Hon ska räfsa

Köpa glass springa runt

I am an unususal thing

Kväll på Sturkö

Jag går hit och du går dit

Horn, Östergötland.

Varium et mutabile semper femina

Har hämtat lille M på flygplatsen. Han är vår nioåriga Las Vegas släkting som ska lära känna Scandinavia i hela fem veckor. Jag bestämde mig för att "semestern" började när jag hämtade honom. Vi kommer att fara runt: Östergötland i helgen, Sturkö i Karlskronas skärgård nästa vecka, Malmö en vecka, Ravlunda (på målarkurs!) en vecka, Stockholm, Gotland etc. Jag kommer säkerligen att "vykortsblogga" om det funkar med uppkopplingar genom telefonlinjer.

Bra intervju med Marie Louise Ekman i Dn i dag.

- Jag har förstått först efteråt vad det är jag gör, ja, vad jag har hållit på med hela tiden. Jag är inte konstintresserad alls. Jag försöker förstå tillvaron genom att rycka ut fragment ur den som jag håller på med tills jag känner mig... lugnare, i alla fall med just den lilla skärvan. Men jag har ingen ambition alls att göra konstverk.

Jag har alltid gillat henne fast jag har alltid upplevt att hon gör det så förbannat lätt för sig. Hon är begåvad och har humor och en självklar postition men hon anstränger sig aldrig.
"Hoppsan, en utställning! Den blev bra! "
Jag har alltid undrat vad hon skulle kunna åstadkomma om hon hade ambitionen.

Från det ena till det andra så finns det en tjänst jag nyss hittade: hitta.se/trafiknytt med vilken man kan se trafiken just nu genom lite olika uppsatta online kameror.

Vi drar åtta i morgon bitti och kommer köra förbjudna vägen och bredvid E4n så långt söderut vi kan. Jag hatar att inte komma i väg! Man har packat bilen, man har städat, man har svalt sin irritation, man har i bästa fall inte snäst, barnen sitter i baksätet med varsin gameboy, bilen är tankad och så kör man och så blir det STOPP. Inte undra på sen att alla kör som tokdårar när det väl släpper.

Bildad, berest & belevad

Magstarkt, roligt, härligt, jobbigt. Se även intressant bild på Jörn Donner lite längre ned på sidan.

Vetenskapliga hål i huvudet

Sista kapitlet i Hur människan blev människa står det så mycket av intresse att jag inte kan sammanfatta det här. Fanns det en kurs på universitet om detta skulle jag hoppa på den direkt. Spelteori, evolutionära aspekter på omsorg och empati, exemplet med fångarnas dilemma, fladdermöss som spyr upp blod i andra fladdermöss munnar - men bara i de justa fladdermössen som spytt blod i deras munnar tidigare, här jämförs hjärnan med en grupp bävrar, att språket har varit med och skapat hjärnan, att psykopati har sin evolutionära förklaring, att önskan att tillhöra gruppen och vinna respekt till och med kan vara starkare än moderskärleken (här hänvisar han till grymma grymma exempel från Rwanda). Nu ska jag genast jaga rätt på två evolutionsforskare: Steven Pinker och en annan som heter Terrence Deacon. Jag märker nu att jag är en gammal Hum-tjej. Det är stora vetenskapliga hål i huvudet på mig. Evolutionen och hjärnan är ju SÅ intressanta.
Sen står det också att man brukar mäta människans personlighetsdrag enligt fem variabler:

extrovert/introvert
stabil/neurotisk
nyfiken/ointresserad
medgörlig/antagonistisk
noggrann/slarvig

Jag tyckte tre var lätta att pricka in på mig själv, extrovert, nyfiken, slarvig
Men jag vet inte om jag är stabil eller neurotisk. Stabil låter i o f sig så tråkigt så jag vill nog vara neurotisk. Men medgörlig eller antagonistisk? Jag tror medgörlig men vet faktiskt inte.

Enäggstvillingar som varit skilda hela livet o jämförs i vuxen ålder prickar enligt uppgift alltid samma resultat i sådana tester. Uppfostra barn? Förändra barns personligheter? Det verkar mest handla om att ge barn en lycklig eller olycklig barndom. De är typ redan färdiga till 90 % när de kommer. Rätt skönt egentligen.

Halvroliga äldre män

Till slut lyckades jag se Sofia Coppolas ”Lost in translation” med Bill Murray och Scarlett Johansson. Visst har den ett nytt ungt indiefilmsuttryck eller vad man ska säga, nästan dokumentärt. Men jag är väldigt kluven till deras skildrade relation. Varför fnissar Scarlett hela tiden åt Bill Murray(-s karaktär)? Varför bär han henne in i sovrummet som en far bär sitt barn efter det att de varit ute och festat? Visst, hon är en yngre tjej men hon är ju en vuxen kvinna. Gift dessutom. Har hon något att lära honom undrar jag. Kan inte hon säga ett kul skämt som han kan garva åt? Uppenbarligen inte. Enligt Coppola är kvinnan fortarande mest till för att bekräfta och garva åt halvroliga äldre mäns skämt.

Europatröjan & Gräl på Ikea

Den finfina Europakarta tröjan med kryptisk baksidetext har nu återvänt från Mathimlens garderob. Den är svår- men kul. Framsidan föreställer en Europa-karta. Den får ni kanske se en annan gång.

Ring aldrig er äkta hälft från IKEA precis när ni står vid kassan och har fyllt vagnen med hyllsystem som ni tänkt ut på egen hand och som ni vill sätta upp i era barns sovrum. Er äkta hälft kan komma med synpunkter. Ni kan då svara med att låta "aggressiv och elak och inte alls kreativ" och när ni fått höra detta omdöme om er själva kommer ni att slänga på luren.
Det tar tid att lägga tillbaka hyllsystem. Man måste förbi lagret, blommorna, ramarna, mattorna, lamporna etc. Fast lunchen var okej. Och en dikt om att "Sverige gråter" påbörjades i restaurangen.

Affektion

Utsidan på den här träasken målade min morfar åt mig för länge, sedan en sommar i Holänna i Hälsingland. Teckningen ritade min kompis i sjuan. Varför ligger just dessa saker här? Tärningar, nycklar till bortglömda lås, en schackpjäs, en gummisnodd? Säger innehållet något om vad som var viktigt? Vad gör alla dessa gem här? Jag känner plötsligt väldigt starkt hur obetydlig jag är. Mer än det här blev det inte.

Als das Kind Kind war

Jag erkände, när vi ätit fläsk med blackbeansauce, sallad med avocado och färskpotatis och druckit ett gott syltigt Shiraz från Australien, en svaghet jag har: Om jag läser, ser eller lyssnar på en annan människas verk som berör mig så BLIR jag den personen. När jag ser filmer av Lynch eller Wong Kar Wai tex eller läser bra böcker eller hör en riktigt bra låt eller ser på konst som drabbar mig blir jag ett med upphovsmannen som gjort verket. Gränsen suddas ut mellan subjekt & objekt, sändare & mottagare.
”Var slutar du och var börjar jag”? Als das Kind Kind war.

Det läskiga med detta är att jag blir så MORSK av att uppleva bra grejer att jag får för mig att jag kan svara på konstverket eller texten hur lätt som helst. Vilket jag då eventuellt inte alltid kan. Men det är väl ett annat problem antar jag. Att vara MORSK är ju bra vill jag hävda- the more "morsk" the merrier.

I dag låg jag på mage i solen och läste ut Anna Dostojevskajas bok medan M tog O runt sjön Trekanten.

Och däri gick det lätt att identifiera sig: Dostojevskij var heller aldrig arg på de framgångsrika i hans samtid. Inte heller klagade han på att det var tufft ekonomiskt eller att han inte fick vara med i ryska akademin. (Det tog trots allt 35 år av skrivande innan det samtida etablissemanget tog honom till sitt hjärta) Nåja, han klagade kanske emellanåt på ”ödet”, men det kändes bara skönt mänskligt. Jag fick också lust att våga klaga mer på ”ödet” här i bloggen. Det är kanske det jag gör nu (?)

Jag har tre delikata problem: 1) Ska jag gå på målarkurs på Ravlunda skjutfält och sitta där i naturen och måla i olja i fem dagar i juli med en lärare som lär vara jättebra 2. Eller åka ensam någonstans för att skriva dikter? 3) och hur ska detta finansieras?

Just nu känns det som att få vara helt ensam och tänka och skriva vore guld. Sola & läsa & betrakta på dagarna och renskriva på kvällarna.

M sa att han nästan VILL att jag drar någonstans så att han kan vara ensam med sin avkomma O. Det är en rätt skön snubbe jag är gift med - helt klart. Nu ska vi dricka kaffe. Ajöss

Playa del Tingsvägen

foto:Vilhelm Candlert

Demokrati? Nej politisk aristokrati

"-----Vi vill inte längre bråka om hur regeringen skött sig, att folket ska vara herre i eget hus och att det är nödvändigt att välja utan säger i stället att det gäller att samla sig till en sådan politik, som på bästa sätt gagnar välfärden under de närmaste åren.Eftersom detta tycks vara den allmänna meningen, borde vi kanske ändra vår definition och i Platons anda säga att vi lever med en styrelseform, varigenom politiska eliter ges möjlighet att planera och verka för medborgarnas framtida välfärd. De flesta nickar nog instämmande i denna omformulering. Så varför klaga?"

Leif Lewin, statsvetare DN debatt i dag

Guerilla Girls på El Mundo

Alen var en hägg

Hej Jenny

Naturen är inte alltid så snygg och ren som man kanske skulle önska. Det är precis som du tror larver som spunnit in träden. Av bilderna framgår att det inte är alar utan troligen hägg. Dessa är helt klart angripna men dock inte "sjuka". Normalt klarar dom denna "behandling" utan några allvarliga men och sätter nya blad senare. Insekten som gör detta är troligen häggspinnmalen. Titta närmare under "floret" så ser du kanske fortfarande larverna som så glupskt satt i sig det mesta av bladmassan, och så flitigt spunnit in både sig och trädet. Du hittar mer information på nedanstående hemsidor:

Alla dessa småkryp 1
Alla dessa småkryp 2

Hälsningar
Göran Blom, Naturvårdsverket

Köpte nästan kjol

I läder! Med applikationer. Värsta rean på "Lokalen" (Södermalm, hörnet Högbergsgatan/Östgötagatan)

Städa Fixa Göra Fint

Nu ska Kitschbalkongen jag &bloggen vara med i Ica Kuriren. Fotograf & journalist kommer kl 2.

Kvinnor och frimärken

I boken Mitt liv med Dostojevskij skriver Fjodors fru Anna Dostojevskaja sin levnadsberättelse och som namnet antyder är det livet med den berömda maken som står i fokus. Anna framstår som en tidig bloggare: rättframt och generöst inviger hon oss i hennes och Fjodors vardagliga bekymmer. Hon beskriver styvfamiljsproblematik, gräl, dispyter och trångmål. Fjodors sjukliga svartsjuka verkar asjobbig. Han blev helt galen om hon hade kul med yngre män till exempel.

Det fanns en slags kvinnor i Ryssland som kallades Nihilistflickor. Dessa kunde Fjodor inte fördra.
”Deras förnekande av all kvinnlighet, deras ovårdade yttre och affekterat grova ton tyckte han var motbjudande, och hos mig satte han värde just på de motsatta egenskaperna”

Fast hon framstår inte som ett mähä och det verkar som om Fjodor ser henne som sin intellektuella jämlike. Deras samliv framstår som rätt modernt. Vid middagsbordet var det till exempel förbjudet att tala om saker ovanför barnens huvud: alla skulle ha en chans att delta i samtalet.

En sak de bråkade om: Fjodor förnekade att kvinnor hade uthållighet och sa att de inte kunde sträva envist och långvarigt mot ett uppsatt mål. Han tog frimärken som exempel. Män som börjar samla frimärken, de samlar och samlar systematiskt och envetet och överger aldrig sitt frimärkssamlande. En kvinna däremot: hon grips av en brinnande önskan att börja samla, köper ett praktfyllt album, tråkar ut alla släktingar och vänner med att tigga till sig frimärken, gör av en massa pengar på att köpa dem, men sedan slocknar henns önskan. Det praktfulla albumet ligger bara och skräpar!

Anna blev arg och för att bevisa att han hade fel började hon samla frimärken. Vilket hon envist och uthålligt höll på med hela livet.

Vem väver in alarna i nylonstrumpsväv?

Hela stan är full av dem. Mitt i all grönska står alla dessa sjuka träd...

Över vems hus ska det vakas?

Konstnärlig idé: Sitta i framsätet en bil utanför någons hus och skriva dikter varje dag i 100 dagar. Gärna med årstidsväxlingar. Dricka kaffe, äta munkar och spana som deckare gör. Men vems hus? Ingmar Bergmans? Kungens? Carolas? Svenska Akademins? Utanför vems hus alltså och inte att förglömma: i vad för slags bil?

Nero Photosnap Mormors Azalea

Jag smyger på Er när Ni tittar på Fotbolls-VM

Så att ni vet, det finns andra bloggar om: fotbolls-vm

Ta sin Mats ur skolan

sade syrran och det hade jag aldrig hört förut. Enligt SAOL betyder det: "att dra sig ur en brydsam eller farlig situation utan förlust eller förödmjukelse; göra sig kvitt något; bege sig av från något besvärligt; dra sig ur spelet; fly fältet".

Skolavslutning

Olle siktade in sig på sjunde tårtan, nedre raden från vänster. Och när de sjöng sista raden i Idas sommarvisa: "Då blir barnen fulla med sommar och bena blir fulla med spring " fick jag en klump i halsen.

Kille se hit!

Jag är kompis med en tjej (+35 är hon) som vi kan kalla "A" och som vill gå på date med en trevlig man i passande ålder.
Hon är snygg, smart,rolig, kul och ser ungefär ut som en blandning av Angelina Jolie och Ingrid Bergman. Jag skulle definitivt bli kär i henne om jag var kille. Eller i alla fall beundra henne på avstånd.

Hon har varit gift, har ett barn, gillar sitt jobb och sitt liv. Den viktigaste egenskapen hos dig som ska ta ut henne (på exemplevis middag) är: humor, brains, självförtroende, stil och mognad. Sedan spelar det mindre roll vilket jobb du har eller så. Alkoholiserade eller deprimerade män gör sig dock inte besvär. (Det här har alltså JAG hittat på, det är inte HON som sagt ”stil och mognad” etc.) I alla fall så får ni som är intresserade antingen lämna en kommentar här nedan och/eller maila mig för det är jag som så att säga är gatekeeper i ärendet här, ha ha.

Ketchup, Amplitud, Kvalitet

För några år sedan läste jag en helt otrolig artikel om ketchup och smakteknologi i New Yorker och sedan dess har jag inte förspillt en enda chans att prata om amplitud så snart jag hamnat i diskussioner om konstnärlig eller gastronomisk kvalitet.

Skillnaden mellan hög och låg amplitud kan sägas vara skillnaden i ljudbild när en amatör och en konsertpianist spelar samma pianostycke. De må spela exakt samma toner men när proffset spelar blandas de bättre med varandra. Det blir något mer än bara tonerna.

“When something is high in amplitude, all its constituent elements converge into a single gestalt“
Det är ju helt lysande! Och det går att applicera på ketchup och cocacola och allt annat med.
Det tangerar faktiskt mitt gamla kvalitetskriterium för dressing och blasfemi och fromhet.

Artikeln om ketchup är skriven av Malcolm Gladwell som gav ut boken Blink förra året. Han skriver så bra att jag förlåter honom för att han ser ut som Viktor i "Ville, Valle Viktor"

Ett annat kvalitetsbegrepp som jag förknippar med just New Yorker är för övrigt att sätta texten i centrum i stället för personen. Det är inte alltid ens intressant att veta vem som skrivit texterna. Inget personhype, endast texthype om ni förstår vad jag menar. Mera sånt.


Andra bloggar om: ketchup, smak, amplitud, malcolm gladwell, new yorker,

Döden ingen kvinna men konsten är en sträng gubbe

Döden är inte en kvinna Gunnar och Gao
Inte en person alls om ni verkligen vill veta

Döden är ingen himmel eller ett tillstånd heller
Döden är en negation
punkt slut
och egentligen ”är” döden bara om man klamrar sig fast vid tron på att liv endast hör ihop med ens egna specifika gestalt

Döden finns ju runt om oss hela tiden
och tillhör samma myller som livet
Äpplet som ruttnar
Entropi

En kvinna? Vad fel ni har, vad högtravande ni är
Vad är det ni menar då?
Att gå under i en annan?
Säg det istället då

Jag sållar mig till gänget bakom Epikuros och säger:
Där jag är, är icke död
Där död är, är icke jag


Vi kan helt enkelt inte prata om döden. Och jag ser en tydlig tendens hos människor
med stora egon att de blir skräckslagna vid tanken på sin egen utplåning.

Döden objektifierar oss, skriver Sartre.
-Ja, i bästa fall va, ego-man, de flesta av oss försvinner bara in i ner i glömska och mull.

Häromveckan pratade jag med en man som kallade konsten "en kvinna".
Och häromdagen pratade jag med en annan man som kallade konsten "ett barn".
Själv kallar jag konsten : "en sträng gubbe som ser till att man jobbar".

Herr groda red på friarfärd

Jenny Morelli proudly presents herself singing "Herr Groda red på friarfärd" Right here. Right now.

Andra bloggar om: musik, humor, nedladdning, barnvisor,

Man fyller 3 år Man får en Misk

Möte med Role Mother

Hon satt vid ratten i en öppen sportbil
och pratade med två dansare som stod
på trottoaren när jag och Space Babe gick förbi
Vänta sa jag till Space Babe
Där sitter min gamla role mother
Så vi gick fram och sa hej
Hon kunde inte placera mig först
Men kom sedan på vem jag var
-Just det, du gör ”det och det” sa jag
-Ja, men det finns de som tycker att jag ska sluta
med ”det och det” sa hon
-Vad gör den ”den och den”? sa hon
-"den och den" jobbar med ”Henne” sa jag
-Jaså med ”Henne” usch, sa hon och räckte ut tungan

Hej då giftiga gamla tant!
Du var bäst på åttiotalet, tror jag
innan du blev bitter

Lycka till nu med din konst
och din sportbil och ditt fina hus och din rike man


Elegi

Recent Key Word Analysis

lyckliga horan
klimakteriska frukter
komiska dikter och skämt
joanna rytel
jenny morelli
forsgrenska badet
makadi bay
leila k
ricky bruch
homoerotik
svälja tuggummi
afamia hotel, damaskus
babydrama
potatisbollar

Identiteten som mask

"Varje människa har tusentals möjligheter, men omgivningen lär henne att odla högst en eller två av dessa möjligheter och glömma alla de andra, så att hon till sist uppfattar den person hon stelnar i som trygg och god." Stefan Johnsson om Lars Gyllensten

"Lapptäcken Livstecken" var en av mina ungdomsfavoritböcker. Han signerade den åt mig på Akademibokhandeln en gång för länge sedan.

Hängbröst- nå ja- men vi har ju en konfektionsindustri. Det är brydsammare med hängsjäl.

Glass 6300:-

Vi cyklar till slut iväg alla fem, olle på min hoj, och vi vinglar över Liljeholmsbron och förbi Hornstull ner mot Bergsundsstrand och M& jag skäller på barnen för vi bli osäkra och rädda bland all trafik och Vs körande på vänster sida och As ryckiga stopp. Nere vid Hornsgatan säger A att hon tänker vända hem för det är faktiskt inte så kul att vi skäller på henne och V hela tiden och säger att de inte kan cykla så M och jag skärper oss och slutar skälla och sedan cyklar vi över Västerbron och ner till Rålambshovsparken och där rusar vi runt och leker och är hyfsat sams och gungar och äter Magnum.

(14:- gånger 5=70:-. Om en familj med 3 barn äter magnum en gång varje dag under 3 sommarmånader landar vi på 6300:- )

Soft kultursyn

En gamling från /xam – folket som inte berättar historier finns inte. Ut och in i grupperna vid eldarna går de yngre och barnen och lyssnar uppmärksamt på berättelserna. Det handlar inte om en enda helig kanon. Allt kommenteras och kritiseras, man skrattar åt det som är roligt och ifrågasätter det som är obegripligt. Man skrattar uppskattande åt fiffiga metaforer och lyckade skämt. Någon är speciellt bra på dialoger, en annan på att memorera långa kedjor av personer och händelser, andra imponerar genom att härma olika ljud bra, ytterligare någon kan dramatisera. Alla deltar i berättelsen. Så skapas ett kollektiv minne.

(”Gryning i Kalahari” av Lasse Berg som i sin tur hänvisar till ”Specimen of Bushmen folklore” utgiven 1911 och skriven av den tyske språkforskaren Wilhelm Bleek)

I den ljuva sommartid

Tänker jag på flera saker samtidigt. "Att bli gisslan hos samtiden" har flaxat runt i huvudet ett tag och "immanens" och "transcendens".
"Sitter i full immanens på cykelsadeln och funderar..."

Precis just nu går M genom gröna prunkande skogen till Villes skola med Olle och Ville. Det doftar så. Syrenerna har slagit ut nu. Det står fyra döda tallar mellan Vinterviken och Mörtviken.

I eftermiddag ska jag mingla med konstnärer för att åttiotalets (i alla fall högstadiets) snällaste kille blev curator och bjöd med mig på vernissage. Som tur är följer Mathimlen med. Jag älskar ju konstnärer men tänk om de inte älskar mig. Det blir nog en text om detta så småningom- kanske.

Bushfolkens softa syn på kultur tänker jag också på och recepten på caesarsallad och sellerisallad och på bokförlagsbranschen och på "branscher" i allmänhet och på dessa svårhanterliga fenomen som kallas "relationer"... och på den fönäma sysslan koppleri eftersom min kollega A vill att jag fixar blinddates åt henne. Det här är väl en sammanfattning av nästa veckas bloggtexter antar jag.

Bilden föreställer Villes text om vad trollet Trulle gjort.

Bikini&slöja

Salto sobrius inlägg om slöjor, bikiniöverdelar och varför man inte kan argumentera mot den ena och för det andra.

Brevet från Murmansk

Ut med dig gubbe!

En del litteraturkritiker är inställsamma knähundar (inte Anders Johansson dock!) Jag sitter här med en bok om Tomas Tranströmer och äcklas. Det är som litteraturkritikern sitter och äter smulor under konstnärens middagsbord istället för att laga egen mat. Kritikern är inget annat än en dreglande knähund som inget vill hellre än att "få vara med" och sitta i knäet på författaren- gärna hinta redan i försättsbladet att han är kompis med den Store.

En del litteraturkritiker är dessutom som kåta småhundar. Jag satt en gång och skruvade på mig i en sal i Nässjö när en kritiker plockade isär Ann Jäderlunds poesi och äcklade sig med hennes texter. Blod Mun Rött. Han pratade om hennes "erotiska text"; jag minns inte exakt vilken bok det var. Hon satt dessutom med i salen. En försvarlös poet! Jag tyckte det var ett övergrepp - fast med ord. Vem är han att plocka sönder hennes språk och påstå en massa snusk! Ut med dig gubbe!
Jag hade lust att skälla och bråka och skydda Jäderlund.
Fast jag gick ut därifrån istället.

Andra bloggar om: litteraturkritik, ann jäderlund, litteratur

Fröken Söt

I krig med relationer & känslighet

Måndagmorgon och jag vet inte vad jag ska skriva om. Jag vill inte skriva vad jag ska göra i dag- vilka jag ska ringa eller vilka texter jag ska jobba med. Inte var barnen är eller hur barnen mår. Inte om vädret. Inte om relationer. (Jag är i krig med relationer- kvinnor och relationer och kvinnliga relationer och kvinnors inbördes relationer och kvinnors relation till män står mig upp i halsen. Böcker om relationer! Blää!)

Inte vad jag drömt- fast jag har faktiskt börjat drömma mer livfulla drömmar och har en teori om ljuset och hur det påverkar människors hjärna och därför drömliv och varför man i de södra och ljusare delarna av världen borde ha ett rikare drömliv än vad vi har. Men nej, inte det.

Ska jag skriva om min mammas artikel "låta leva och låta dö" om att avliva hundar i senaste numret av Tasstrycket? Den som slutar: "Vi har kvar våra minnen av den gamla, vilket gör livet rikare- under den utmätta tiden."

Eller ska jag skriva om att det är skillnad på bloggare och bloggare och att jag gillar den känsliga bloggaren mer än den tuffa bloggaren som positionerar sig och har väldigt starka åsikter om allt.
Fast nu kommer jag i o f s att tänka på Kinky Afro som är en av mina favoritbloggar. Han är ju så tuff att jag inte ens vågar lämna kommentarer. Känsliga Mathimlen sa en gång att "det måste finnas plats för sådana som mig också " (i den tuffa mediavärlden menade hon) och jag håller verkligen med. Känslighet är en egenskap som världen inte verkar värdesätta särskilt mycket nuförtiden.
Apropå hundar- Om man kunde para Kinky Afro med exempelvis Mathimlen- har man en succéblogg då?


Andra bloggar om: relationer, bloggar, hundar, parning, död, kvalitet

Himlen 2

Kräftstjärtar, avocado, röd lök, paprika, chili och KORIANDER
(som jag hatade tills för ca 3 år sedan)
Dressing av olja, citron, vinäger, salt, peppar, fish sauce,chili.

Himlen

Komplett galen

Framförallt: Att de bara gjort filmen! Utan att be om lov och vänta på en massa pengar. Jag garvade högt när Görel Crona var svartsjuk på sin man Rafaels "Jean" som har sex med den andra kvinnan "Julie" på en slakteribänk. Och när hon ger honom örfilar i nästa scen. Men jag somnade precis när de skulle in på middag till borgmästaren i Spanien och Fat Boy är med. Fatboy? heter inte han Hannu?

Måste se klart. Man skulle kanske få önska sig ett djupare allvar. Att de inte tramsar bort allt. Stackars Edholm tänkte jag flera gånger under filmen. Vilken dominatrix han är gift med.

Förresten är hon och jag buksvägerskor. Mannen med händer stora som A4 papper och olivolja i håret blev i hop med henne efter mig. Jag var väl inte tillräckligt dominant antar jag.

Jag som aldrig drömmer längre

Drömde om ett åttioårigt par. De är långa och gängliga. Jag har sett dem förr. De är lite överklass. Kvinnan i hatt, mannen i beige kavaj. Kvinnan ser ut som en åldrad Joni Mitchell. De står vid en kaj. Jag närmar mig dem. De vinglar som två höga träd på håll. När jag kommer närmare ser jag att kvinnan har två bebisar på magen i en "tvåvåningssele". De är alldeles blåslagna och små. Jag går fram för att prata. Kvinnan verkar berusad, men jag är inte säker. De är vänliga, och jag vet att de vill väl men klarar inte av barn, barnen håller på att dö. Jag får panik men låtsas som ingenting. Försöker ta reda på var de bor....hm hmm gränd vid St Eriksplan. Jag luskar fram deras efternamn. Sedan är vi inomhus. Kvinnan släpper ut barnen för att leka i en låda. Barnen är större nu. De skrattar och är glada. De tumlar runt under en filt. Har jag sett fel? De verkar vara okej nu. De är inga barn. De är små golden retriever valpar. Jag blir lättad men har samtidigt en känsla av att jag smiter från något som är för jobbigt.

In vino

Jag har nog påverkats av roséreklamen och tror jag. Zinfandelen för 75:- är rosé. Chateau du Juge är mitt favoritdessertvin ( bättre än sauterne i samma prisklass- men detta kommer från Cadillac-distriktet som ligger bredvid Sauterne) Det har den underbara botrytis-smaken. Har inhandlat NK-mint att avnjuta med det vinet efter maten. Chill Out på flaska har jag aldrig provat men jag gillar det Chill Out i lila kartong (från Californien) så jag tänkte pröva det i flaska. Lambrusco tog jag för att det är det enda söta röda bubbliga vinet som inte är starkvin och för att det påminner mig om min ungdoms picknickar i parker. Rotari för att det är ett blommigt mousserande som vi hade på bröllopet. Jag valde mellan det och Pongracz (129:-) som är brödigare och egentligen snäppet godare men plötsligt blev jag lite snål. Marie D´Alsace höll jag på att glömma. Ett vitt vin som jag tror jag har druckit förr. Jag fick för mig att det är gott. Annars brukar jag köpa det här rieslingvinet Penfolds Rawson's Retreat Riesling.
Vad vi ska äta?
Anka en kväll vet jag.
Om vi ska dricka allt?
Det beror på hur många gäster vi får.

Andra bloggar om: vin, rosévin, systembolaget

såld illustration

Bra intervju med Dorinel Marc

Länk till lång lång mycket läsvärd intervju med konstnären Dorinel Marc. Han ställer till det för pseudointellektuella integrationsutredare, för rädda gallerister och för Joanna Rytel och för spelkillar på drottninggatan. All heder åt honom. Läs hela!

"Go out from my gallery!" Jag svarade "But I am inside the artwork, having a dialogue with the artist and the artist thinks it's okay" Galleristen började skrika högre och högre "Out from my gallery!" och jag skrek tillbaka "I am inside the artwork and the artists thinks its okey. Galleristen skrek "I don't think she does!" Jag skrek " Yes the artist does. Ask the artist!" Han skrek " No, I don't think she does. Out from my gallery! Jag upprepade "I am inside her artwork and she thinks it's okey" ”No, I don't think she does” skrek han bokstavligen över huvudet på konstnären utan att fråga henne vad hon tyckte."


Andra bloggar om: dorinel marc, konst, aktivism, galleri, joanna rytel, masoud kamali

Central Park i Maj

Usch säger ni, vilken hemsk tavla! Ja, det kan man ju tycka. Säg det då till de som äger optikern Ögat på Ringvägen i Stockholm. Den hänger över disken på linsavdelningen en trappa upp. Är den målad tidigt eller sent på åttiotalet tror ni? I vilket fall som helst fick den mig på gott humör. En sådan tavla hade jag gärna sett på Konstfacks elevutställning. "Crazy mazy" hade jag mumlat.

Far & Mor

Andra bloggar om: mor&far, mammor, pappor, mamma, pappa, mamma och pappa, foto,

inte bli störd juice

Juice, treo, kaffe, juice, äggöra, ostmacka, kaffe, juice, juice, läsa tidning, läsa tidning, inte bli störd, gå och lägga sig igen, inte bli störd, juice,

Nero Photo Snap Ken

Me shoot no one

Tänk vad lätt man plattar till mig. Hur lätt man kan få mig att känna mig som Valerie Solana när hon närmar sig Warhol i tron att hon är jämlik. (Jag tänker på scenen i "I shot Andy Warhol" när hon stryker längst med väggarna i Factory och vill inleda ett samarbete med den framgångsrike Warhol)
Jag har stor respekt för den här mannen X och hans tänkande och det har jag delgivit honom två gånger, en gång via mail och en gång via brev. I brevet bifogade jag ett reportage och frågade honom hur jag ska göra för att jobba för honom. Detta gör mig inte till en groupie. Jag har inget personligt intresse av honom, men hans skrivande inspirerar mig och jag vill också vara del av det han står för. Jag försöker på mitt sätt dra mitt strå till stacken.

Men på seminariet för vilket han var moderator så ville jag växla några ord med honom efteråt. Och då visar han med all önskvärd tydlighet att jag inte är en jämbördig samtalspartner. Att mitt inlägg inte betyder något.

Så jag går därifrån och undrar följande: om den som jag anser vara en av vårt lands stora demokrater inte tycker att han och jag är jämlika utan viftar bort mig och får mig att känna mig påflugen. Vad i hela fridens namn ska jag tro på då?
Men jag skjuter inga Warhols, jag gör det jag alltid har gjort, jag drar mig undan och försöker skapa ett uns värdighet åt mig själv. Vilken fighter jag är!


Andra bloggar om: demokrati, åskådardemokrati, valerie solana, i shot andy warhol,

Fel kille i studion

Det här var ju väldigt kul. Inslaget kan man se här. Nu får de allt ge honom jobb.

Hur billigt kan det vara?

Små Smulor Gröndal. Något att ta itu med för en ung konstnär kanske? Svetsa i hop till något fantastiskt och slå världen med häpnad? Jag köpte Jan Erik Volds diktbok "Sorgen. Sången. Vägen" Bonniers 1987 för tio kronor. Här följer ett smakprov:

Om glädjen
finns inte
mycket
att säga, den sköter sig själv. Sorgen

däremot, är när glädjens
film
går av- och ljusen måste
tändas

i salongen. Biografimaskinisten
är mannen det ropas
på då. Den jäveln!



Andra bloggar om: jan erik vold, köttkvarnar, sorg, glädje, poesi, konst

Ack, ack, ack, youth, youth

Var på Konstfack i går och såg elevutställningen. ALLA konstnärsflickor är söta och ser likadana ut. Killarna har exakt samma stil. Alla elever verkar....rika (?) Välmående brunbrända föräldrar som står och dunkar secondhandklänningsdottern i ryggen. Och de ungdomar som redan har fått barn har ALLA sjuttiotalsbarnvagnar. Jag vill inte att ungdomar ska vara så konforma. De ska vara fattiga och egensinniga och helt gå sina egna vägar (eller hur?)

Tyvärr blev jag inte heller så inspirerad av det jag såg. Men några pärlor lyste. Katarina Lundquist hade broderat en liten lapp varje dag och gjort ett lapptäcke av alla lappar. Katharina Bjerkes textila reliefer var lite trotsigt eleganta och industriella. Carla Castiiajos små märkliga dockhuvuden var bra och ALLA ädellabbkandidaterna fast de inte ens skulle vara med och ställa ut. "In every tree a story" i källaren gillade jag också. Men de som var allra mest egensinniga var två killar: Johan Willners fotosvit, Ordningen, Olyckan och Sveket särskilt "Sveket" tyckte jag var extra rolig (ja...eller hur man ska uttrycka en bild som plåtats utanför psykmottagningen på Danderyd) och en i källaren som hette August Sörensson. Bildillustrationen föreställer en barnvagn och Sörenssons installation.



Andra bloggar om: konstfack, konstutställning, konst, secondhandklänning, ungdom, konformitet

1. krukväxt 2. nina björk

i dag är det tisdag
och jag tänker på nina björk och på min krukväxt.

1. krukväxten:

"jag har blivit totalt ignorerad i över ett års tid
ingen har vattnat mig
ingen har bytt min jord
ingen näring har jag fått
jag har klarat mig på den fukt som finns i luften
så plötsligt en dag kommer hon som bor här och flyttar
mig till badkaret och sprutar kallt vatten på mig

varför? varför denna plötsliga omsorg?
är jag en jude i en vagn på väg till ett förintelseläger
som man plötsligt sprutar vatten på?"

2. nina björk

Hennes text i söndags dn var riktigt bra.
Hennes djupsinniga poäng är att relationen mellan barn och förälder är förlegad utifrån vårt moderna meritokratiska sätt att se. Det finns inget "jag slutar vara din mamma". Det finns ingen frivillighet. Det finns ingen frihet och ingen utväg.
Hon kallar förärldrarskapet "En otidsenlig rest av helighet"

Inte undra på att förstagångsföderskorna- särskilt de begåvade och ambitiösa- bryter i hop när de får en unge. Hela deras självbild och deras begreppsvärld rasar. Det hände även undertecknad men jag reste mig igen....på något sätt.

jag skrev en dikt för några år sedan om detta.
"Jag älskar inte barnen" heter den.
Jag vet faktiskt inte var den håller hus
men jag slänger nog upp den här snart

den är tonsatt. jag ska få stimpengar
ha ha



Andra bloggar om: krukväxter, nina björk, moderskap, modernitet, poesi

Blodbokens blad

"den 22 maj är det dags för slutplädering om hur skulden ska värderas och fördelas och då är blodbokens blad mörkröda och ekens fullt utvecklade"

skriver Peter Sandberg i DN om träden utanför rättegångssalen där Bobby- rättegången pågår. Poetiskt språk tar man till när det blir för jobbigt.

Pretton

Jag går nästan aldrig på gallerier längre - hinner inte med att pricka in, läser om något som jag vill se och sedan när jag ska dit så är det för sent. Container? Färgfabriken?

Konstutställningar är något man går på lördagar och söndagar och på lördagar och söndagar är jag i parken med barnen. Jag hatar att gå på konstutställning med barn. Det är vidrigt. Kan inte koppla av. Ser inget, upplever inget. Nu såg jag t.ex. i DN att Karl Holmkvist ställer ut i Marabouparken i Sundbyberg. Det kanske kunde vara kul att se.

Honom fikade jag förresten med en gång i hans lägenhet på 23.e gatan. Han var inte så lite nervös av sig minns jag. Kastade i väg ett cigarettpaket bakom ryggen av bara farten. ”Elevator music for you” tror jag han hade en dikt som hette. Vi connectade dock aldrig. Han höll på att bygga en konstnärlig identitet. Det gjorde aldrig jag.

När jag var tonåring bodde jag i Rissne en period med en tjej som hette Bettina. Hon var bra på att odla sin konstnärliga identitet minns jag. När hon hade bott klart i Stockholm flyttade hon till Danmark ”med sin konst”. Jag minns att jag retade ihjäl mig på det där. Fast i bland önskar jag att jag tillåtit mig själv vara mer anspråksfull när jag var ung. När om inte då ska man vara pretentiös? Rädslan för att vara ”pretto” var min generations jantelag.

With grace

I Gulag av Anne Applebaum finns ett kapitel om olika sätt att överleva i ett arbetsläger. Det är en rysare av många skäl. Ett av dem är att strategierna som beskrivs påminner så mycket om de strategier människor i allmänhet hänger sig åt om den vill klättra inom ett demokratiskt samhälle, i en organisation eller ett företag . Tänk göra karriär, anställda och underordnade personer som måste bli sedda av chefen (lägervakten) för att få en position (få mat) tänk gifta sig rikt eller anamma en viss stil och ett visst beteende för att behaga rätt slags människor (de med mat, de med makt)

I Gulag stod de intellektuella männen lägst i kurs. De välutbildade intellektuella kvinnorna- som ville överleva - gjorde bäst i all bli ihop med en "urki", en yrkeskriminell. De förändrade sitt språk, de tatuerade könsord på sin kroppar- allt för att passa in…allt för att överleva. De förråades för sin överlevnads skull.

En annan sak som beskrivs så hjärtskärande är hur kvinnorna (framförallt de) duttar med sitt utseende och försöker skapa värdighet åt sig själva med hjälp av små, små medel. Att ha en viss typ av underkläder, att lyckas komma över en liten tvålbit. Att känna sig lite, lite finare än grannen skapar faktiskt en känsla av värdighet. Jag har läst liknande berättelser från koncentrationsläger.

Amanda July säger i början av "Me & You & everyone we know" att man ska försöka leva sitt liv "with grace". Den som lyckades bevara lite "grace" i gulag hade större chans. Det bör ju alltså gälla för oss också.
Urkis är förresten läskiga. De har funnits som ett kriminellt skrå i Ryssland hela artonhundratalet. Efter 1917 översvämmades Sovjet av föräldralösa barn som fick överleva bäst de ville. Då blev det ännu fler. Scary.


Andra bloggar om: gulag, applebaum, överlevnadsstrategier, amanda july, karriär, urkis

Direkt från Flemingsberg

Jag minns att jag ofta brukade se på teve och softa i soffan. Det hände att hon kom med saxen.

Flowery and Watery

Klockan är sju minuter i nio. Jag har precis skrivit ett brev till Eliza, min enda amerikanska kompis. Jenkarna är så svåra att lära känna. Jag bodde ändå där i sju år. Vi fann varandra 1987 på en filmproduktionskurs på School of Visual Arts. Hon har alltid gillat Sverige, läste Sjövall & Wahlö som barn och skrev ett stort arbete om den svenska välfärdsmodellen när hon gick på college. Hon hyllar liksom vårt sätt att leva. Att det inte är SÅ STORA SKILLNADER mellan fattig och rik. (för det är det väl inte.... eller?)

Förra sommaren kom hon till Sverige för första gången i sitt liv. Vi åt sill och nubbe här hemma, hon lånade Ms cykel, vi cyklade från Aspudden, förbi Vinterviken och sjön Trekanten, längst med Årstaviken och drack drinkar på Nyfiken Gul. Och Stockholm skötte sig verkligen exemplariskt den kvällen. Det var en sådan där helt underbar varm och doftande kväll i tidiga augusti. Och Eliza skrev efteråt i ett brev att Stockholm var helt en underbar "flowery & watery town". Och nu i sommar kommer hon tillbaka hit med sin man och sin son.
Så Stockholm: you ´d better behave!

hallå

Lelle

Min pappas alzheimer gör att han inte längre känner av sin kropp. Han ramlade i förrgår och är på sjukhus nu. Min syster sa att han såg så liten ut när hon var där. Han hade frågat henne om hennes olivträd.

Butch Dyke Daddy Me

Satt o tittade på ett lesbiskt par på båten från Finland. Den ena var kort och knubbig, hade korpsvart stubbat hår, röd killskjorta, hängslen. Hon liknade tjejerna som brukade flirta med mig på Cubby Hole i New York. Det är en viss stil som dessa damer anammar. Sen sa jag till min samtalspartner (bög för övrigt) att jag retar mig på dem.

- Men kan inte folk få vara som de är? sade han.
- Jo, sa jag, de borde de ju få…men om de nu gått den långa vägen med att KOMMA ut för att bli FRIA och HELA människor varför i hela fridens namn går de in i en NY konvention? Den dagen de vet vilka de är behöver de ju inte klä ut sig till killar. De gör ju manligheten till något ytligt och de ser ut som snöpta män istället för starka kvinnor. Om jag var flata skulle jag sky de där brudarna och istället satsa på Mian Lodalen-typen istället. Hon rockar.

Och om jag var lite äldre skulle jag satsa på konstprofessorn och flatan Camille Paglia. Vilka roliga samtal man kunde ha till frukost! Kolla här vad hon skriver om homosexualitet (texten saxade jag härifrån)

"Homosexuality is not "normal." On the contrary, it is a challenge to the norm; therein rests its eternally revolutionary character. Note I do not call it a challenge to the *idea* of the norm. Queer theorists - that wizened crew of flimflamming free-loaders - have tried to take the poststructuralist task of claiming that there is no norm, since everything is relative and contingent. This is the kind of silly bind that word-obsessed people get into when they are deaf, dumb, and blind to the outside world. Nature exists, whether academics like it or not. And in nature, procreation is the single, relentless rule. That is the norm. Our sexual bodies were designed for reproduction. Penis fits vagina: no fancy linguistic game- playing can change that basic fact. However, my libertarian view, here as in regard to abortion, is that we have not only the right, but the obligation to defy nature's tyranny. The highest human identity consists precisely in such assertions of freedom against material limitation. Gays are heroes and martyrs who have given their lives in the greatest war of them all." -- Camille Paglia

Nej, hon gillar inte poststrukturalism. Hon avskyr Focault och de andra franska grabbarna. Fight Nature. Bögar och flator är hjältar. Inte underligt att folk blir arga på henne, de glömmer att sätta sig in i hennes begreppsvärld. Bodil Malmsten avskyr henne vilket hon inte ens orkar blogga om. Och Salong Ks Åsa Mattson kallar henne ”antifeminist” vilket egentligen bara betyder att Mattson läser amerikansk mainstream feminism. Jag gick genast till hennes försvar i en kommentar som ligger där under.

Sexual Personae" rekommenderas. Nu är det slut med skitsnacket för i dag.

Personalhytten

Nu är det badsäsong

Shake your booty

Jag vet inte om det kan ha att göra med alla fyrtioårsfester jag ska på men i går tänkte jag bara på livets förgänglighet. Grävde fram en dödsannons i tidningspåsen i köket. Den där familjen som dog i en bilolycka utanför Ljusdal. Jag kände dem inte, men det står om mamman och pappan i DN i dag, de var konstnärer.
Läste i New Yorker en oerhört sorglig personlig berättelse om en pappa och mamma som föder fram ett dött barn. Rubriken löd: Irene Raeburn född 28 december 2004 död 24 december 2004. Jag kunde inte ens läsa klart, tårarna bara sprutade.
Skrev sedan själv om döden i min svarta sladdriga bok.

Och innan jag somnade läste jag i en bok av Kurt Vonnegut (min tonårsfavorit) Kapitlet handlade om humor. Han berättade att han jobbat med humorprogram i amerikansk teve och om man ville får publiken att skratta ett riktigt djupt magskratt var man tvungen att lägga in ett skämt om döden i varje avsnitt.

Livet rullar i alla fall på en dag till för oss. M har mixat en ovanligt lyckad smoothie säger han och A var fullkomligt strålande i sin teatershow i går och nu ska vi snart till mormor o morfar och hjälpa till i trädgården. I kväll: party på finlandsbåt för V! En massa gamla partydiscobrudar kommer vara där. Shake it while you can.

Jobba jobba jobba

Annat ljud i skällan

Tvi tvi tvi för alla par som står och hånglar i vattenbrynen och smörjer varandras ryggar med solkräm och tar kort på varandra inunder palmerna

För mig får de gärna upphöra existera ögonaböj
Jag skulle hellre dö än att vara ena parten i en dylik konstellation
Ett manligt subjekt och så nåt jävla våp till bihang i bikini

Ensam föds människan och ensam dör hon
Hon ska fan i mig inte gå runt och tro nåt annat!

Springa runt 2 & 2
I tid och otid
Och utgöra en vämjelig anblick
För oss solitära begåvningar
Som hedrar jorden med vår geniala iakttagelseförmåga.


På stranden, Trinidad, Kuba år 2000

Så lät det då ja....

Låtlistan

"Crazy woman" med Joe Dolan (70tals spanjakdisco)
"My lady story" Anthony & the Johnssons
"When I was a young girl" Nina Simone
"My love is alive" med Gary Wright
"Ruby" med Kenny Rogers
"Sommaren dör" med John Holm Sordin
"Going downtown" Richard Hawley
"Wedding" Abdullah Ibrahim
"Silver blue and gold" med Bad Company
"Heavens in the backseat" Hot Chocolate
"Alina" Arvo Pärt

och Madonna, Outkast, Björk, BlackEyed Peas, Stevie Wonder, The Knife, Alison Kraus också
Jag skulle inte spela Ulf lundell och verkligen inte Nickelbacks som Akut Insikt tror att jag lyssnar på i smyg och inte heller CocoRosie som jag borde gilla men som jag tycker är amatörer.

Denna morgon

"I don´t believe in you but I am a true admirer of your work"
läste jag någonstans nyligen och kan inte annat än att instämma

Snart kanske det dyker upp en politisk text här på bloggen "HEJ partiet" ska den heta. Den ska handla om hyfs, vikten av att säga hej till sin granne osv. Jag driver nämligen en hemlig kampanj. Och två författarinnor (IE och ML ha ha) som bor här i närheten VÄGRAR säga hej till mig och jag funderar faktiskt på att sluta hälsa på dem nu efter FEM år eller vad det är men det BÄR mig emot. MAN SKA HÄLSA.
Sluta gå och stirra i marken! Manners ladies, manners!

Staden har tusen öron

Tjuvlyssnat.se: Samtal i Sthlm
alla får bidra, bra idé!

Den som kör den dyraste bilen...

Min senaste bok dedikerade jag till kronprinsessan Victoria för att trygga min ålderdom. År 2046 står jag nämligen 80 år gammal på slottstrappan och viftar med den gamla diktsamlingen" Som hör boskapen till" Den åldrade Victoria –ivrigt påhejad av framtidens Tarras-Wahlberg - öppnar då kanske dörren åt en tandlös gumma som får ett krypin i något av slottsgemaken under sina sista levnadsår. Hade jag tänkt.

Jag lade deklarationen på lådan häromdagen: inkomsten var ungefär en tredjedel av vad jag tjänade förra året. Ringde direkt till CSN o bad om en anståndsblankett, som det är nu betalar jag ca 12 000 per år i studieskulder. Det motsvarar i dagsläget 10 % av min årsinkomst. Enligt akut insikt anser vi i medelklassen att det är lika fult att berätta vad vi tjänar som vad vi röstar på…och ja…i mitt fall känns det som min låga inkomst ANTYDER att jag inte är kompetent nog att tjäna mer. Det kanske den gör. Så räkna ut den får ni göra själva.

Jag tyckte faktiskt om en period när jag hade en normal månadslön, kände mig som en i gänget. Kunde vara med och skoja om att det var "lill-lördag" och "lönehelg". Som det är nu? Så känner jag mig fri….men lite ensam i min åldersgrupp…

Men jag känner alldeles för många med fasta jobb som egentligen inte jobbar. De sitter av tid för 30 –40 papp i månaden. Det tycker jag är ett högt pris. Både för dem själva och för de som betalar deras löner. Aldrig att jag säljer mig till vilken syssla som helst bara för att få månadslön och anses som normal. För vaddå? För trygghet? För att köpa Acne jeans? Dyr soffa?

Linda Skugge - som bekant börjat ta 69 :- i månaden för att folk ska få läsa hennes blogg om hennes trädgård och växande mage- är förmodligen min totala motsats.
Till skillnad från henne ser jag inte skrivandet tillräckligt mycket som horeri utan som ett slags frihetsprojekt. Jag skulle hellre sälja kroppen- i alla fall hypotetiskt. Det som jag försöker sätta ord på här vill jag inte styra med pengar.
Men jag är inte emot business: journalistisk och copytexter har jag inget emot att ta betalt för. Heder åt dem som lyckas ta betalt.

Jag har fler än en gång bjudits in på arenan för att jag förväntades axla en roll som det fanns ett samtida sug efter men det där äcklade mig.
…vägra vägra…hellre ensam och odefinierad….än definierad och inringad…

Romantik? Nja snarare…medfött kynne…lite puckat….inget affärssinne…

Min egen ekonomiska utopi handlar snarast om att få vara exakt den jag är och göra det jag gör OCH kunna leva på det. Inte ges en given roll i offentligheten som så många gör ( i alla fall kvinnor o invandrare). De har kanske lite mer cash än jag men de är som sagt ofria. Karriär betyder underkastelse har jag alltid hävdat o det tror jag fortfarande på. De som underkastat sig allra mest kör den dyraste bilen.

Enligt min idol Johansson var Vilhelm Ekelund en poet som ofta knorrade över hur fult det var att tjäna pengar men enligt samma källa tjänade han mer på sina stipendier än vad dåtidens medelklass fick i lön. Hans påstådda fattigdom och anti- geschäft var alltså en romantisering och en falsk självbild snarare än realitet. Är det romantiserar jag gör? Men jag tycker inte det är FULT att tjäna pengar. Jag erkänner bara att jag är dålig på det. Vilka författare tjänar som medelklassen? 3-400 000 per år.

Om den dagen kom att jag blev rik på det jag skrev- då skulle jag samtidigt känna mig ofri och inringad. Jag tror det är vad den numera framgångsrike konstnären Jochum Nordström ger uttryck för i alla idolreportage han får ställa upp i.


Helt lottlös har jag inte varit. En gång fick jag faktiskt 25 000:- av författarförbundet att åka till Ryssland för. Men varför anar jag att jag måste göra våld på mitt tänkande för att jag ska bli en sådan författare som får massor av stipendier ATT LEVA på? Tillfredställa rådande kulturetablissemang?

MEN: Jag känner mig sällan fattig. Jag tycker att jag har det jag behöver. Visst, sommarstuga vore flott och jag skulle gärna köpa dyrare kläder men fattig? Verkligen inte. Barnen har det de behöver, tror jag. Jag äter ofta mat på restaurang. Jag har ganska fina kläder. Vi äter bra mat hemma. Jag dricker vin. Min man tjänar i o f sig en vanlig lön, men det är inte så att han ger mig pengar. Summa summarum: det går AN.

Jag har kompisar i bostadsrätter o villor som inte kan bjuda hem en för "de tyvärr har så lite pengar just nu"….och jag känner många som ägs av det de äger. Sitter och gnäller för att "grannarna kör bil på deras vägar" etc. Och dottern till Sveriges rikaste kvinna tog betalt på sin egen födelsedagsfest: "ni kan lägga en hundring var där för maten". Hon är alltså rik och jag är fattig men jag anser mig ha råd att bjuda folk på middag.
Så vem är vad?


("Som hör boskapen till" kom 1994 och blev rätt fett sågad. Den danske kritikern Paul Borum utnämnde den till typ "århundradets sämsta bok". Den innehåller dock en hel del bra dikter, om min morfar bland annat och om att "nuet är evighetens lillasyster" osv. Har en låda i källaren och lyckades faktiskt sälja femtio ex till en salongsberusad räddningschef på en dansrestaurang i Umeå för ett par år sedan. Han skulle ge den som julklapp till sin personal så den lär stå lite här och var hos brandmän och sjöräddningsfolk i Norrtäljetrakten.)


Andra bloggar om: kronprinsessan, victoria, pengar, deklaration, linda skugge, prostitution, frihet, pekoral, jochum nordström, som hör boskapen till,