lördag 4 mars 2006

om vad hjärtat är fullt

varsam nu

det är så att något har blivit
och det är mycket mycket nära
och det gör inte ont
och är inte farligt
och det är en gåva
och en stor förundran
och en ynnest
och ett mirakel
och ett litet nytt
och du framför har ett ansikte
som jag alltid känt
och det är av godo allting
fast snart kommer det
att vara slem vara blod vara groda
(vara groda själv också)
fast det skrämmer inte
och det är ett inre leende
det är ett kroppens eget hemliga
leendes glädje
och man tystnar med orden

om detta vara varsam du

om vad jag ber är icke lätt att säga
det saknas mig inget och svårt är det
i fyllnad att hitta den nya tomheten
fickorna som fortfarande kan fyllas
jag gräver
i mullen
i den hårda
i jorden
i askan
i gruset
spaden sedan hackan sedan fingrarna
i jord sedan fyller mun med lakritsrötter
med små gråa stenar

jag ber om mun och näsa
jag ber om öra och hjärta
jag ber om hjärta
jag ber om ben att rumla med
jag ber om ben att rymma med
jag ber om ögon att blunda
jag ber om ögon
jag ber om tunga att vika
jag ber om tunga
jag ber om skratt och gråt

men allra mest
jag ber om ljus
för himmelriket saknar
inte skugga

2 kommentarer:

  1. Vackert. Och ord på mina känslor. Tack!

    SvaraRadera
  2. efter ett antal mail från systrar o andra närmast sörjandes: detta är återigen gammal skåpmat-ofllet jag är alltså INTE gravid

    SvaraRadera