Tagit ledningen över Leila K- det känns bra

Film bäst utan skådiselit

Farväl Falkenberg: Stämningsfull, bra foto och bra musik. Finstämd och sorglig men lite för lång. "NU slutar den", "NU slutar den" satt både syrran och jag och tänkte. Några gick faktiskt. Helt klart en dramaturgisk nödlösning att ha med ett självmord och lekarna med pistoler och gevär (något måste ju hända i filmen när man gör film, eller hur? Vad ska vi hitta på? Jag vet! Vi leker med pistoler! Vi låter någon dö!)

Rödhåriga killen med tokskägg var toppen. De andra var också bra mer eller mindre. Koppärriga farsan som satt och rökte vid bordet var fin. Skönt att det bara var killar med i filmen. Vi slapp flickvänsberättelserna mao. (Så varför var det massa tjejer med i eftertexterna?)

Framförallt bevisar filmen något som vi alla redan vet innerst inne- svensk film blir bäst om man INTE blandar in den svenska skådiseliten. Men bra manus behövs fortfarande. Saker och ting måste hända/stå på spel. Hoppas verkligen att den kan inspirera fler att göra filmer om sina egna liv. Heja!

Ja..så här låter den...cykeln alltså...

Hjärnskadade bättre än andra

Det ska jag inte skriva om och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det

Men kanske om hjärnan...om att hjärnskadade människor i bland tar bättre ekonomiska beslut än vi icke-hjärnskadade nej för svårt och inte det och inte det och inte det inte det och inte det och inte det "humor, sex och religion är kungsvägar till människans inre" sade Dan Wolgers i en intervju jag läste någonstans nyss.

Det var bra sagt, så är det nog. Men det är ju redan sagt . Kväkarna kanske? Jag gjorde ju en intervju med en mysig kväkargubbe på Söder. Lever han? I liked him. He was pious. I like pious.
Min cykel? Hur den låter när jag bromsar?
Sleeper Cell? Syrran sa att den var bra. Någon annan skrev att någon skrev att den var politiskt inkorrekt men inte hade fattat någonting. Vem? Avsnitt sex? Redan? Har inte sett på teve på flera månader. Började se Capote i går. Den verkade ju bra, fast är han inte lite för ful för att spela en huvudroll ursäkta mig. En hel sektion på Akademibokhandeln heter ESOTERICA. Intressant. Det ges ut SÅ MYCKET böcker. Stod ett tag och höll i ”Kapitalets Mysterium” av Hernaldo de Soto och ”Freakonomics” . Ställde oinitierade frågor till killen i infodisken på Ekonomi-avdelningen. Han var måttligt road. Fattade att jag var ett ekonomiskt pucko. Pekade på en bok de har på handels första terminen med en massa tabeller i. Jag frågade om de inte hade mer filosofiska böcker om pengar typ ”Räntans själ” och så vidare men han skakade på huvudet och pekade bort mot Esoterika avdelningen, nej det gjorde han inte, han hänvisade till Psykologi avdelningen och jag sa att det var Pengar jag var intresserad av.
Nej inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det och inte det men
hjärnan ja och pengarna och hjärnan och pengarna och

Vad roligt jag hade- vad fort det gick!

Såna är vi

Denna morgon äter vi scones, kollar på morgonbollibompa, tjafsar om vem som ska använda datorn när, plåtar ett ryskt spelkort att lägga på bloggen och tänker på en tant som figurerade i ett reportage i somras. Hon bodde som flykting i en container någonstans i Östeuropa. För att göra fint satte hon en blomma i en tom kaffeburk vid containerknuten. Den där kaffeburken med en liten oansenlig blomma invid en containerknut i Östeuropa- jag kan inte släppa det. Att försöka göra lite fint med de medel vi har. Det är så värdigt. Så mänskligt.

Vem förtjänar vad?

Apropå sorgliga Emily gisslan dramat i USA.
– Hon har aldrig gjort någonting mot någon för att förtjäna detta, sa en av klasskamraterna, enligt CNN.

Nej, det så klart. Vi blir inte våldtagna och skjutna av en galen gubbe för att vi förtjänar det. De morgontidiga mormödrarna och spädisarna som sköljdes bort av Tsunamin förtjänade inte det heller. En och annan syndare som låg och sov ruset av sig där i Khao Lak förtjänade möjligtvis att bli bortsköljd, vad vet jag?
Jag förstår att man blir ledsen när någon man känner dör på det sättet- men att prata om att "förtjäna" eller "inte förtjäna"? Det är verkligen gammeltestamentligt. Skärp er.

Själv skurar jag och fejar jag och stryker linnedukar. Tjoho. Fint väder.

Tiggarbrevet- horror vaccui

Damtoaletten Haga

Vet inte vad det är med mig...känner inte för att skriva. Sitter och tänker på reportage framför dator och jobbar med högupplösta bilder som tar eoner av tid att ladda upp på nätet. Är väldigt sugen på att åka till Bröderna Erikssons dammode och köpa en klänning. Jag fick en finfin klänning i går. Fast röd och fin och grann. Den hänger på Judits second hand nu och väntar på rätt slags kvinnokropp. Man måste vara lite mer galgig och spetig för att passa i den. Min man är helt otrolig på att shoppa! Dessutom fick jag en as-snygg sextiotals klocka från Nazareth!

Va?40?

Kurt &Freddie

Ibland blir det bara för tydligt vem som intervjuar vem.
Kurt Mälarstedt (den normale journalisten) intervjuade i Söndagens DN (den onormale geniförklarade) Freddie Wadling som vi inte vet om vi ska förakta eller beundra, eller hur majoritetskultur?

När ska Freddie få intervjua Kurt Mälarstedt?
DET hade kanske varit läsvärt.

Pelle Plopp & Mymlan går på restaurang

Subjektiva anteckningar från ett ojämt matliv



Hittad hos Matälskaren

Something that needs nothing

Ska börja skriva en text som jag tror ska börja:

"Är du fjorton år och bor på Ingarö? Tänker du ha fest med vin och cigaretter och bjuda jämnåriga? Bli då inte förvånad om det kommer en stor skåpbil körande fram till huset mitt i natten för att kolla hur ni har det. "Eller på något annat lämpligt sätt.


Förra årets filmfavorit: Miranda July har förresten skrivit en novell i 18 september numret av New Yorker. Jag brukar aldrig läsa noveller men ska kanske göra ett undantag denna gång. Den heter SOMETHING THAT NEEDS NOTHING.

Förresten har blogger förändrats sedan jag råkade exportera temat till wp. Det blir ingen luft mellan stycken hur mycket jag än trycker på
enter enter enter
enter
enter
enter

Balkongen i koppargrytan

Mormors fallfrukt

I kväll: Fondue

Oanvänd gryta från "Små smulor" i Liljeholmen 25:-. Det känns lite otidsenligt att koka kött i olja så möjligen kokar vi buljong i stället och gör sukyaki. Jag ska googla lite.

Privata bloggar utan syfte och mening rule!

Puh. Det där var lite svettigt
back on track....
Jag valde helt enkelt om templaten SIMPLE

Då behöver ni inte utsätta er för min rent kommersiella blogg
om ni inte vill KÖPA MINA TJÄNSTER förstås.
Fast nu ser jag att alla länkar till höger är borta...
ja ja, det blir till att länka om...

Länge leve personliga bloggar utan kommersiella syften!
Hurra!

Trycka på en knapp för mycket

Om den här bloggen plötsligt går upp i rök beror det på att jag tryckt på importknappen inne på min wordpressblogg...shit pommefrites vad det verkar ha hänt saker med mitt arkiv här...oj oj oj

Ny idol: Margareta Jansson

Ja, hon dansade som en hel karl, Margareta Jansson som var med i föreställningen av Dorte Olesen jag var på i går. De andra två dansarna var inte dumma de heller- de var små och arga och roliga men Maggan hade så mycket sexuell kraft i sig så hälften hade räckt. Det var nästan så att jag kände att de andra två ville straffa henne, var arga på henne för hennes sexuella utrålning, hennes muskler. Jag fick nästan för mig att hon skulle åka på stryk efter föreställningen, bli indragen i en buske, förnedrad. Min vana trogen bildgooglade jag på hennes namn- det gick inget vidare.

Läs mer på Mathimlens blogg

De badar i ljus

Brrrrrr, ser kallt ut

Php, plugins och fan och hans moster

Php kunnig någon? Jag törs inte ställa några fler frågor till Deep Ed
Det går inte att öppna htmla-koda inne i mina nya pages- varför?
Hur visar man bäst/mest elegant sina illustrationer och bilder i wordpress?
Vilket plugin ska man använda?
Varför syns inte det pluginet jag försökte installera? lightbox 062

Hur laddar man upp plugins på ett smart sätt? (jag laddade ned dem på skrivbordet, zippade upp dem och satt och skapade mappar inne på mitt wp-content directory och laddade upp filerna igen fil efter fil. Det tog eoner av tid kan jag tala om men funkade inte ändå.

Jag hatar att lära mig nya saker! Jag är för gammal för sånt här.
Fast det börjar se rätt bra ut tycker jag...Ni får gärna komma med feedback vad det lider. Jag behöver någon som kan ta ett porträtt i bra ljus...när jag ser proffsig och kompetent och INTE artsyfartsy ut.


Andra bloggar om: wordpress, plugins, themes, installation, wp

jag åkte till agadir

har väldig lust att höra den gamla slagdängan:

"jag åkte till agadir
ej för att träffa en furir
sol och sommar det var
i marocko
kavaljer i den marockanska armén
vi solade varje dag
.....underbara dagar...

sedan drack vi kaffe där...."

Finns den på nätet? Inte med Tommy Körberg utan med tanten? Hon som hickar...

Och om jag hade orkat sitta en minut till framför denna burk så hade ni fått höra MIG sjunga fragment från nämnda sång på mp3 men jag kan inte vara hemma en minut till för då blir jag galen. Jag hoppar istället in i bilen och kör...söderöver....förmodligen uppsöker jag någon lumpbod kanske blir det Myrorna i skärholmen. Det är mitt allra bästa. Som jag har slitit sedan klockan åtta. Med tiggarbrev och journalistik bland annat.


PS Okej; jag har hittat den: Mona heter hon som sjunger Mycket hörvärd DS

På väg till skolan

Nisses fina tröja

Valet 2006

"Genom moderaternas vänstersväng och socialdemokraternas anpassning till globaliseringen har skillnaden mellan blocken krympt till ett minimum. Politikerna låter förvillande lika. Alla säger att alla ska med, endast metoderna skiljer sig en aning."

Niklas Ekdal i DN för ca en vecka sedan



Andra bloggar om: valet 2006, socialdemokraterna, liberalerna, niklas ekdal

Lill-Feffe om våra bildningsanstalters framtid

"Visst skulle det gå att skapa en allmän påtvingad elementarundervisning men priset skulle bli kulturell utarmning och destruktion. Masssan och folket ska lyda, de är inte förmögna till något annat. Varje gång deras "krypande eller klumpfotade eller vingklippta tankar är i verksamhet" ser man vilket "fabriksmärke" naturen bränt på denna lera."

(David Brolin skriver bra om Nietzsche och bildningen i senaste numret av "Hjärnstorm")

Självupptagen?

Skafferisorg

Självupptagen? moi?

Kommunikationschefen&jag&presschefen

Balkongen i lampan

I & Bs ytterdörr

Rudiment till dramatik från mitt förra liv

Plymouth Massachusetts 1992

En äldre dam i blå sammetsklänning skymtar uppe på scen. Damen sitter i en fåtölj i ett sekelskiftsrum. (Det verkar vara en av dessa borgerliga dramer som jag avskyr så hett. Ska jag gå? Nej, jag sitter kvar lite till.) Nu öppnas dörren till vänster. En ung kvinna i brun sammetsklänning träder in. Den gamla sitter och läser så hon hör ingenting. Det måste vara dottern, det där alltså. Dottern stannar vid dörren, tittar på sin mor en stund, forskande.
Sedan öppnar hon dörren igen och smäller igen den så att den gamla lystrar till och vänder sig emot henne.

DEN GAMLA

Jaså, är det du, vad bra att du kom, jag måste byta igen. Jag vet inte vad det är med medicinen som gör att det rinner ur mig så här.

Den unga går fram till den gamla och hjälper henne upp ur stolen, den gamla håller sig fast i stolskarmen medan den unga drar ned hennes blöjor under kjolen, slänger dem i en sopsäck och hämtar ett par nya.

Jag känner vämjelse och förbittran. "Vad är det här för jävla pjäs! Jag tänker inte sitta kvar. Jag blir tvungen att smita förbi alla som sitter bredvid mig, men ut måste jag."


Svärdottern slutar skriva och går ut i köket för att sätta på kaffe.

Det är kolsvart ute och grodorna brölar i träsket.

Hon går in till sin dagbok igen.

Kvinnorna sitter
i färglada kläder
och välvårdade hår
och de talar om:
vad de inte får äta
och vad de får äta.
Sodium är inte bra.
Man ska dricka fettfri mjölk
och det finns ett matsystem
som kostar 80 dollar i veckan
Det heter Nutra System.

Lean Cuisine är inte bra.

Bananer är inte bra.
Men "I can't believe it's not butter"
är jättebra.

Equal är inte bra.
Sweet & Low är bra.
Rökning är aja-baja, då dör man i
förtid och kommer till himlen och i
klimakteriet snabbare.
Att röra sig är viktigt fast det är svårt
när man är gammal och
hörde ni om hon som gick ned
40 kilo för att hennes man
klagade på hennes vikt.
Och sedan stack han med
en annan kvinna som var ännu tjockare.
Och hon som hade blivit smal satt kvar
ensam hemma och var ledsen.

Figure men out!

Att fynda är viktigt,
Att hitta handväskor för en dollar, är viktigt.
Att bestämma vad vi ska äta i morgon, är viktigt.
Att hela tiden tänka på sin vikt, är viktigt.
Att hålla snyggt i köket, är viktigt.
Att hålla döden borta, är viktigt.
Att hålla förlusten borta, är viktigt.
Att oroa sig för småsaker, är viktigt.
Att inte låta kvinnor bestiga stegar, är viktigt.

Männen är tysta för de är i minoritet.
Det är bara två kvar, de andra dog.
Av cancer i prostatan och lungorna,
av hjärtattacker och spruckna levrar.

Den ena säger inte ett knyst,
han är snart nittio och samlar på skrot.
(Förfasan!)

Den andra karln byter i alla fall
ut stuprännorna och dricker öl.
Ett litet barn sover i gungan.
Skyarna är gråa.

Den förlorade sonen ringer från Californien.
Den strävsamma sonen ringer från sitt kontor.
Den misslyckade dottern ringer och är full.
Det unga barnbarnet ringer och ber om pengar.
Den underliga svärdottern sitter inne och skriver
på ett dött språk som ingen pratar längre.

Plymouth Massachusetts 1992

Brev är kärlek

Brandorfs vardag

Dramatik

-Varför skriver du inte en pjäs?
-En pjäs? Usch!
-Ja men du pratar ju som en dramatiker, det behövs ju dramatik
-Jag får fel associationer av ordet "dramatik". Jag ser en gumma stolpa in från vänster och en annan gumma med rullator komma inrullandes från höger på en stor öde scen och de säger tråkiga genomtänkta kloka saker och har någon slags besvärlig relation och det sitter tråkiga och tysta människor i glesa rader framför dem.
-Vad synd att du känner så. Man kan ju inte skriva något om man redan innan tänker var texten ska hamna och hur den ska tas emot.
-Nej, eller hur.

Dricka kaffe, smygfota journalistkillar

Äta räkmacka, smygfota personalen på C.U.M

Poesirösten

Inbjuden av poeten Petter Lindgren läser jag på Chimos Söndagsklubb nu på söndag 10 sep klockan 19.00. Plats: Bondens källare, Bondegatan 1 c. Entré: 30 kronor
Övriga poeter: Dan Fägerquist och Lovisa Hagström.

Vid frukostbordet:

M: -Bara du inte läser med poetröst!
J: -Vaddå poetröst?
M: -Ja med en sån där djupt känslosam röst, långsam och plågsam Maria Pia-röst.
J: - Som om jag brukar det!? Jag ska läsa som en nyhetsuppläsare. Matter of factly




Andra bloggar om: dikt, poesi, diktuppläsning, poesikväll, poesiröst, mariapiaröst

Gladwell är kung

Den som träffar mig personligen den närmaste tiden kommer med stor sannolikhet att få höra utdrag ur det jag nyss läst i Blink. Köp den nu!
75 kronor. Bara det som står på sidan 20-35 gör boken extremt prisvärd.

Där står om psykologen John Gottman som har utarbetat en metod för att med 95 procents säkerhet avgöra om ett gift par kommer att fortsätta att leva tillsammans efter 15 år. Hans team sätter fast elektroder och filmar paret som får prata i 15 minuter om sina relationsproblem. Sedan analyseras datan och de letar främst efter följande uttryck: defensiveness, stonewalling, criticism och det viktigaste: contempt. Förakt! Kvinnan kanske tex säger något neutralt men flippar föraktfullt med ögonlocken samtidigt...

Okej, back to work

Snart Amerika, snart

1996

Jag blir galen på både wordpress OCH på blogger. Jag har försökt att göra en "proffsblogg" eftersom jag förutom att blogga även försörjer mig på journalistik, fotografier och illustrationer.

Först tänkte jag låta någon tekniskt kunnig människa göra en vanlig hederlig webbplats åt mig men då sa BOFH (Bastard operator from Hell) som Helena känner att det är så "1996".

Då tänkte jag att jag gör en blogg med olika kategorier så att jag kan lägga min kompetens i olika fack- men wordpress kan inte publicera mina nyproducerade photobucket flashar. Och i den här blogspotmiljön kan man inte kategorisera.

Tacksam för hjälp i ärendet. Deep Ed? Någon annan CSS kunnig människa?

2006

Hon fyller tolv i morgon

Vi letar efter bunkar att blanda smet i. Chokladtårta efter Ponténs recept. Mormor och farmor kommer klockan tre. M kom förbi med stenugnsbakat bröd direkt från Rute socken.

Imponera på skarpsinniga

För ett tag sedan fick jag en sturskhetsattack och hörde av mig till en duktig författare- vi kan kalla honom ”Söderberg”- och bad honom läsa min blogg. Varvid jag plötsligt drabbas av bloggvånda. Jaha, vad kan roa ”Söderberg” kommer jag på mig själv att tänka? Kan jag imponera på ”Söderberg” på det ena eller andra viset? Jag måste på något sätt frigöra mig från det där som en kvinna ger uttryck för i Greenawayfilmen ”Tecknarens kontrakt”

”trapped inbetween knowing and seeing-----he will be constrained- -----unable to pursue an idea--strongly fearing what the discerning- those whom he is eager to please- will find him wanting- not only what he knows but what they know as well”

--något sådant

Eller så får alla läsare som känner sig som litterära storheter helt enkelt lämna salen.

Gömda platser

Just där jag i all hast gjort en svart plupp är en rondell under Essingeleden jag passerar nästan varje dag. Jag har märkt att folk gömmer sig där av olika anledningar. De tar sig en lur i bilen kanske, de byter däck eller nummerplåtar, de pratar i mobil med älskarinnan. De spelar boule och dricker öl under bron när det regnar, de slänger lite vitvaror de vill bli av med. De röker. Norröver ligger Stora Essingen,kartan föreställer Gröndal och Aspudden.

Ung man i nyss inköpta fjädrar

Lust att köpa SLITZ och CAFÈ

Jämställdhet. Det finns som ni vet ett statligt dekret som går ut på att alla ska lära sig att tänka rätt kring denna fråga. Seminarium idag om jämställdhet och media. Noll energi och kontraproduktivt vill jag mena. Det pratas och pratas och pratas om detta år ut och år in. Jag tror banne mig att allt snack cementerar rådande ordning.

Varför kan vi inte få prata om ekonomi eller räntan? Läget i landet? Stundande val? Arbetslöshet? Nä, vi måste prata jämställdhet- för det har regeringen bestämt. Man får lust att gå och köpa Café och Slitz på ren trots efteråt (för dessa tidningar är bad guys i sammanhanget, förstås)

Vem av cheferna gör bäst intryck? Bortsett då från att de alla satt hopsjunkna och energilösa? Ja, det var ju synd att Jan Scherman sparkade den där vädertjejen, annars gillar jag honom. Amelia Adamo verkar sympatisk men trött och gör i mitt tycke tråkiga tidningar. Tv 3 -Hasse Breitholtz verkar ok och lite "grabbig". SVT´s Christina Jutterström och Peter Örn går bort. Ur deras munnar kom de flesta korrekta plattityderna. Men Sofia Ohlsson Olséns var inte långt efter. Bengt Braun är liksom lustigt gammaldags med slips och fin omegaklocka. På Bonniers skulle man ju kunna göra MASSA nytta kände jag instinktivt, ha ha.

Om jag var VD för ett mediahus så skulle jag säga till Rosenbad när de ringer och ber mig medverka på något seminarium om jämställdhet (eller om mångfald, för den delen)
- NÄ, vi deltar INTE på sådant. Vi verkställer här, vi snackar inte om det på politiska möten. Don´t waste our time. Det tar bara energi från oss OCH från våra medarbetare"

173 deltagare varav 140 var kvinnor och 33 var män


Andra bloggar om: jämställt i bruset, jämställdhet, Bengt Braun, Jan Scherman, Hasse Breitholtz, Amelia Adamo, Christina Jutterström, Peter Örn

På spaning efter bra chefer 1

På spaning efter bra chefer 2

Oktober? Ja han bor på Strandvägen 43

Frotterat mig med filmbranschen

Jag var på filminstitutet. Där presenterades "Svenska filmhösten 2006". Ett kan jag säga: Micke Persbandt, Lia Boysen och Mikael Nykvist fortsätter jobba och beskrivningarna av filmernas handling i häftet som delas ut är - med några få undantag - extremt tråkiga. Det står bland annat: ”En gripande och varm berättelse om….”En dramakomedi, ”tre människoöden vävs samman till en dramatisk berättelse”.
Kom igen! Bättre kan ni. Vill ni inte att vi ska gå på film? Tell us something.

Höstens rookie heter i alla fall Jesper Ganslandt och hans ”Farväl Falkenberg” ska tävla i Venedig och Torronto. Ser bra ut!

Alice Timander debuterar vid 91 års ålder i ”Alice &jag” och filmen verkar ta upp moderskap&karriär&ensamhet&att allt har ett pris (också dålig trailer- ni får skärpa er med era trailers, upphovsmän)

Musikalen ”Förortsungar”- där undertecknad faktiskt medverkar som moderat kommunpolitiker- verkar charmig. Och sen var det massa mer filmer men nu måste jag göra annat.

Jo just det. Det luktade så mycket cigarrettrök inne på Bio Victor. Kulturmaffian blossar på. Bilden föreställer de två stjärnorna Alice Timander och närmast i randig tröja Jesper Ganslandt.


Andra bloggar om: filminstitutet, svenska filmhösten 2006, farväl falkenberg, alice timander

My daughter- the photoshop artist

Rent Lula Rent

Åt goda och prisvärda galettter på Byn med M&U&L. Den franska årgångscidern var dock en aning för opastöriserad för min smak. Stack man näsan i glaset luktade det som något surt klädesplagg som ens barn lekt med på ett underligt ställe och sedan slängt i en möglig källare.

Sen bar det vidare via baren på Anglais till sluttampen på Lilith by night där vi tyvärr missade Sara Lundens "Das Fleck" men istället fick ta del av några andra föreställningar. Polskan var väl okej...så mycket kan jag säga. Annars tyckte jag att det var väldigt opersonligt och som om alla följde samma mall. Loj stämning däruppe på K-husets tak - men vilken juste lokal det är! Varken inne eller ute. Men det behövs folk där för att fylla upp.

Det pågick någon slags konsert i Kungsan och Hamngatan drällde av kids. Det kom horder av fjortonåriga pojkar rusande i stora gäng längst med Biblioteksgatan och L fick flashback från Öland där hon en gång bott på en gård och sett ett gäng unga grisar i puberteten bete sig exakt på samma sätt. Jag tycker det verkar vara rätt häftigt: tänk att rusa genom stan och skrämma folk bara genom att man springer snabbt och är så många. Varför gör inte tjejer sådant? Det var nästan som en installation.

Gråtande kvinnor skulle jag också vilja se horder av. Tusen gråterskor som står på gator och torg. Nej, nu går jag och ser på Sopranos, första avsnittet.

Det ledsna och arga inåtvälvda underlivet

Nära mig bor en snygg, glad, framgångsrik kvinnlig journalist och feminist som vi kan kalla B. Det rätta tänkandet är a och o för henne och varje gång jag försöker skoja med henne i parken så snörper hon på munnen. Möjligtvis kommer det i bland något läte som skulle kunna liknas vid ett litet nervöst skratt.



I hennes ögon är jag nämligen inte något annat än en "politiskt inkorrekt tråkig gammal galning med konservativa värderingar".





Och DETTA retar mig! Enormt!






För egentligen är det ju denna dam som är dogmatikern. Gud nåde den som inte tänker i rätt banor, som tycker fel om porr eller hemhjälp eller konsumtion eller vad det nu är man ska tycka rätt om. Hon kommer snart ut med en bok som vi här kan kalla ”Det ledsna och arga inåtvälvda underlivet” i vilken hon tecknar en samtidsbild över hur svårt det är att få familjeliv, relationer och yrkesliv att gå ihop för dagens kvinna.






–Vad tycker du om titeln? frågade hon häromsistens och då svarade jag sanningsenligt att det är sorgligt att en kvinna fortfarande måste dra till med sådana uppseendeväckande titlar i samma anda som den gamla succén: ”Intåtbuktade underliv som simmar tillsammans” När kan en stackars människa av honkön ge ut en bok som bara heter ”Bok” och fortfarande räkna med en plats i offentligheten? undrade jag.






Då ville B inte veta mer vad jag tyckte.






Annars är uttrycket ”det ledsna och arga inåtvälvda underlivet” rätt intressant för det är något av det värsta människor med inåtvälvda underliv kan tänka sig att bli kallade. Jag tror det vid något tillfälle till och med har använts om mig. Då parerade jag med samma epitet och den som sa det först, blev väldigt arg.






Och förresten så kommer förlagen aldrig att ge ut böcker av människor som verkligen har ”ledsna och arga inåtbuktade underliv”. Och det är kanske synd.

Wow vilken fin recension

Lånar den gärna när du läst den syrran

Och nu: Engelkes i Vitabergen

Sverker börjar vakna i mig

Hej IF! Hej Cykelringen!

Min cykel blev stulen i mitten av juli och tack vare min försäkring hos IF kunde jag kvittera ut en ny cykel på Cykelringen förra veckan. Jag tänkte redan då i mitt stilla sinne: varför MÅSTE jag köpa cykel på Cykelringen. Alla cyklar jag hittills köpt därifrån rostar ju ihop på nolltid. Borde inte IF låta mig välja? Jag kanske ville lägga 4000:- på en Skeppshult i stället till exempel. Ett märke som inte Cykelringen saluför och som inte rostar ihop lika snabbt.

Nåväl, jag var i grunden glad och tacksam att jag skulle få ersättning och hade inte lust att bråka om detta utan gick till Cykelringen på Hornsgatan och köpte en ny damcykel. En ”Svalan” för 2400 kronor. Med barnstol och lampor och lås och allt gick det på 4100:-.
Jag betalade 1100:- . Resten betalade IF mot rekvisition.

Cykelringen monterar ihop cyklar mot betalning (595:-) och det lät som väl spenderade pengar eftersom jag inte har den tid det kan ta att montera själv och jag vet av tidigare erfarenhet hur arg man kan bli innan man får ihop sin produkt. Dessutom har jag väldig respekt för cykelbarnstolar, tänk till exempel om man monterar fel. Lika bra att proffs gör det, tänkte jag.

På lördagen den 19 juli hämtade jag sålunda min nya cykel och for hem.

Två dagar senare, på måndagen den 21 hämtade jag min minsta son på dagis med cykel och körde sedan till Ica för att handla. Barnstolen satt vingligt och konstigt. Jag skruvade ett tag på skruvarna men tänkte ändå ”det så klart att de vet vad de gör och satt på den rätt”
Vi handlade, vi for hem. Inget hände. Inga barn for i marken.

Men dagen efter tog jag cykeln till Cykelringen på Renstiernasgata för att få dem att sänka sadeln något och då anmärkte jag på den skeva barnstolen. Killen i affären där såg genast att den var felmonterad och såg till att den skruvades på rätt.

I går kväll när jag cyklade från stan märkte jag att den lilla plastbubblan på framstyret inte alls var en lampa, som jag hade trott, utan en liten reflex eller möjligtvis en lampa utan batteri. Varvid jag utsatte mig för fara i mörkret.

Min fråga är nu: vad tänker ni på Cykelringen göra för att inte någon av era ungdomars slarv kan innebära att en unge ramlar av en cykelstol som ni monterat?

Och IF? Vad har ni egentligen för deal med Cykelringen? Borde inte jag som konsument få välja den cykelförsäljare som jag vid köptillfället har störst förtroende för?

Tacksam för svar från er båda

/Jenny Morelli


Andra bloggar om: cykelringen, if, konsument, cykel, barnstol

Mitt absolut mest lästa blogginlägg

Andra bloggar om: leila K, fuck you very much, jenny morelli

Pre Puberty Art och ut och invända hus

Var på Moderna Museet och såg McCarthy-utställningen i går. Ett tema är helt klart övergrepp och rent konkret: att tvinga barn att äta mot deras vilja och det är JÄTTHEMSKT. Det är de enda videorna jag inte klarar av att se.

En tratt i en gummiboll som det trycks mat igenom och en arg mansröst som tvingar på. En jävla gummidocksgubbe som trycker i en gummidockpojke mat med en gummidockmamma med ljusa flätor som sitter bredvid och tittar på (gjord med själsfränden Mike Kelly för övrigt)

Men jag känner inte så starkt för hans andra anti-disney, pinoccio-våldspolitiska saker. Jag upplever dem som alltför opersonliga och ”generella”. Men barnet som tvångsmatas tar tag i mig. Och någon slags ond fadersgestalt som spökar. Vad hade det blivit för slags konst utan den där onda gubben? kunde jag inte låta bli att tänka när jag gick där bland allt oväsen. Är han påhittad?

Och så finns det inget sexigt med i konsten allt juckande och alla nakna kroppar till trots. Mc Carthy är som många andra storheter en vad jag kallar ”pre-puberty” konstnär. En sådan som alltid är tio år. Innan könet. Fantomen, streckgubbar och en fascination för köttet och erotiken och porren och järnvägar och maskiner och kroppar och sköten osv men som ändå står för något helt osexigt själv. Är det inte där i den åldern som vi är som friast för övrigt? Nu måste jag fundera på vilka konstnärer som är "sexiga" förresten...osexiga kan jag rabbla upp ett helt gäng.

Där fanns en avskalad metallskulptur i form av ett stort avlångt ihåligt H som låg på golvet. Man kunde böja sig ned och kika in genom benen på H:t om ni förstår vad jag menar. Skulpturen hette ”Dead”eller ”Death”. Den lilla plutten: strecket mellan de två benen kan man ju inte se rakt igenom. Och det är det mystiska i oss som man aldrig kan förstå. Det var fint.

Sedan i källaren var det en annan utställning och där fick jag syn på bilden jag sett en gång för länge sedan som jag skrivit om och som känns som ett porträtt av mig. ”The house that harbours the whole world except itself” av islänningen Hreinn Fridfinnson. Huset är vrängt ut och in med tapeterna på utsidan.

Bad om tillstånd för att plåta så bilderna är inte tagna i smyg så att ni vet.


Andra bloggar om: paul mccarthy, konst, våld, sex, moderna muséet

Finstämd nekrofili

1987 såg jag Love is a dog from hell av Dominique Deruddere. Den bygger på Bukowskis bok med samma namn. Jag mindes den plötsligt nu när vår svenska nekrofil passerar genom medierna att det var en väldigt rörande scen i filmen när en av alkisarna har sex med en död kvinna. Man förstår verkligen varför han har det. Vore roligt att se om den faktiskt.

Duktigt=dåligt?

"Agneta Pleijel har ibland anklagats för duktighet - något som bara verkar drabba begåvade kvinnliga författare (Expressens Nina Lekander inledde till och med en recension med att hon var "rädd" för Pleijel) - ---"

Ulrika Kärnborg i DN om Pleijels nya roman "Drottningens chirurg" som får...godkänt.

Jag tyckte mycket om hennes bok Lord Nevermore. Jag minns fortfarande en strof om att kvinnan var ett landskap mannen gick igenom för att bli sig själv. Det har jag nog snott och använt någonstans om jag känner mig själv rätt.

Andra bloggar om: agneta pleijel, litteratur

Fulla och bakfulla fyrtioåringar

I går var jag lite bakis efter fyrtioårsfesten i lördags. S hade gjort så fint o lagat libanesisk mat o chokladtårta o jag kände mig tjusig i en brunprickig klänning (från Bröderna Erikssons dammode som jag lånat av Mathimlen. Kul att träffa gamla vänner men jag lyckades prata med några okända stjärnor också.

M o jag vinglade hem på våra cyklar framåt tre på natten. Ja, det uppstod ett lite handgemäng i slutet av kvällen och min man var inblandad. Han har temperament M och något fick honom slutligen att se rött. I det här fallet förstod jag honom precis. Och vi fyrtioåringar är inte så tråkiga och lugna som ni ungdomar kanske tror!

Så i går mådde jag bra. För om jag dricker vin (eller helst sprit) kvällen innan och fått sova ut så känner jag mig känslomässigt begåvad, närvarande i nuet och njutningslysten. Jag gråter lättare, känner starkare, älskar mer. Allt går på något sett ”rakt in”. Jag blir helt enkelt bättre på att vara människa.

När jag beskrev detta tillstånd för en kompis sa hon
-Är du säker på att du är bakfull, du kanske fortfarande är full?
Men om det skulle stämma - vad är jag då när jag är berusad?
M intygar att jag vid ett par tillfällen uppträtt tämligen berusat, så det verkar inte som om själva fyllan kommer en dag försent.

Så vad är det då med mig? Jag har faktiskt roat mig med att leta efter forskare som kan förklara detta. En universitetslektor i psykiatri i Göteborg och ledande inom alkoholforskning svarade: ”det kan jag dåligt, känner faktiskt inte till fenomenet” En annan forskare skrev att de inte ens i läroböcker har hört talas om detta.

Men ett par av mailen med negativa besked hänvisade till Johan Franck på Beroendecentrum, Karolinska Institutet i Stockholm.

Så här svarar Johan Franck. Eller spekulerar Johan Franck, är han är noga med att poängtera.

När man dricker alkohol samspelar den med en rad signalsubstanser i hjärnan för att ge upplevelsen av ett rus. Men gradvis tömmer man hjärnan på signalsubstansen dopamin. Dopamin styr vårt välmående bland annat. När vi gör något vi behöver eller gör något bra belönar hjärnan oss med dopamin vilket gör oss lyckliga. Att de flesta människor upplever bakfyllan som något obehagligt är på grund av att deras ”kopp” med dopamin är tom och det ger dem då en känsla av ångest och olust . Att slagsmål och gråt inte heller är ovanliga sent på natten har med dopaminnivån att göra. Sedan tar det tid för kroppen att återställa balansen, homeostasen, som kroppen strävar efter.

Men hos somliga individer går ett nödsystem igång när dopaminet sjunker.
- Ta en gammal lat katt som inte fått mat på hela dagen som blir hyperaktiv. Dopaminkoppen svämmar nästan över, säger Johan Franck

Nödsystemet ser alltså till att katten jagar runt efter käk. I mitt fall skulle det då kunna vara så att när min dopaminkopp är tom (på grund av alkoholintag) så går mitt nödsystem i gång och sprutar in dopamin i koppen. Euforin är ett faktum.

Fast jag blir ju oerhört lugn…det talar faktiskt emot denna teori. I vanliga fall rusar jag runt som en gammal lat katt utan mat i magen. Men när jag är bakis ligger jag ju mest still.

Johan Franck betonar dock att när det kommer till hur folk upplever rus och bakrus är det svårt att säga något precist. För att veta exakt måste man scanna hjärnan och det är dyrt. Allt handlar ju om hur man mår innan. Det KAN vara så att min dopamin nivå är så låg till vardags och att jag med hjälp av alkoholen kommer upp i ett normal läge. Att det jag känner som bakfull är vad ni andra känner varje dag. Då kan jag bara gratulera.


Andra bloggar om: sprit, vin, bakfylla, dopamin, signalsubstanser, neurologi

AW på vinden 1982

Vi barn från Bahnhof Tingsvägen

Oj oj, nu står jag med händerna djupt i åttiotalsgömmorna. Det här fotot bör vara från 1980-81. Från vänster: P med min pappas motorcykeljacka, min pappas läsbrillor, min mormors pampuscher. Jag med mammas handskar och silverskor. A med brillor lånade av någons storasyster. Massa smink och hårspray förstås. Under det sena sjuttiotalet och tidiga åttiotalet stylades det och togs en hel serie (mode!)bilder med en liten Canon Dial, en svinbra halvformatskamera jag fått av pappa. I det här fallet är det nog pappa som ställt upp och plåtar. Eller Boris 15 år.

Mobilarerna- det var vi!

S har redan fyllt fyrtio men har fest nu på lördag. Kidsen ska sova på madrasser i mormors källare. Jag har grävt i mina fotolådor för att hitta lämpliga bilder att använda till gratulationskort. Den här är från 1984 eller 1985. Jag gick på fotoskola och bodde inackorderad i ett vitt rum med vit heltäckningsmatta hos en kompis mamma på Fridhemsplan och hade i hop det med JM, en fransk kille, en desertör som var FEM ÅR ÄLDRE. Jag anar att mina kompisar var djupt imponerade. Kanske, kanske inte. Jag gjorde slut med honom titt som tätt. En gång hade han mycket dramatiskt blodat ned min vita ytterdörr. Då fick han skäll minns jag.

På den tiden hängde vi på ett ställe på Nybrogatan som hette "Stockholm Mobile". Det var ett konstgalleri. Carouschka Streijffert, Jonas Bohlin och Charlotte (numera Engelkes) var med och startade det.

Hur gamla var de? Tjugofem? Vi tyckte de var gudar.
Vi "ungdomar" (ja vi var väl typ 18) kallades "mobilarer" och gick runt på stan med strutar på huvudet och kläder i plats som Carouschka designat. Vore kul att se hur vi såg ut, jag minns bara att det var färgglatt. Jag minns också ett foto som föreställde det helt okända aidsviruset. Jag minns att det ryktades att Carouschkas toalett saknade dörr. Those were the days. Snygg tjej för övrigt, S. Peruken kom från min pappa. Jag hade ett helt lager med Lotta-peruker.

Mikrobloggen

Det går inte att komma i från. Det är något visst med bloggar med ETT enda tema. Konsekvent! Sköna bilder dessutom. Bilderna till höger föreställer julpynt, det vill säga mikrovågsugnar gjorda i marsipan, en med chokladöverdrag, en utan.

Kokain & Sprit

Sven Nylander tog kokain och ljög som en idiot och påstod att någon hade lagt knark i hans drink. Slutligen erkände han och nu får han sparken från uppdraget i ”Ren Idrott”. Till och med DN rusar åstad och tar paparazzibilder utanför villan i Limhamn på tisdagen. Nylander sitter plågad i bilen. "jag berättar mer sen" säger bildtexten.

Men hycklar och ljuger Nylander egentligen mer än någon annan i vårt land? Att predika en sak och göra en annan som Nylander gjort är ju egentligen bara vardagsmat. Han gestaltar det dubbla i hela vårt lands alkohol- och narkotikapolitik. Titta på systembolagets tidning som både ska sälja och varna. Självklart kan man vara för att svenska idrottsutövande ungdomar bör skyddas från doping samtidigt som man själv drar en lina då och då.

Själv har jag snart tonårsbarn: inför dessa kommer jag se ut som ett frågetecken när eventuella positiva erfarenheter av alkohol och narkotika kommer på dagordningen. Det är så hela vår kultur funkar. Ungdomar ska skyddas och vi ska hyckla. Så gjorde våra föräldrar och så gör vi.

Och förresten vilka andra jobb än politiskt korrekta ”Ren idrotts” -uppdrag blir man egentligen erbjuden som före detta häcklöpare?

Han får väl börja designa underkläder han med när han har repat sig.

Andra bloggar om: sven nylander, doping, kokain, sprit, hyckleri

Jag minns den Smuggler jag aldrig fick

Skön prosa

Nu har hon photoshopat igen!

Alltså, jag brukar ju ofta kallas för Sveriges intellektuella Madonna (Om ni inte tror mig se här till exempel) och det är ju okej, även om jag skulle föredra att hon kallades "Usas ointellektuella svar på Morelli" men nu verkar det som hon spritt ut bilder på nätet av MIN kropp och satt SITT huvud på. Helt sjukt!

Andra bloggar om: madonna, photoshop, jenny morelli wanna be

Ugglan och kissen de for till sjöss

Jenny Morelli sings

Ugglan och kissen de for till sjöss
i en båt som var grön som gräs.
Tog med sina vantar och massor av slantar
inlagda i majonäs...


Ja, jag övar mig för i eftermiddag ska jag läsa in några dikter i en ljudstuga i Nacka

“On the Web, everyone will be famous to fifteen people.”

Läsvärd artikel i New Yorker om huruvida bloggare "hotar" den traditionella journalistiken eller ej. Svaret är enligt artikeln: förmodligen inte. Trots att tolv miljoner amerikaner bloggar. De flesta av oss är bara glada amatörer som visar våra alster i "salon de refusé". Men "riktiga" reportrar kommer nog ses mer och mer på internet tror skribenten Nicholas Lemann. Det stod faktiskt en riktigt bra definition av reporter i texten:

"Reporting—meaning the tradition by which a member of a distinct occupational category gets to cross the usual bounds of geography and class, to go where important things are happening, to ask powerful people blunt and impertinent questions, and to report back, reliably and in plain language, to a general audience—is a distinctive, fairly recent invention. It probably started in the United States, in the mid-nineteenth century, long after the Founders wrote the First Amendment. It has spread—and it continues to spread—around the world. It is a powerful social tool, because it provides citizens with an independent source of information about the state and other holders of power."


Visst kan vi själva ta på oss den rollen. Men frågan är som vanligt vem som ska betala. Våra åsikter och spridda tankar kostar inte lika mycket att producera som "riktig" journalistik.

Men det finns ett intressant projekt startat av Jay Rosen på NYU som heter Pressthink . Där kan man betala journalister för att skriva om ämnen som man anser att de gängse nyhetsmedierna har glömt bort eller inte fokuserar på.


Intressant är det att tänka att journalistiken i dess nuvarande form är så ung. De tryckta pamfletter som började dyka upp i 1700-talets England och som skrevs av bland andra Daniel Defoe var subjektivt hållna och deras populariet byggde (precis som bloggen) på interaktivitet.


Andra bloggar om: bloggosfären, journalistik, new yorker, reportrar, bloggar, media

"Det finns kvinnor som kastar sig för Guds fötter först när djävulen inte längre vill ha dem."

Henry Miller

Kul citat&ordspåkssajt jag fann när jag letade efter ett Nietzschecitat som jag verkligen, verkligen behövde just nu. Klicka på Henry Miller.

I botten av dig fanns visst ingen botten

"Till sist når man så djupt att det där med "identiteten"- kulturell, nationell, social, sexuell, professionell - förlorar sin mening. Ens identitet är alltid falsk, något man tillskrivs. En person sedd inifrån saknar identitet, är egentligen inte ens en person, utan ett formlöst intet som rymmer allt."

Stefan Jonsson, DN 5 augusti om Nathalie Sarrautes "Planetariet"

Det där håller jag helt med om! Jag kan inte skriva romaner av just detta skäl. Jag vet inte hur man beskriver människor. Inte ens mig själv. Jag vet fortfarande inte vad "jag" är. Och det är okej. Ett formlöst intet- exakt så! Den boken måste jag läsa.

Mamma, jag, syrran

Foto: Olle 3

Om frukt

Det finns frukt och det finns frukt.
Det finns klimakteriska frukter och det finns oklimakteriska frukter.
Oklimakteriska frukter kan indelas i två kategorier:
frukter som aldrig mognar efter skörd och frukter som endast mognar efter skörd.
Till den senare kategorin hör bara avokadon.

Bland de klimakteriska frukterna kan vi urskilja tre väsensskilda kategorier: frukter som mognar efter skörd men som inte tilltar i sötma, frukter som tilltar i sötma, också bananen. Som mognar på alla tänkbara sätt och alltså intar samma särställning som avokadon gör i den första gruppen.

 Förövrigt är hallonet -och nu pratar vi struktur- inte något annat än ett ut och invänt fikon

Gifta 365 dagar

För ett år sedan stod vi darrande i Allahelgonakyrkan och välsignades av prästen Olle, vår familj och våra vänner. Äktenskap? Vi kallar det "den goda viljan". I bland morrande och sammanbitet men i dag? Med lätthet. I glädje. Champagne från svärfar. Blommig Benetton- klänning från M.

Kleta Geni

Pughs ” Ja, Dä Ä Dä” kom 1969. Mina storasyskon hade den förstås. Jag satt hemma med enorma vita hörlurar vid stereon på vinden och lyssnade om och om på skivan och jag kan fortfarande nästan alla texter utantill.

Jag har ett ställe på en gata,
långt från rio de la plata
där vi kan sjunga vi kan prata
och ta det lugnt.

Där har jag blommor o choklad marmelad lite vin kanske gin
så vi kommer i stöten
o kan knäcka nöten
långt bort från en värld
av förfalskad flärd
Ja jag tar dit dom som e elit
dom som är som du

vad säger du tjejen?
Gillar du ej en
Som inte vill ha
cadillac o slips?

När vi nu i sommar åkt en massa bil har vi spelat Jojje Wadenius ”Goda’ Goda’" platta (också från 1969 med texter av Barbro Lindgren) så inser jag hur stort inflytande Jojje hade på ” Ja, Dä Ä Dä” och undrar varför Pughs o Jojjes samarbete sprack och varför det mest var Pugh som fick cred för skivan. (Han lyckades ju aldrig överträffa den.)
Barbro Lindgren är ju för övrigt också ett geni men på "Goda´Goda´" plattan i vår bil är det bara Jojjes namn på framsidan. Varför det?

Det verkar som vi bara klarar av att förknippa genialitet med ett manligt subjekt. Jag tror det är en vanföreställning, nästan en falsk 1900-tals religion. Vi kletar geni på enskilda gestalter. Genialitet är något som kan uppstå mellan två eller flera subjekt. Gregg Toland möter Orson Welles. Klaus Kinski möter Werner Herzog. Anna och Fyodor...



Andra bloggar om: pugh, jojje wadenius, ja dä ä dä, barbro lindgren, musik

Om kvinnans livslängd och livsuppgift II

Varför envisas kvinnan med att leva efter det att hon är klar med sitt barnafödande och sin omsorg om de allra minsta? Evolutionsbiologerna har verkligen problem med att förstå detta. Andra däggdjurshonor klamrar sig ju inte fast vid livet på det sättet, år efter år.

Jo, en del kvinnokroppar försöker ju dö förstås. Men då stoppas de av vetenskapen. Den som tvingar kvinnorna att klämma på sina bröst i duscharna, för att sedan med knivar och mediciner stoppa naturens gång.

Jag vet vad somliga av er nu kommer att säga: att man lever för kärleken. Och för barnen som blir ledsna när mödrar dör. Men ni själva har inget att förlora på att slippa de mångåriga umbärandena det innebär att vara mor. Se bara till att bygga ett rejält nätverk som tar över när ni försvinner och att inte knyta de små till er för hårt. 

En del tänkare har ansett att uttjänta föderskors egentliga funktion är att upplysa de yngre generationerna om "vad som gäller". För att mänskligheten genom detta ska bli lite klokare som kollektiv och därigenom kunna föröka sig ännu bättre. Jämför med vildsvin.

Men kvinnan sviker oss ofta på den punkten. Istället för att berätta historier så konsumerar hon historier. Hur ofta ser vi henne inte sitta till bänks med jämnåriga i teatersalongerna och gapskratta åt unga hannars verklighetsbeskrivningar? Hur ofta ligger hon inte och suger i sig ungdomarnas världsbilder, genom romaner och populärmusik och annat istället för att vara den som själv berättar?

Men nu ska det bli ändring. Försynen, som länge känt till detta problem, har lierat sig med både biologin och kulturen. Och de har gemensamt beslutat att endast honor som klarar av att berätta korta kärnfulla historier får leva länge. Resten kommer naturen ta hand om vid klimakteriet.

Om kvinnans livslängd och livsuppgift

Varför envisas kvinnan med att leva efter det att hon är klar med sitt barnafödande och sin omsorg om de allra minsta? Biologerna undrar verkligen. De andra däggdjurshonorna klamrar sig inte fast vid livet på det sättet, år efter år.

Jo, en del kvinnokroppar försöker ju dö förstås. Men då kommer vetenskapen och hindrar dem. Vetenskapen tvingar kvinnorna att klämma på sina bröst i duscharna, för att sedan med kniv och medicin stoppa naturens gång.


to be continued...

Andra bloggar om: kvinnor, bikini, bröst, liv, livets mening, poesi, dikter,

Swedish bombshells & De andra

I bilen från Fårö häromdagen pratade jag om mitt favoritämne; marknadsföring av poesi, med J&E. Och frågan var denna gång: "Hur får man aktiekillarna på Wall Street att vilja köpa och läsa dikter?" J&E ansåg att det var en riktigt dead end street men jag försöker i alla fall:
1. Översätt eller skriv på engelska!
2. Sätt en snygg blondin med eller utan en väldigt urringad tröjan på framsidan.
3. Bokomslaget får inte på något sätt antyda att boken handlar om något annat än sexy swedish girls.
4.Tatuera (eller nåja, skriv) dikter på kropparna på de glatt poserande nakna eller halvnakna kvinnorna.
5. Victoria Silverstedt! vad sägs om att höja din kulturella status? Work with me.

När Wall Street killarnas barn dör och de saknar språk för sina känslor- vad händer då? Då kan de hyra in elegiska svenska barder som ger ord åt deras sorg. (Fast det visade sig att det redan finns sådana speech writers förstås)
Det är inte de människorna som gillar att läsa och tänka och känna för mycket som styr världen påminde E mig om. Det är de andra. Kanske att de andra hittar hit nu genom mitt taggande. Jag får ladda för deras ankomst.

Andra bloggar om: swedish bombshells, victoria silverstedt, swedish girls, swedish poetry, wall street, poetry, poesi, sex, marknadsföring

Kullad av Mathimlen

1) One book that changed your life?“Bevingade Ord” by Pelle Holm
2) One book you have read more than once?“The Idiot” by Dostojevsky
3) One book you would want on a desert island?“Karamazowbrothers” by Dostojevsky
4) One book that made you laugh?“Expedition L” by Erlend Loe
5) One book that made you cry?“Kejaren av Portugallien” by Selma Lagerlöf
6) One book you wish had been written?“Fyodor, me, King” an Odyssean tale that starts in 19th century St Petersburg, makes a stopover in Täby, Sweden in the 1980ths and ends up in Las Vegas 2030 on a Xmas party where Stephen Kings grandson gets drunk.
7) One book you wish had never had been written?Many
8) One book you are currently reading?“De tretton klockorna” (“the 13 clocks”) by James Thurber
9) One book you have been meaning to read?“Blink” by Malcolm Gladwell
10) Now tag five people –
Alltså, jag kullar några killar…Min man, Magnus, Akut Insikt, Killen på Odenplan och Lyxunge

Räntans själ

Tillbaka igen från en finfin vecka på norra gotland. Varje gång jag är där vill jag bo där. Gotland är så greppbart. Jag vill ha ett eget hus och jobba med vad som helst.

Jag tycker om människorna jag träffar, jag tycker om rutnätet av vägar, jag tycker om alla caféer och loppisar och all den ödslighet man kan känna på hedarna och havets närhet. Gotland är som Marthas Vineyard utanför Cape Cod tyckte E&J. (Det är så roligt att se sitt eget land med en främlings blick. Redan björkarna vid E4n vid Arlanda imponerade på jenkarna) Varje dag åt vi gott bröd från H&Es nyöppnade stenugnsbageri i Gerungs, Rute och vi åt middag en kväll på Mejeriet i Stenkyrka som hade bättre mat denna sommar jämfört med för två år sedan. Vi badade i kalkstensbrottet strax väster om Fårösund och två gånger i Ekeviken på Fårö. Vi var i Kyllaj, Furillen, Ireviken och Klinthamn där K &K bor.

Amerikanarna är nu i Kalmar o Göteborg men kommer igen till helgen (vi ska bland annat dricka kaffe med min mamma o pappa i mitt föräldrarhem! Jag ser framemot att E ska få se VARIFRÅN jag VERKLIGEN kommer)

Jag har förhört J om pengar och sådant. Han jobbar som skattejurist i NY. Jag ställde ungefär lika naiva frågor om ekonomins lagar som jag ställde till Lars Calmfors när det begav sig. Rivalerna till pengar heter enligt J framförallt vänskap, kärlek och byteshandel. Men jag har mycket kvar att lära om Räntans Själ eller snarare om vilken typ av samhälle som möjliggjorde idén om räntan. ”jag GER dig inte min säd ifall jag har mer än vad jag behöver, för du är inte min bror. Däremot får du LÅNA lite säd om jag sedan får tillbaka det du lånat plus lite till när du skördat” På sätt och vis möjliggör räntan en social rörlighet i ett samhälle som inte enbart består av släktingar. Den som är rik på säd tillåter ju den främling som inte har, att låna säd och eventuellt själv också bli rik (eller gå under). Intressant vore det att lära sig hur det ekonomiska systemet hänger i hop med religionen. Augustinus var emot ränta och kristendomens förhållningssätt till räntan går att läsa mer om här. Hur gör man då i muslimska stater där ränta är helt förbjudet? Jo, man går runt förbudet och kallar den något annat enligt J.