Skrämmande

Jag sitter näst längst bak i buss 65
Längst bak sitter fyra ungdomar
i tidiga tonåren
tre tjejer och en kille
Hela bussresan hör jag en av tjejerna
skratta och skratta och skratta och skratta
och skratta
och till slut undrar jag vad det är för fel i huvudet
på henne för det finns inte den minsta lilla
lycka i det skrattet
inte heller någon hysterisk ton av undertryckt
sexualitet och tonårsvanmakt
som också är vanligt
utan skrattet är alldeles dött och ihåligt
och hon får inte heller något medhåll
från sina kompisar utan hennes skratt
ekar så ensamt
hon blir aldrig befriad


Jag hoppar av vid Karl den tolftes torg och passar
på att vända mig om. Och då ser jag för första gången
vem som fortfarande skrattar
och allt blir så sorgligt