoj, och vi vinglar över Liljeholmsbron och förbi Hornstull ner mot Bergsundsstrand och M& jag skäller på barnen för vi bli osäkra och rädda bland all trafik och Vs körande på vänster sida och As ryckiga stopp. Nere vid Hornsgatan säger A att hon tänker vända hem för det är faktiskt inte så kul att vi skäller på henne och V hela tiden och säger att de inte kan cykla så M och jag skärper oss och slutar skälla och sedan cyklar vi över Västerbron och ner till Rålambshovsparken och där rusar vi runt och leker och är hyfsat sams och gungar och äter Magnum.

(14:- gånger 5=70:-. Om en familj med 3 barn äter magnum en gång varje dag under 3 sommarmånader landar vi på 6300:- )

Soft kultursyn

En gamling från /xam – folket som inte berättar historier finns inte. Ut och in i grupperna vid eldarna går de yngre och barnen och lyssnar uppmärksamt på berättelserna. Det handlar inte om en enda helig kanon. Allt kommenteras och kritiseras, man skrattar åt det som är roligt och ifrågasätter det som är obegripligt. Man skrattar uppskattande åt fiffiga metaforer och lyckade skämt. Någon är speciellt bra på dialoger, en annan på att memorera långa kedjor av personer och händelser, andra imponerar genom att härma olika ljud bra, ytterligare någon kan dramatisera. Alla deltar i berättelsen. Så skapas ett kollektiv minne.

(”Gryning i Kalahari” av Lasse Berg som i sin tur hänvisar till ”Specimen of Bushmen folklore” utgiven 1911 och skriven av den tyske språkforskaren Wilhelm Bleek)

I den ljuva sommartid

Tänker jag på flera saker samtidigt. "Att bli gisslan hos samtiden" har flaxat runt i huvudet ett tag och "immanens" och "transcendens".
"Sitter i full immanens på cykelsadeln och funderar..."

Precis just nu går M genom gröna prunkande skogen till Villes skola med Olle och Ville. Det doftar så. Syrenerna har slagit ut nu. Det står fyra döda tallar mellan Vinterviken och Mörtviken.

I eftermiddag ska jag mingla med konstnärer för att åttiotalets (i alla fall högstadiets) snällaste kille blev curator och bjöd med mig på vernissage. Som tur är följer Mathimlen med. Jag älskar ju konstnärer men tänk om de inte älskar mig. Det blir nog en text om detta så småningom- kanske.

Bushfolkens softa syn på kultur tänker jag också på och recepten på caesarsallad och sellerisallad och på bokförlagsbranschen och på "branscher" i allmänhet och på dessa svårhanterliga fenomen som kallas "relationer"... och på den fönäma sysslan koppleri eftersom min kollega A vill att jag fixar blinddates åt henne. Det här är väl en sammanfattning av nästa veckas bloggtexter antar jag.

Bilden föreställer Villes text om vad trollet Trulle gjort.